Kvartermästaren

Liturgiskt konservativ Svartrock blev årets medlem i RFSL

2009-05-11T17:44:00.046+02:00

Med anledning av Inger Johanssons blogg - INGERS BLOGG

Idag är det många kristdemokrater som upplever en frustration utan like. Det har nämligen smugit sig en liten katt bland hermelinerna på bloggossfären som kallar sig Inger Johansson som utger sig för att vara kristdemokrat. Om jag skall vara ärlig så förstår jag inte vadan denna frustration, eftersom Ingers blogg egentligen är rätt kul att läsa. Det är länge sedan jag fått mig så många skratt som på hennes sida.

En av hennes allra bästa poänger är hennes regler för dem som besöker hennes blogg. Så här skriver hon: Vi har egentligen bara en regel, du får inte vara homosexuell. Precis som Frälsningsarmén, Jesussajten och flertalet av Sveriges kristna församlingar så kräver även vi på denna bloggsida att du som aktiv besökare INTE är homosexuell.

Dessa regler får mig osökt att tänka på vad som hände den 26 februari 2005, då en liturgiskt konservativ Svartrock blev vald till årets medlem av RFSL-Jönköping. En enig styrelse utsåg nämligen den heterosexuella Svartrocken till årets medlem! Kort därefter gjordes en intervju med det nya årets medlem. Intervjun publicerades på RFSL:s hemsida och låg kvar under ett par år. Läs den ruskiga intervjun med Svartrocken!

Läs även andra bloggares åsikter om:
hetrosexuell, homosexuell, inger johansson, kristdemokrater, rfsl
.

Att bygga en ny värld över ruinerna av den gamla

2009-01-13T08:21:00.017+01:00

En dag skall jag göra ett försök att berätta hela min historia som inte alltid kommer att vara helt ordagrant sant. Berättelsen blir ju hämtad ur mina minnens jättelika garderober. En del landkrabbor kommer säkert att kalla den för en påhittad saga. Några har sagt till mig att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande, för att inte tala om hur många idioter som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnenas garderober även är fyllt med sånt som aldrig borde ha blivit sparade. Snart är det nog dags att ropa ”Sesam öppna dig” och berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i kvartermästare Long Johns sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan myndighet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss! Long John lärde mig också att det alltid finns minst två sätt att lösa en fråga.

Först som sist måste jag göra en liten presentation av mig själv, nu när det skall byggas en ny värld över ruinerna av den gamla. Bildspelet här ovan med musik av Fred Åkerström bör väl räcka som min personlig beskrivning av en urgammal människa som levt ett så äventyrligt liv att hälften borde ha varit nog. Se mig som en ålderstigen sniffande pirat.

Nu har jag aldrig sniffat thinner eller andra lustiga lösningsämnen. Mitt sniffande har mer varit konsten att ta till mig ny kunskap eller som man säger idag, tillgodogöra mig information Men för övrigt har jag säkert gjort det mesta av allt som både gått att göra och utföra. Idag när jag ser tillbaka på mitt liv är det inte så värst mycket jag ångrar. Man har ju de förutsättningar man har och varken mer eller mindre. Önskvärt hade ju naturligtvis varit att alla barn som kommer till jorden hade haft samma förutsättningar att skapa sig ett värdigt liv. Men så är det inte eftersom det i vår förbannade jämmerdal råder en värre orättvisa än i helvetet.

Läs även andra bloggares åsikter om
feghet, helvetet, kunskap, människor, oscar wilde, politiker, sniffa
.

Ett öppet brev till Julius Christian Knuts om en affär #

2008-12-05T17:32:00.124+01:00

Inlägget har flyttats till en lämpligare plats. Klicka på Affär (länk)

Om kavallerimajoren Bernhard Englund

2008-09-18T11:44:00.033+02:00

Igår kväll kom hustrun hem efter nästan tre dagar lång frånvaro. Hon hade varit på tjänsteresa med jobbet, som det heter, fast det egentligen varit en ren nöjesresa på skattebetalarnas bekostnad. Det är så det fungerar i den reella världen. I den virtuella världen är det annorlunda. Där får man jobba häcken av sig utan betalt om man inte betalar själv.

När hon väl kommit hem och slängt av sig kappan och sparkar av sig sina skor var hon helt lyrisk över alla sina upplevelser. Hon hade bland annat haft en träff med en kavallerimajor Bernhard Englund i dennes hemman. Nu har vi ju snart varit gifta i trettio år, så man har ju blivit lite van med hennes val av män. En major i kavalleriet är bättre än en bagare Måns Bengtsson som enligt osäkra rykten bakade in sig i sin egen limpa sedan han haft ihjäl Engelbrekt. Men det är en helt annan historia!

Om den bistre herr majoren Bernhard Englund finns bara gott att säga. Vänsäll är han och klok så att det förslår. Alla förbipasserande bjuder han hem till sitt Ryttmästarboställe vid Simsjön utanför Skövde och berättar om hemmanets historia och om våra gamla knektar och deras befäl. Även den måttligt historieintresserade rycks med och får höra om hur Sverige byggdes upp och blev en stormakt i Europa, på bara en mansålder. Som besökare på Ryttmästarbostället får man också höra majoren berätta om hur slitsamt livet var på den gamla goda tiden där bara de starkaste överlevde. Om du nu vill veta mer om den eminente kavallerimajor Bernhard Englund och hans Ryttmästarboställe så kan du börja med att klicka på bilden ovan. Klicket dig leder nämligen till hans hemsida om Ryttmästarbostället vid Simsjön, i Skövde kommun.

Det här musikbildspelet är helt tillägnat min hustru, Kerstin Hobstig. Om den människa man levt med i 30 år, fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek. Andra kallar det uthållighet eller ibland ren dumhet :-)

Läs även andra bloggares åsikter om:
bernhard englund, engelbrekt, historia, hobstig, kavalleri, major, måns bengtsson, ryttmästarbostället, simsjön, svensk historia, sverige
.

Vad i helvete är ett hoax för något

2008-08-17T00:03:00.019+02:00

Ett så kallat hoax är en varning om ett virus som inte finns, det vill säga ett elakt rykte som du uppmanas att skicka vidare till alla du känner. Varningarna som brukar cirkulera via e-posten på Internet skrämmer upp människor i onödan.

Varför är hoax ett problem?
Problemet med så kallade hoax är att de skapar en obefogad rädsla hos människor som samtidigt tror att de gör sin omgivning en tjänst genom att skicka vidare dessa falska virusvarningar. Denna oro och stress är egentligen det allra största problemet med ett hoax. De är dessutom tidskrävande att hantera och kostsamma att radera från alla system. Däremot orsakar de egentligen ingen teknisk skada, såvida inte en hel mängd varningar skickas ut samtidigt vilket kan få inkorgarna i till exempel Outlook att överfyllas och systemen att bli mycket långsamma.

Lär dig känna igen hoax
Du bör bli misstänksam om du får ett e-postmeddelande med en varning för något hemskt virus som kan drabba dig och din dator och/eller mobiltelefon och som samtidigt innehåller en uppmaning om att du ska skicka vidare varningen till alla som du känner, till alla som har en mobiltelefon eller liknande. Då är det troligen frågan om ett hoax. Inga trovärdiga källor ber dig att skicka vidare (vidarebefordra) något sådant till alla du känner. Andra inslag som bör göra dig misstänksam är om brevet innehåller ett avancerat tekniskt språk, hänvisar till någon känd organisation eller företag och är skrivet med många versaler och utropstecken. Det är värt att komma ihåg att äkta virusvarningar mycket sällan skickas ut via e-post. Tror du att det ligger någon sanning bakom varningen kan du skicka den till den som är dataansvarig på din arbetsplats, eller kontrollera med någon annan tillförlitlig källa. Vissa företag har infört en regel om att inga användare får vidarebefodra virusvarningar, det är den dataansvarige som har till uppgift att varna.

Vad du kan göra för att skydda dig mot hoax?
Det finns egentligen bara en gyllene regel när det gäller varningar av detta slag, skicka inte vidare. I de allra flesta fall innehåller varningarna falsk och onödig information, men de stjäl både tid och uppmärksamhet från dig och andra. Får du ett mejl med information av detta slag, radera det. Vill du skicka ett litet meddelande till en eller två vänner är det förstås inget problem, men att skicka vidare en virusvarning, som du inte är säker på om den är korrekt eller inte, till alla du känner med en uppmaning att de ska göra detsamma är ingen bra idé.

Läs även andra bloggares åsikter om:
datavirus, hoax, skräppost, spam, trojaner, virus, virusvarning
.

I huvudet på en åldrande gammal gubbe

2008-05-30T19:37:00.037+02:00

Jag minns när Viveca Lindfors (1920-1995) i en tv-intervju fick en fråga om hur det kändes att bli gammal. Viveca tillhörde på den tiden den lilla exklusiva skara av svenska skådespelare som gjort en kanonkarriär i filmstaden Hollywood. Viveca tänkte efter en kort stund och svarade lite drömmande: Det känns inget särskilt. Jag är samma Viveca som jag alltid varit. Men det är klart att krämporna kommer med stigande ålder och det är ju inte alltid så roligt. Viveca Lindfors var på sin tid Sveriges förtidiga svar på Cindy Crawford. Viveca var ett vackert barn. Som vuxen var hon en bedårande skönhet och som äldre en synnerligen vacker dam. Man kan med fog hävda att Viveca under sin karriär blev en egen genre i svensk film och hon satte genom sin närmast magnifika utstrålning med starka erotiska övertoner stor prägel på de filmer hon medverkade i. Hon kunde också karaktäriseras som en ovanligt sällsynt naturbegåvning med en okonstlad sensuell charm som helt förtrollade ingen mindre än Georg Rydeberg, den store charmören. De två blev inte bara ett par på filmduken, deras relation var en av de mest omskrivna och omtalade kändisrelationerna på den tiden. Den ledde dock inte till äktenskap. Georg Rydeberg gifte sig fyra gånger, men aldrig med Viveca Lindfors. Men kärleken var stark. Det var dumheter som gjorde att det tog slut. Jag ville visa mig kaxig och sa åt honom att välja mellan mig eller sin fru, berättade Viveca Lindfors i Expressen 1993.

Läs vad andra förträffliga bloggare skrivit om:
charm, cindy crawford, erotik, karriär, krämpor, sensuell, skådespelare, skönhet, utstrålning, viveca lindfors, övertoner

Min livsledsagarinna till sjöss och på land

2008-05-06T12:32:00.003+02:00

Har du inte tid att vänta tills jag blir klar med mina memoarer kan du väl kolla om din burk har ljud. Hittar du ljudfunktionen i datorn kan du kanske sätta på ljudet och klicka på någon av bilderna på min livskamrat så länge. Kommer inte ljudet så har jag väl gett fan i allt och i stället rest över havet ner till Zanzibar eller till Madagasskar och då blir det inget alls, om du inte själv skriver en begåvad kommenterar eller något annat.

Läs vad andra bloggares anser om följande:
foxterrier, kajsa stina åkerström, mikael wiehe, åsa jinder

Sanna Nielsen och Tina Nordström

2008-05-03T18:39:00.058+02:00

Sanna Nielsen föddes i Bromölla kommun som är en liten kommun i östra Skåne län. Tina Nordström föddes i Helsingborgs kommun som är en stor kommun i västra Skåne län. Under tiden som vi funderar på vem mannen i den blå skjortan är så går det bra att lyssna på Sanna Nielsens Empty Room från 2008 års melodifestival. Detta kan göras samtidigt som ni tar er en funderare på om ni inte, efter moget övervägande, borde införskaffa Tina Nordströms kokbok som heter Tinas mat. Helt klart en tillgång i varenda människas kök.

För övrigt föredrar jag blondiner även om de är buckanjärer och har för vana att färga håret rött, svart eller blått för att inte igenkännas av den ökände kapten Morgan och hans gräsliga anhang till fartygsbesättning.

Läs även andra bloggares åsikter om:
empty room, sanna nielsen, tina nordström, tinas mat

Domänen hobsala.se kommer att avlivas

2008-04-05T10:19:00.011+02:00

Just nu för en sekund sedan kollade jag antalet unika besökare sedan starten. Domänen har haft 37292 unika besökare sedan starten den 27 augusti 2003. Hur många som totalt surfat omkring bland domänens länkar sedan starten är ett himla tidsödande jobb att beräkna, så det avstår jag från. För att glädja några få envetna mänskor kan jag i alla fall informera om att hemsidan kommer att finnas kvar. Men att söka på domännamnet hobsala.se kommer snart att vara outförbart eftersom avlivningen redan är beslutad. Sidan utan domännamn kan man komma till genom att klicka på HALLELUJA

Läs även andra bloggares åsikter om:
avlivning, besökare, domännamn, hobsala, hobstig

Min strävhåriga foxterrier är som popcorn

2008-03-30T16:24:00.016+02:00

Ceasar, ni vet killen som talar med hundar, menar att en foxterrier är som popcorn eftersom man vet aldrig var man har dem. En fox har en enastående förmåga att vara överallt samtidigt. Ena stunden hoppar foxterriern nästan två meter upp i luften för att utan vidare klippa av livstråden för en helt oskyldig kråka som obetänksamt flugit på för låg höjd; för att nästa ögonblick gräva fram ett jätteben efter förra årets tjyvjakt på storvilt. Några sekunder senare ramlar hon ner i den strida vårbäcken, trots att hon inte lärt sig simma än, för att nästa ögonblick ty sig till en jätteschäfertik som om de varit bästisar hela livet. Att schäfern blev både överraskad och en aning osäker bryr sig en fox inte ett dugg om, eftersom de är skapade som de är ... som popcorn.

Läs även andra bloggares åsikter om:
ben, foxterrier, kråkor, popcorn, schäfer, storvilt, tjuvjakt

Att göra avslut och ägna sig åt andra saker

2008-03-18T16:50:00.067+01:00

Den 1:a mars 2008 skrev jag i min blogg ”The Swedish boxer Aldo Colliander”: På grund av oförutsedda händelser är jag tvungen att ta en paus från mitt skrivande. Bloggen får ligga och skvalpa till dess jag är färdig med annat som står i farstun och stampar och som kräver min uppmärksamhet. Så blev det skrivet, därför att jag redan då anade att en viss omställning var i antågande. Så har det också blivit, med råge.

Sedan 1:a mars har det hänt en del. Av ovanstående skäl har jag inte längre tid över för att hålla mig ajour med Aldos alla äventyr. Därför har jag omstrukturerat bloggen till att bli min egen blogg, där jag kan skriva om precis vad som helst som faller mig in och inte behöva känna att jag måste försöka hålla mig till den röda tråden, som måste hålla ihop, eftersom min avsikt från början varit att skriva en dagkrönika om Aldo Colliander och proffsboxning, dvs "The nobel art of selfdefenses".

Bloggen finns förvisso kvar, men har bytt namn, ansikte och inriktning. För de som är intresserade av Aldo Colliander och boxning i synnerhet och vill veta vad som skrevs är det lätt att hitta dit. Det är bara att klicka på Bilden ovan. den med de tre grabbarna som käkar hamburgare på McDonalds. Bloggen heter nu "Piraten", den siste kvarvarande piraten"

Läs även andra bloggares åsikter om:
aldo colliander, folkungaätten, valkyria, vapensköldar

Kan Kosovo verkligen kallas för en stat

2008-03-08T17:14:00.034+01:00

§1.) Stat är en uppsättning institutioner som innehar auktoriteten att upprätta reglerna för att regera folket i ett eller flera länder, och som innehar intern eller extern suveränitet över ett givet område. Enligt Max Webers tongivande definition, har en stat våldsmonopol, och därför har staten en armé, statsförvaltning eller statlig byråkrati, domstolar och poliser. När personer tar rättvisan i egna händer, i strid mot staten, enskilt eller genom icke-statliga arméer, betraktas detta som statsförfall.

§2.) I internationell rätt brukar andra staters erkännande av en stats oberoende betraktas som nyckeln till suveränitet.

Källan http://www.sakerhetspolitik.se

Det lilla Kosovo har en mycket viktig plats i Serbiens historia. Här slog sig många av de serber ner som på 600-talet från nordöst började vandra in på Balkan. Enligt serberna var området då tomt, men albanerna hävdar att Kosovo var befolkat av deras förfäder, illyrierna. Under medeltiden fanns här ett rikt och mäktigt serbiskt kungarike som lämnade efter sig en kulturskatt i form av rikt utsmyckade kyrkor och kloster. Då de muslimska osmanerna (turkarna) drog upp över Europa i slutet av 1300-talet drevs många av de ortodoxt kristna serberna bort, samtidigt som albanerna uppmuntrades att flytta in. De flesta albaner gick också över till islam, vilket gav dem fördelar hos osmanerna. Just i Kosovo, på det s k Trastfältet (Kosovo polje) stod 1389 ett av flera slag mellan de serbiska och osmanska arméerna. Turkarna vann till sist och kom sedan att härska över Kosovo (och stora delar av Balkan) fram till strax före första världskrigets utbrott. Många albaner hade önskat att Kosovo skulle få bli en del av Albanien, som blev en självständig stat när det osmanska väldet föll sönder, men Kosovo kom istället att ingå som en del i det Serbien, som efter första världskrigets slut gick samman med Slovenien och Kroatien i det nya jugoslaviska (sydslaviska) kungariket (Serbers, kroaters och sloveners kungadöme).

Kosovo hörde redan under den jugoslaviska tiden till de fattigaste delarna av Balkan och mottog då stora bidrag från de rikare delarna av Jugoslavien för att klara sin ekonomi. Bakom detta låg faktorer som korruption och vanskötsel men också höga födelsetal, överbefolkning och en stor, relativt lågutbildad landsbygdsbefolkning.

Kosovo har stora områden med bördig jord och egentligen är förut-sättningarna goda för jordbruk. Detta lider dock, som den övriga ekonomin, av brist på investeringar och gammalmodiga bruknings-metoder ger låg avkastning. Den viktigaste sektorn förutom jordbruket var gruvdriften (främst Trepca-gruvan i närheten av Mitrovica). Med Jugoslaviens sammanbrott försvann bidragen och kriget i slutet av 1990-talet förbättrade inte situationen. De illa skötta gruvorna fungerar knappast längre.

Idag kommer Kosovos inkomster i stället till stor del från transfe-reringar från utlandet men trots omfattande internationellt stöd till återuppbyggnad och annat bistånd är den ekonomiska situationen svår för många. Biståndet skärs nu dessutom gradvis ner när nya oroshärdar i världen kräver mer akut hjälp.

Det finns en utbredd fattigdom, inte minst bland den serbiska mino-riteten. Enligt Världsbanken levde år 2005 37 % av befolkningen på under 1,42 euro om dagen, 15 % på mindre än 0,93 euro (1 euro = cirka 9, 30 SEK). Albanerna klarar sig ofta bättre tack vare hjälp från anhöriga utomlands och kanske också en större entreprenörsanda.

Så länge inget beslut finns om hur Kosovo ska styras framöver är det svårt att få investeringar till området och en utbredd byråkrati avskräcker också. Arbetslösheten är mycket omfattande och späds hela tiden på genom stora ungdomskullar. Infrastrukturen, som elförsörj-ningen, sköts illa (av UNMIK, som mycket annat) och fungerar mycket nyckfullt.

Den svarta ekonomin står för omkring hälften av BNP. I krigens spår frodas verksamheter som knarkhandel (den sk Balkanrutten går genom Kosovo), cigarrettsmuggling, prostitution och människohandel.

Läs även andra bloggares åsikter om:
albaner, albanien, balkanrutten, jordbruk, jugoslaver, jugoslavien, kosovo, kristna, muslimer, ortodoxa, rättvisa, serber, serbien, suveränitet, överbefolkning

Det var inte lättare förr – bara enklare

2008-02-02T07:29:00.001+01:00

Det här med att fotografera är ingen dans på rosor Allra minst som det nu för tiden bara är digitalkameror som tycks gälla. Den tid då man själv fick räkna på bländartal och ställa in bländare och tid och stundtals använde både gul- och blåfilter är förbi. Men det är klart. En sån där modern kamera har väl närmare 1000 olika funktioner som borde göra att bilderna idag blir enastående bra. Eller hur … men fan tro det?

Själv började jag min livskarriär med en ambition att bli fotograf. Det var på den tiden som man själv fick blanda till sopporna på ungefär samma sätt som när hustrun bakar småkakor. Man hade ett recept för framkallaren och ett recept för fixet. Det var ett himla rörande och en noggrann koll på att soppan höll rätt temperatur. Idag är den tiden knappt komihågbar eftersom allt sedan dess blivi digitalt. Jag minns också från den tiden när man delvisade vissa bilder. Man målade med en pensel över allt som inte var svart med en svavelblandning. Det var så man fick till bilder som idag kallas sepia, som innebar att bilderna fick en brunfärgad ton så att de såg ut som om de var mycket äldre än de egentligen var. De fotografier som delvisades var oftast porträtt- och bröllopsbilder. På den tiden var fotografering ett ädelt hantverk med optik och kemi och inte ett joxande med digital och programvaruteknik.

Om den svarta pricken i bilden ovan:
Om det vid kopieringen visade sig att ett neg hade något parti som var lite för mörkt kunde man ljusa till den lilla skavanken med en liten svart prick på en ståltråd som man vispade runt över det mörkare när man belyste fotopappret i labbet. Man fick pröva sig fram med klockans hjälp. Sekunderna var viktiga. Efter ett antal försök med olika tider så var det klart. Kopian var godkänd för vidare distribution till kunden. Och som sagt: Det var inte lättare förr – bara enklare. Betydligt enklare!

Läs även andra bloggares åsikter om:
bröllop, fotografer, kopiering, leica m2, porträtt, sepia

För Gud, Konungen och Fosterlandet

2008-01-15T09:15:00.005+01:00

Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter, honom i tjänsten åläggas, samvetsgrant och efter bästa förmåga verkställa mottagna befallningar och föreskrifter samt vid alla tillfällen iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande. Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda sig för krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod Konung och Fädernesland försvara.

Detta är (a, b & c). Tre av Hans Majestät Konungen av Sveriges käckaste livdrabanter!

Soldaterinran eller krigsmannaeden som det ursprungligen kallades torde kunna härledas från Gustav Vasas krigsartiklar av år 1545. Det innebar att soldaterna avlade trohetsed till konungen främst därför att han var kommenderande fältherre. Krigsmannaeden avskaffades 1887 och ersattes av krigsmans erinran som bygger på den gamla eden men präglades mer av sin tids sed och uppfattning. 1974 var det åter dags att se över ordalydelsen. I 1983 årstjänstereglemente för Försvarsmakten framgår att de värnpliktiga skall upplysas om grunddragen i säkerhets- och försvarspolitik, i denna ingår dagens soldaterinran.

Läs även andra bloggares åsikter om:
fosterland, gud, kungen, soldater, soldatliv, sverige

God Jul alla skäggiga hedningar och kristna

2007-12-24T08:04:00.000+01:00

Nu är det väl dags, lite sent visserligen, att önska God Jul till alla sina vänner. Varför vi firar jul är det inte längre många som vet och ännu färre som kommer ihåg. Det känns därför viktigt att påminna hur det kom sig att jaulen blev till jul. Jag skickar därför den sanna bakgrunden till vårt julfirande. Om man nu klickar på de söta tomtenissorna i bilden här ovan så får man här och nu möjlighet att själv bedöma om julen verkligen är något att fira trots den glödgade glöggen med tummelduns.

Läs även andra bloggares åsikter om:
glögg, god jul, gubbar, hedningar, john silver, julfirande, kristna, oden, odin, pirater, vänner

God Jul alla usla hemlösa som bor i slummen

2007-12-20T09:29:00.000+01:00

Klicka på artikeln för att läsa om vad för slags värld jag drömde om 1999!

Jag hade en vision om det goda samhället. En gemenskap där alla tar ansvar för varandra, ett samfund där rätt är rätt och fel är fel. Jag trodde att Kristdemokraterna vill forma en politik som solidariserar sig med de sjuka, svaga och förtryckta. Kd tycks ha misslyckats med det mesta i den fördömda alliansen. Kd:s partitopp har fegat ut fullständigt och blivit en stödtrupp för moderaterna i deras strävan att dela upp svenskarna i två grupper. Nämligen de närande, de som arbetar och sköter sig och de tärande som är lata, arbetslösa och sjukskrivna.

Tre frågor har Kd trots allt fått fritt spelrum för, nämligen:

1.) Maria Larsson lanserar "Alkoholhjälpen" ??
2.) Förslaget om en "Civilkuragelag" ??
3.) För ett "Schystare Sverige" ??

Den enda av Kristdemokraternas tre flumpunkter jag orkar kommentera är förslaget om en Civilkuragelag. De andra punkterna orkar jag inte ens tänka på. Man kan med fog undra om de klurats ut på en ungdomsgård.

Civilkurage är förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Man kan väl inte lagstifta att människor skall visa civilkurage. Jag har träffat människor som blivit livrädda när en knähund på tre kilo kommer hoppande och skuttande. Hur skall dessa ynkryggar våga visa civilkurage när de ser en 12-årig unge blir rånad på sin mobiltelefon eller en försvarslös kvinna utsätts för trakasserier.

Läs även andra bloggares åsikter om att vara:
bostadslös, fattig, hemlös, slum, uteliggare

Att lära sig livets schack- eller monopolspel

2007-11-10T22:14:00.000+01:00

Idag är det ett oräkneligt antal vuxna som förfasar sig över hur lätt det är för ungdomar att komma över droger och vapen. Att kombinationen alltid leder till grov kriminalitet är ett axiom eftersom droger och vapen var för sig genererar kriminalitet. Sedan allt för länge har en stor del av vuxenvälden helt tappat fotfästet och det ansvar vi med självklarhet har när det gäller att vara goda vägvisare för det uppväxande släktet.

I själva verket, som jag ser det, har vi överlåtit hela vägvisareansvaret på ungdomarna själva. Givetvis kan ungdomars uppfostran av varandra bara leda till samma ociviliserade tillstånd som William Golding visar i sin bok Flugornas herre, som är en förfärlig skildring om barns hierarki och alla de urtida krafter som ursprungligen styrde hela mänskligheten. Ungdomarna i boken söker tillsammans efter rang, struktur och ordning men finner bara ett kaos som leder dem rakt in i barbariets elaka käftar.

Boken slutar med att de vuxna kommer till undsättning och räddar alla barnen från en säker undergång. Verklighetens verklighet är grymmare än i William Goldings bok eftersom verklighetens vuxna sällan kommer till undsättning. Man kan väl säga att vuxenvärlden fått den värld de förtjänar eftersom vi glömt bort att vara goda mentorer och vägvisare eller inte haft tid eller ork att lära våra barn och ungdomar hur man bäst spelar efter reglerna i livets stora schack- och monopolspel. Nu spelar våra ungar efter helt andra regler än det reglemente som gäller i vuxenvärlden samtidigt som vi vuxna undrar vad vi gjort för fel när vi egentligen inte gjorde någonting. Det enda jag kan säga som slutord är: Sluta protestera Mot Gatuvåldet. Gör något i stället. Bli till Farsor och Morsor! Var närvarande NU eftersom SEDAN är åt helvete för sent!

barbari, barn, droger, flugornas herre, hierarki, ungdomar, uppfostran, vuxna, våld, william golding

När man köper ett schack- eller monopolspel medföljer spelets regler i kartongen. Dessa är till för att underlätta för de som ännu inte lärt sig reglerna. Reglerna är bra att ha om det uppstår tvist under spelets gång. Deinde Scriptum

KRIS mörkar om kriminalitet i egna leden

2007-11-02T18:13:00.006+01:00

HELA INLÄGGET FLYTTATS TILL GRETTEHEIM… [KLICKA HÄR]

Från sjörövare till kvartermästare

2007-10-27T16:53:00.000+02:00

Många har sagt att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i Long John Silvers sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss!

bloggkartan

För alla er som inte hunnit läst sjörövarromanen Skattkammarön kan jag berätta lite om kapten Flint som egentligen hette Edward Teach men som mest var känd som kapten Svartskägg. Alla, från den allra uslaste slavhandlare till den mest hänsynslösa sjökapten i den engelska flottan, var på den tiden rädda för kapten Flint. Kapten Flint själv var bara rädd för sin kvartermästare John Silver, alias Barbecue, "hela mänsklighetens fiende". Jag träffade John Silver på en liten hamnkrog någonstans på Madagaskar när han på sin ålders höst satt och begrundade sitt liv. Han var förbannad på en orättvis värld och ännu mer förbannad på en viss Jim Hawkins som satt honom i dålig dager med sin bok Skattkammarön.

Som vi satt där och språkades vid om livets alla jävligheter kom det fram en äldre parant dam, svart som ebenholts, och slog sin handväska i huvudet på John och gav till ett rop: ”Sitter du här och skvallrar med okända, din idiot” sen vänder hon sig mot mig och skall just dänga sin väska i min skalle då hon blev helt stel. Sedan viskade hon: ”MAX, vad gör du här, har du din lilla rosenknopp Kerstin med dig?” När vi sent om natten skiljdes gav Long John Silver mig ett litet slitet guldmynt som minne. Han berättade att myntet var en del av den skatt han stal från Hawkins och hans otrevliga följe när han rymde från dem. Det var just det guldmynt han fått av Flint när han utnämndes till kvartermästare. Vad som hände sedan är inte något som tål dagsljuset. Inte än i alla fall!

Nyligen: edward teach, kvartermästare, pirater, sjörövare

Hundar & Svenska kyrkan en omöjlig förening?

2007-10-11T07:59:00.005+02:00

Händelser i Växjö stift: I maj fattade kyrkonämnden i Kalmar beslut om totalförbud för pälsdjur i kyrkans samtliga lokaler. Beslutet överklagades och klaganden har fått rätt. Kyrkonämnden förklarar att beslutet togs för att ”minimera riskerna för allergiska reaktioner och konsekvenserna av dessa för anställda och besökare i kyrkans lokaler” och menar att det är en ordningsfråga, som kyrkonämnden har rätt att besluta i. Klaganden anser att nämnden överträtt sina befogenheter. Det håller domkapitlet med om och menar att beslutet att införa förbud mot pälsdjur närmast kan hänföras till en arbetsledningsfråga. Lokalernas användning är en fråga för kyrkorådet, menar domkapitlet och upphäver kyrkonämndens beslut. Ur Kyrkans Tidning nr 39/2007

Jag är verkligen den förste som villigt erkänner att hundar inte har i kyrkorummet att göra. Men att göra hundarna till något slags ondskans banerförare som inte är välkommen till kyrkans övriga lokaler gör mig helt förstummad eftersom jag i kyrkonämnden i Kalmars beslut ser en konsekvens som också gäller hundägare eftersom alla hundägare bär på dessa allergener och irritanter som man säger sig vilja skydda sin personal och kyrkbesökare från. I Sverige finns det drygt 60.000 registrerade hundar. De oregistrerade bör vara betydligt fler. Det är med andra ord rätt många som berörs av den svindlande tanke som kyrkonämnden i Kalmar sjösatte. Rätt mycket pengar i kyrkoavgift om så bara en bråkdel av alla dessa valde att lämna Svenska kyrkan.

För så mycket måste väl ändå alla förstå, att det inte är hundarna som är primärproblemet utan den miljö människan skapar omkring sig. Så här skriver Kemikalieinspektionen på sin hemsida: "Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden." Det står alltså inte ett enda ord om att förbjuda hundar!

Svenska kyrkan har länge varit en svikare. Det är många ungdomar och även vuxna som hittar andra uttryck för de stora existentiella frågorna än i Svenska kyrkan. En hel del av dessa människor hamnar helt fel i olika sekter som vi sett alldeles för mycket av. Ansvaret för dessa människors olycka är Svenska kyrkans oförmåga att öppna sin famn för alla som söker svaren på frågorna. Som avslutning på detta resonemang hänvisar jag till vår svenska historia och våra urgamla landskapslagar.

På medeltiden, liksom idag, var hunden ett aktat djur, en trogen och värderad medlem i hushållet. Hundens liv var skyddat i svensk lag. Men alldeles som det var stor skillnad på människa och människa i detta det svenska privilegiesamhällets stora födelsesekel var det också skillnad på hund och hund. Hundarnas värld var lika ojämlik som de tvåbentas. I lagtexterna finns nämligen uppgifter om vilka bötessummor som skall erläggas om en hund blivit dräpt. Ett gott exempel är Södermannalagen från 1320-talet. Här skiljer man på fem sorters hundar:

Dräpt knähund (typ terrier & mops) kostade 24 ören
Dräpt mjöhund (typ vinthund) kostade 12 ören
Dräpt jakthund (typ stövare) kostade 12 ören
Dräpt vallhund (typ tervueren) kostade 12 ören
Dräpt gårdvar (typ dogg & mastiff) kostade 3 ören

Liksom i våra dagar var emellertid hundens storlek ingen garanti för att en liten knähund skulle vara beskedlig och snäll. Hundarna kunde vara synnerligen aggressiva mot främlingar. Enligt Östgötalagen skulle böter för dräpt knähund endast utbetalas om ägaren med ed kunde bekräfta att hunden aldrig bitit någon i benet. (Den garantin kan JAG inte ge!)

Vill du veta mer? Läs Dick Harrisons Jarlens sekel sidorna 303 - 307

TAGGAR: svenska kyrkan, hundar, hundägare, allergener, irritanter

Max Hobstig informerar om sin copyright

2007-09-20T19:25:00.003+02:00

Jag tillhör den lilla lilla skara dårar som publicerar mer än vad som är vettigt på ett forum som Internet. Under åren har det blivit en del publiceringar i andra forum som tidningar å sånt. Det kan alltså vara av vikt att tillkännage min syn på copyright. Jag ser positivt på att andra snor sådant som jag publicerat. Jag säger helt enkelt att allt jag tänkt och funderat ut för att verka mer begåvad än jag är skall ses som fritt byte för vem som helst. Av allt jag skrivit och av allt jag publicerat av bilder, finurligheter och begåvade tankar är allt fritt att stjäla, kapa och kopiera utan att ange källan. Ett enda undantag från denna civilrättsliga anarkism är bilden ovan. Den lilla grabben som håller på att lära sig hur en digitalkamera fungerar är mitt älskade lilla Gudbarn. Den grabben vill jag behålla för mig själv. Fan tar den som snor bilden och placerar den i ett sammanhang där copyrighten inte anges. Om så skulle ske kommer jag att kontakta CIGA (Civil Investigation Group of America), och då lär det ta rena hus i helvete eftersom CIGA har tillgång till både Apachehelikoptrar och kärnvapen för sitt uppdrag att skydda enskilda från piratkopiering och stöld av copyrighter. Så håll i hatten alla ni pirater. CIGA ser allt ni gör och handlar alltid efter sitt unika uppdrag.

Nyligen: anarkism, begåvade, civilrättslig, copyright, dårar, kärnvapen, piratkopiering, publicera, publiceringar, tankar

Navigare necesse est, vivere non est necesse

2007-09-19T20:19:00.001+02:00

Den här gossen har jag känt sedan han var en skägglös liten pilt. Den väna damen som kramar om gossen har jag känt sedan länge eftersom hon är min hustru Kerstin. Gossen är den felande länken som knyter samman den mäktiga Völsungasagan med Folkungasagan. Sedan lång tid har forskare varit helt oense huruvida sagan om Ragnar Lodbroks föräktenskapliga dotter Ylva skulle vara hans dotter med Kraka, som i själva verket hette Aslög och som var dotter till sköldmön Brynhild och kung Sigurd Fafnesbane. Vad som nu kommit i dagen är att Folke Filbyter under sina härjningar som viking träffade Kraka/Aslög ett par månader innan Ragnar Lodbrok mötte henne på stranden. Folkes möte med Kraka resulterade i ett barn, en dotter, som gavs namnet Ylva.

Sagan om Ylva är inte så välkänd att forskare tidigare brytt sig om att studera den. Det lilla man tidigare vetat om henne är hennes möte med Allfadern Odin som varit en välkänd saga som berättats för barnen under midvinternatten. Men nu vet man bättre. Folke Filbyter och Krakas barn lever i allra högsta välmåga än i denna dag. En viking som härjar i moderna farvatten och som bär namnet Christiern Vittfarne. För den vetgirige serveras här sagan om Ylvas möte med Odin

Nyligen: aslög, folke filbyter, folkungasagan, oden, odin, ragnar lodbrok, sigurd fafnesbane, vittfarne, völsungasagan

Konsten att förbereda draggning med flagga

2007-09-15T18:33:00.000+02:00

Dragg är en sorts lättare ankare, som ofta används för att dragga – det vill säga, leta efter saker på sjöbottnar, till exempel piratskatter eller borttappade mobiltelefoner. Om man draggar skall man alltid ha en flagga till hands som man kan hissa upp någonstans så att det syns att man draggar. Man kan även dragga på krogen och då kallas det för att ragga och ankaret ersätts då vanligen med en romgrogg som oftast är så stark att raggarbrudarna blir alldeles vimmelkantiga och inte så sällan hamnar i sjön. Då får man dragga efter bruden från en båt. Viktigt är att man då har en flagga till hands som man kan hissa upp någonstans så att det syns att man draggar. En sån flagga har jag alltid med mig. När jag inte draggar får flaggan stå och vila sig mot mina böcker bakom fåtöljen.

Nyligen: ankare, brudar, båtar, dragg, flagga, flaggor, signalflaggor

Jag har blivit berövad lösenordet till min e-post

2007-09-07T11:54:00.001+02:00

Efter samtal med supporten på Com Hem och ytterligare två personer har vi konstaterat att jag gjort mig skyldig till ett slarv som gränsar till ren dumhet. Jag har frivilligt avslöjat lösenordet till min e-post. Låt gå för att jag gjorde det av obetänksamhet. Konsekvensen av fadäsen blev att hela min adressbok blev kopierad och därefter skickades mejl till samtliga adressater i adressboken där jag Max Hobstig står som avsändare för mejlet (spammet). Detta är inte sant. Jag har inte skickat något massmejl. Jag har bara varit slarvig med sånt som borde vara hemligt. För detta slarv ber jag skamset alla berörda om ursäkt!

Nyligen: avsändare, e-mail, e-post, ip-adress, spam, trojaner, virus

Foxterriern är världens farligaste hund

2007-08-30T21:10:00.000+02:00

Foxterriern är en lojal hundracka som alltid följer sin ägare på hans äventyr. Det enda problem man kan ha med en foxterrier är hans begivenhet för alkoholer. Det finns många exempel i historien där en foxterrier letat rätt på sprit i både rövarhålor och smugglares hemliga grottor för att kunna festa tillsammans med sin husbonde. Mest känt av alla fall är när en foxterrier fick världens mest kände reporter att kröka till så att det stod härliga till. Bilden ovan visar hur det kan bli när hunden letat rätt på ett helt systembolag. Den stackars terrierägaren trodde att fyndet var äkta champagne medan det senare visade sig vara mörkt årgångsrom från Jamaica med en styrka på hela 47 procent. Behöver det påpekas att det blev en riktig baluns där nere i smugglarnas gömma och att den lilla foxen är världens farligaste hund. I vart fall för fylletrattar!

Nyligen: alkohol, champagne, foxterrier, rövare, smugglare, sprit

Burkhelvetet skall lyda givna tillsägelse

2007-08-20T08:10:00.000+02:00

Nu skall den hjärntvättas, den förbannade ordervägraren. Nu blir det overkill med det gamla hederliga Microsofts DOS. Ett snabbt kommando Format C: och vips har burken tappat hela sitt minne.

Nyligen: gamla, hederliga, hjärntvätt, ordervägrare, overkill

Utkastad från Opera Community för det här

2007-07-26T20:37:00.003+02:00

Jag gjorde en vindsröjning härförleden och hittade en massa gammalt skit. Det mesta åkte raka vägen till närmaste återvinningsstation. För så skall det vara idag, att sånt man inte behöver skall återvinnas till nya produkter som kan sprida lite glädje i vår värld. En del gammal bråte bar jag ner till bostaden för en närmare besiktning. Det finaste jag hittade på vinden var en möglig gammal tavla med tre motiv. Det var ett sånt himla sjå att härleda dess ursprung att jag var tvungen att gå till en känd konstkännare som fick slå i gamla böcker för att finna några trådar att nysta i. Det visade sig att målningen var en tidig skiss efter ett samarbete mellan de tre aktörerna Båtman, Crawford och Tjuvgods, troligtvis sent 1800-tal. Konstkännaren hade aldrig hört talas om något sådant samarbete men var nödsakad att acceptera rådande fakta. Jag tyckte att tavlan var så trevlig att jag tog fram digitalkameran och plåtade av den och lade ut den till allmän beskådan på min hemsida. Dörrjäveln på bilden nedan går inte att öppna. Däremot kan man bryta sig in med ett klick eller två. Friskt vågat, hälften vunnet. Basta!

Jag blev utkastad från Opera Community för de där raderna här ovan. Hade man läst fler ord än bara ordet Tjuvgods hade man snabbt insett att Föreningen Tjuvgods är en ideell förening som verkar för att fångar på svenska fängelser ska få en meningsfullare fritid. Opera Communitys motiveringen löd: Sorry, but our server monkeys won't let you through here. You have been banned, and can no longer log into the Opera Community. Fan vet om man skall ta sig för pannan eller bara skratta?

Kopierad och strippad Verksamhetsberättelse för 2006
Den ideella föreningen Tjuvgods bildades våren 2006 av fyra personer som hade den tanken, efter en hel del egna erfarenheter, att det borde gå att starta en verksamhet, som skulle bestå av att stödja intagna på svenska fängelser för att på så sätt stärka självkänsla och kreativitet hos dom intagna, kanske till den grad att man övergav kriminaliteten, och blev en del av samhället, samt att den verksamheten, skulle bestå av att förmedla konsthantverk, tillverkat på svenska fängelser. Till att börja med skulle detta ske genom föreningens egen hemsida www.tjuvgods.se och att kännedomen om föreningen skulle spridas till de intagna, dels genom egna kontakter, dels genom annonsering i t.ex. Kåkbladet och RFHL:s tidning Oberoende (en av grundarna var då anställd på RFHL).

Efter vårt första styrelsemöte, där vi godkände föreningens stadgar, så bestämdes också att vi skulle lämna in en ansökan till Skatteverket för registrering av föreningen vilket medgavs. Sedan den 22 juni 2006 är Föreningen Tjuvgods en registrerad ideell förening. Från och med hösten 2006 så har föreningen också tillgång till del i lokal samt kontorsplats hos RFHL på Kungsholmen. Detta helt utan kostnad. En ansökan om att få föreningsbidrag har också inlämnats till Stockholms Stad. Besked om beslut väntas under april månad 2007. Föreningen har sedan den 1 mars, 2007 i samverkan med RFHL Stockholm, tillgång till 8 träningslägenheter på Hotellhem, Magnus Ladulåsgatan, som i första hand skall finnas för nyligen frigivna, skrivna i Stockholms stad.

Nyligen: community, fritid, fängelse, opera, tjuvgods, webbläsare

Det var ett jävla tjat om klimatförändringar

2007-07-24T20:27:00.001+02:00

Jag börjar bli så trött på allt snack om klimatförändringar i snart sagt alla medier varje dag. Dag efter dag ältas det om hur stormar och översvämningar drabbar vår planet som bara blir varmare och varmare. Orsaken sägs vara den ökande växthuseffekten som gör att snö kommer att bli allt mera sällsynt, vilket jag tycker är bra eftersom jag hatar snö och kyla därför att min fosterfarsa förfrös sin näsa under de helvetes kalla beredskapsåren. Sen tycker jag att det här med klimatförändringen är bra och rättvist eftersom alla på jorden sitter i samma båt. Går det åt helvete så går det åt helvete med ALLA oavsett vad man har för befattning och lön. Rik som fattig blir liksom av lika mänskovärde i båten. Klimatsnacket är med andra ord en kristdemokratisk propagandagrej, utan tvivel!

Nyligen: apokalyps, helvete, paradis, ragnarök, uppenbarelse

Den lilla hunden bär traditionen vidare

2007-07-09T18:48:00.000+02:00

Jag hade en gång en hund, det var inte så värst länge sedan. Det var en hund som jag älskade mer än något annat här på jorden. Hunden hette Maia och var en irländsk terrier som var röd i både päls och humör. Så blev hunden sjuk och jag blev ensam i den djupaste förtvivlan. Trots all bedrövelse blev det en ny hund som fått namnet Fia, men skall kallas Fialotta. Det är om denna nya hund som mitt nya liv skall handla.Traditioner måste bäras vidare!

Nyligen: foxterrier, humör, hund, irland, irländsk, traditioner

Från Körsbärsdalen till evigheten

2007-06-19T12:52:00.002+02:00

Den dag kom som alltid måste komma för alla dem som vill leva. Hon låg på sidan och flämtade och kämpade efter livet som sakta flyktade i en tid av sorg och klagan. Så hördes med ens det sista djupa andetag och en suck och en liten älva, så skir och vacker, visade sig vid hennes öra och svävade upp mot himmelen. Och just som den inte syntes mer kom ett gråt och en förtvivlan och en saknad över något som vi mist och aldrig mer skall ha.

Men älvan flög högre och högre till dess en väldig jägare syntes på norra himlafästet. Ty Orion såg och visste och sträckte ut sin hand och älvan gladdes och spred sitt stjärneljus från norr till söder. Då kom som vid himmelens jakt två stora hundar, den ena större än den andra. De bet i det skimrande ljuset så försiktigt och lent och flög över himmelen och visade ljuset sin plats.

Och ser man nu upp mot himmelen en natt skall man se en ny liten stjärna vid Orions fot. Den skimrar i älvans stjärneljus och blinkar och blänker; bara så som en saknad vän kan göra för att tårar skall hindras att blöta den kind som saknar en mest.

Nyligen: förtvivlan, gråt, hundar, leva, sakna, sorg, stjärna, älvor

Snyggare än Madeleine Pyk på Österlen

2007-06-03T09:55:00.001+02:00

Vi var på semester i Skåne härförleden och hälsade på den del av släkten som sitter allra ytterst på grenverket. Där träffade jag av en händelse Madeleine Pyk, en jättesnygg konstnär, som är känd i både Sverige och utomlands. Naturligtvis tog jag fram min kamera och fotograferade snyggingen. Sedan kom min hustru Kerstin och hennes tant Linnea och sa att det granna frunntimbret jag bjudit på kaffe och en bakelse och blivit kompis med inte var den kända Madeleine Pyk eftersom Madeleine är 73 år och definitivt inte har någon otäck dalmatin. Den sköna damen jag hade fotograferat var bara Svea Rikes egen Cindy Crawford, men inte vidare känd :-)

Andra bloggar om:
bakelser, dalmatin, fotografera, madeleine pyk, skåne, österlen

Bloggen är tyst för närvarande

2007-04-27T09:34:00.001+02:00

Bloggen är för närvarande helt tyst eftersom min hund Maia blivit sjuk. Idag är Maia en trött liten hund som fortfarande kan vifta på svansen. Men mycket mer än så är det inte kvar, av den rasande bitchen som tidigare kamperade med de allra största hundar hon kunde hitta. Klicka på nedanstående länk om du vill läsa mer:
The Irish Terrier Filbyters Maia

Jag har stulit foto av dig

2007-04-21T08:32:00.000+02:00

Jag fick ett par mejl igår. Det var från Gen, en väninna från förr. Hennes mejl kom precis när jag behövde dem som bäst, eftersom Gen kände den Maia som hela stadsdelen Skarpnäck kände som världens bitchigaste knähund och som bara umgicks med de riktigt stora hundarna. Gen berättade lite försynt att hon stulit ett foto av mig (som inte var sant eftersom hon stulit tre bilder). Men det gör ingenting. Hon får sno hur många bilder hon vill eftersom hon är en väninna från förr som, på den tiden det begav sig, ägde en rottis som hette Carro och ett litet vitt skrutt som hette Sammi.

Gen är en människa och väninna jag håller av och tänker på, rätt ofta. Utan henne hade Maia varit död för länge sedan eftersom hennes rottweiler Carro räddade livet på den lilla bitchen Maia då hon blev överfallen av två andra rottisar. Men det främsta skälet till att jag ofta tänker på Gen är att hon gått förbi ett stålbad där Maias nuvarande tillstånd bara är en mild västanfläkt. Gen miste först Carro och sedan Sammi innan sorgen efter Carro, så att säga, klarats av. Den enda lilla tröst jag då kunde ge Gen, var att skapa en nekrolog för båda hundarna. Idag är bara vetskapen om Gens stålbad en tröst för mig, eftersom mitt bara är hälften av det Gen fick genomlida. Läs gärna slutorden om Carro & Sammi

Bloggar: Skarpnäck, väninnor, knähund, bilder, rottweiler, sorg

Nu står pärleporten på vid gavel

2007-04-20T10:00:00.000+02:00

Det kommer en dag då man som hundägare måste fatta ett eller flera beslut. När hunden blir sjuk måste man uppsöka en veterinär eller ett djursjukhus eftersom man själv inte har någon kompetens när det gäller hundars olika sjukdomar. Problemet med sjuka djur är att man på förhand aldrig kan veta hur stor slutsumman blir eftersom kostnaden ofta har en benägenhet att skena iväg in absurdum. Man kan heller aldrig veta om hunden verkligen blivit behandlad för de problem som man sökte hjälp för. Det enda man vet är att, om symtomen är oförändrade efter en operation som kostat 20.000 och hunden fortfarande är sjuk och visar samma symtom som tidigare, är man åter tillbaka på ruta noll med nya besök och nya kostnader som man på förhand inte kan beräkna.

Om: pärleporten, hundägare, djursjukhus, sjukdomar, kostnader

Tidens ände närmar sig

2007-04-17T08:26:00.000+02:00

Hur mycket kärlek kan man få slösa på sin hund innan det blir patetiskt? Frågan är viktig eftersom hundar brukar tituleras som människans bäste vän. Under de senaste veckorna har jag haft gott om tid att fundera på hur mycket en hund får kosta, innan det så att säga rent ekonomiskt blir ohållbart. Hennes senaste sjukhusvistelse kostade 21.000 kronor. Förra året käkade hon upp en glass med pinne och allt. Pris 14.000 kronor. Vart och var annat år har hon kostat en månadslön. Som jag förstått har hon kostat Agria mer än hon smakat under sina tio galna år på jorden.

Det är inte många i hennes närmiljö som inte har förstått, att det sista äventyret hade kunnat bli hennes sista äventyr. För så illa som det nu har varit har det aldrig tidigare varit. En terrier som växte upp med rottweiler, doberman och ridgeback och redan som valp var tvungen att sätta sig i respekt hos dessa bjässar, är nu mer inte den lilla ”röda ettermyra” hon en gång var. För första gången i sitt liv har hon i år besegrats i en strid. Visserligen var sista striden en kamp om rang, mot bästa väninnan, den urstarka Ridgebacken Bianca, så förlusten var inte så svår att ta eftersom den nya matriarken Bianca fortfarande låter ettermyran bestämma.

Det enda glädjeämne min terrier har haft under sin konvalescens är den väldige Casper. Detta trots att Casper i slyngelåldern var motoriskt efterbliven i sin relation till min lilla hund. Men med tiden har dock leonbergern Casper utvecklat en smidighet och gracilitet som jag trodde, bara var förunnat greyhounds. Varje gång min lilla Maia mött Casper de senaste veckorna har det varit uppenbart att de två hundarna haft en annan relation till varandra än som brukar vara det vanliga mellan hundar. Man kan inte tala om kärlek när det gäller hundar. Däremot kan man säga att de trivs så bra ihop, att det nästan kan liknas vid det vi människor kallar kärlek.

Ett gammalt förord om Maia
Maia är en märklig liten röd irländsk terrier. Hon arbetade som valp med skinnskallar och blev som äldre hund beskjuten med varghagel. Och likväl är den lilla rackarhunden fortfarande vid god hälsa och på ett himla gott humör. Om du har Acrobat i din dator kan du läsa om hennes mest märkvärdiga äventyr. Klicka på skinnskallar eller på varghagel.

(Artikeln om skinnskallarna är hämtad ur Svenska Irländska Terrier Föreningens tidning Röda Hund nummer 2 från 2004 och artikeln om varghagel är hämtad ur tidningen Kristdemokraten nummer 15 från den 18 april 2004 / årgång 26)

Om: rottweiler, doberman, ridgeback, leonberger, greyhound

Nebulosa de Maia

2007-04-04T21:20:00.000+02:00

Det var en gång för länge sedan. Det var på den tiden innan någon människa ens fanns. Ingen hade alls tänkt på att det skulle komma människor till världen. På den här tiden fanns det bara odödliga gudar som vandrade på jorden. En del av gudarna bodde i stora hus som ibland var lika stora som berg. Ett av de där bergen hette Olympos och den störste av gudarna som bodde på berget hette Zeus som var patron över allt i hela världen.

Det du varit med om skulle kunna fått alla Olympos gudar att frysa till is om de vetat

På Olympos bodde det också många andra gudar. På ett ställe bodde det sju undersköna gudinnor som hette Alkyone, Asterope, Elektra, Kelaino, Maia, Merope och Taygete. Systrarna kallades för Plejaderna. Efter deras död förvandlades Plejaderna till en stjärnbild. Men eftersom Maia var den allra vackraste av systrarna blev hon en nebulosa. Efter tusen år tröttnade Maia på att vara nebulosa och förvandlade sig till en duva och flög ner på jorden för att se vad det var som hände och vad som var nytt. Där träffade hon människorna som hon tyckte om. Och eftersom alla människorna tyckte om hundar så förvandlade hon sig till en hund.

Jag vill så gärna att du finns till. Men så länge jag inte vet, får jag tro att du finns nu

Sedan Maia nu blivit till hund blev allt annorlunda än det varit på Olympos. Hon flyttade in hos en familj som hon trivdes med och som hon fick uppleva många äventyr tillsammans med. Nu när hon inte längre var gudinna utan bara en vanlig hund fick hon också många av de krämpor som hundar har hos människorna. Hennes mage började krångla och det blev inte bättre med tiden utan värre. En dag sedan hon fyllt tio år blev Maia så sjuk att man måste operera henne. Man tog bort både äggstockar och livmoder och rotade i hennes tarmar och i hennes mage. Efteråt fick hon så ont att de gav henne drogen Temgesic så att hon blev alldeles snurrig. Sedan hon levt ännu en tid bland människorna tog hon sig åter duvhamn och flög till sina systrar, de som vi kalla Plejaderna. Vid tidens ände blir hon åter Maia Nebula, den skönaste plejaden.

Om: stjärnbilder, nebulosor, familj, medicin, subutex, temgesic

Jag fick ett mejl från Skarpnäck

2007-04-01T09:17:00.000+02:00

I förgår firade vi Valborg i förskott här i Skarpnäck, någon hade tuttat på Spårvägens stuga vid stora parkeringen och det var en skaplig brasa, det har setts fyra stycken tjejer omkring där innan branden startade. Här i Skarpnäck har det blivit rena slummen inget kul alls, funderar på att flytta, det är ingen koll alls på ungdomarna, och tyvärr så blir dom yngre och yngre, senast i går var det rån här på allen, på en privat som gick från tunnelbanan.
Läs mer på Spårvägen FF Söderorts Inofficiell Supportersida

Om: Spårvägen, Skarpnäck, Söderort, tunnelbana, ungdomar

Föreningen Tjuvgods

2007-03-28T08:53:00.000+02:00

Kopierad och strippad Verksamhetsberättelse för 2006

Den ideella föreningen Tjuvgods bildades våren 2006 av fyra personer som hade den tanken, efter en hel del egna erfarenheter, att det borde gå att starta en verksamhet, som skulle bestå av att stödja intagna på svenska fängelser för att på så sätt stärka självkänsla och kreativitet hos dom intagna, kanske till den grad att man övergav kriminaliteten, och blev en del av samhället, samt att den verksamheten, skulle bestå av att förmedla konsthantverk, tillverkat på svenska fängelser. Till att börja med skulle detta ske genom föreningens egen hemsida www.tjuvgods.se och att kännedomen om föreningen skulle spridas till de intagna, dels genom egna kontakter, dels genom annonsering i t.ex. Kåkbladet och RFHL:s tidning Oberoende (en av grundarna var då anställd på RFHL).

Efter vårt första styrelsemöte, där vi godkände föreningens stadgar, så bestämdes också att vi skulle lämna in en ansökan till Skatteverket för registrering av föreningen vilket medgavs. Sedan den 22 juni 2006 är Föreningen Tjuvgods en registrerad ideell förening. Från och med hösten 2006 så har föreningen också tillgång till del i lokal samt kontorsplats hos RFHL på Kungsholmen. Detta helt utan kostnad. En ansökan om att få föreningsbidrag har också inlämnats till Stockholms Stad. Besked om beslut väntas under april månad 2007. Föreningen har sedan den 1 mars, 2007 i samverkan med RFHL Stockholm, tillgång till 8 träningslägenheter på Hotellhem, Magnus Ladulåsgatan, som i första hand skall finnas för nyligen frigivna, skrivna i Stockholms stad.

Om: tjuvgods, fängelse, Kåkbladet, Oberoende, RFHL, Hotellhem

Att överlämna sitt visitkort

2007-03-24T09:13:00.000+01:00

Så här skall en slipsten dras. Man inleder ett samtal, med den sötaste flicka man hittar, om hur världen ser ut och hur den skulle kunna bli bra mycket bättre. Man berättar också dråpliga sagor om vårt gemensamma förflutna. Man berättar även hur gammal man är och hur trött man är på allt skit man ser omkring sig, både på stadens torg och gator. Man ger komplimanger till det söta stycket och under samtalet kommer vi fram till, att varken hon eller jag platsar i politiken. Så småningom är vi dock överens om att vi två tillsammans skulle kunna göra underverk som politiker även om vi inte alltid skulle vara överens om allting. Allra sist överlämnar man sitt visitkort till den sötaste flicka en pirathövding någonsin kunnat upptäcka och tillönskar henne ett gudagott liv.

Om: samtal, flicka, sagor, torg, gator, politiken, underverk, jobba

Ny tideräkning påbörjad i grevens tid

2007-03-21T07:25:00.000+01:00

Någon gång i livet måste man göra nåt slags avslut på en del. Det blev på sätt och vis läge igår att sluta jaga de där väderkvarnarna som alla menar enbart är en chimär. Skit samma. Att kvarnkärringen bröt av min lans råder det ingen tvekan om. Men det får lösa sig. Sancho Panza får skaffa mig en ny lans! Under tiden som han ordnar med den saken får jag väl läsa Ica-Kurirens artikel om andra slagna hjältar!

Andra: tideräkning, livet, avslut, jaga, tiden, slagna, hjältar

Minnen från Bagarmossen

2007-03-18T08:25:00.000+01:00

Skarpnäcksfältet

Maia har alltid varit en väldigt snäll hund. Hennes fiender har varit få under hennes vilda leverne. Bilden till vänster visar Maia med hennes kaninkompis som en gång blev antastad av en vild och glupsk taxameter. Taxen kom rusande och skrämde kaninen från vettet. Nu förhöll det sig så med verkigheten att Maia befann sig bara ett stenkast från tilldragelsen och agerade med en styrka och kraft som skulle ha gjort själva Fantomen avundsjuk. Eftersom irländsk terrier är den snabbaste av alla terrier så tog taxens intentioner en ände med förskräckelse. Tillbudet slutade med att kaninen fick behålla sitt förstånd och taxen slutade jaga kaniner!

Bergholmstorpet

Stadsdelen Skarpnäck hade två torp. Bergholmstorpet, det äldsta, finns dokumenterat från sent 1700-tal och blev under det andra världskriget en av krigsmaktens utposter med uppgift att skydda landningsbanan som låg där bostadsområdet Skarpnäck nu ligger. Senare blev det Maias hemvist för att skydda hemvärnarna vilket hon gjorde med bravur. Få fyrbeningar vågade sig till Bergholm när Maia låg vaktande vid dörren, då krigsmaktens mannar hade fest.

Skarpnäckskyrkan

Både som lokalpolitiker och privatperson hävdade jag, alltid med rätta, att Skarpnäckskyrkan var stadsdelens viktigaste aktör efter Skarpnäcks stadsdelsförvaltning. Skarpnäckskyrkan, som låg mitt i byn, och mitt samarbete började egentligen under sent 90-tal då buslivet i Skarpnäck i tilltog med en våldsamhet utan motstycke. Ungdomar hamnade i holmgång med väktare och TV-3 utsattes för fysiskt angrepp från en SL-representant under ett pågående reportage. Skarpnäcks tunnelbanestation blev utsatt för så grov vandalism att dess funktion avstannade under ett flertal timmar varför bussar tvingades ersätta de ordinarie avgångarna. Den 2 september 1998, ett halvår efter holmgången, startade kyrkan ett kamratstödjarprojekt som bestod av fyra ungdomar som arbetade heltid i Bergholmsskolan, på Skarpnäcksfältet och i kyrkan. Iden till projektet hade väckts under våren 1998 när situationen bland tonåringarna i Skarpnäck helt höll på att gå överstyr utan kontroll.

Öststadshjälpen

På bilderna ovan visas resultatet av ett socialt samarbete med Skarpnäcks moderater och kd efter en politikerloppmarknad till förmån för den ideella föreningen Öststadshjälpen som samlat ihop 100-tals ton överskott från vår välbärgade sjukvård och fraktat allt det insamlade över Östersjön till dem som behövde grejerna bättre än soptippen. Några minns kanske att jag på ett så kallat öppet nämndsammanträde försökte få med mig samtliga partier i en gemensam stödaktion för Skarpnäcks egen hjälteorganisation. Dessvärre var det bara moderaterna som hängde på och som förstod vikten av att internationell solidaritet alltid måste vara partiöverskridande. Vänstern svarade inte ens på min fråga och Sossarna hade som vanligt inte någon tid över för internationell solidaritet i det lilla! De två som jag gav den stora äran att få lämna över resultatet av vår loppmarknad till Öststadshjälpen blev borgarrådet Ewa Samuelsson och seniorförbundets ordförande, före detta amiralen och försvarsstabschefen, Bror Stefenson.

Jag vill härmed framföra mitt och Öststadshjälpens varmaste tack till Kristdemokraterna och Moderaterna i Skarpnäck för Ert arbete och all den tid som Ni lagt på att hjälpa oss. De pengar som Ni tjänade ihop på loppmarknaden den 31 maj och 1 juni 2002, kommer att hjälpa oss att hjälpa de behövande på andra sidan Östersjön, till nytta för många. Skönt, att känna stöd och förståelse för det arbete som vi utför. Stort Tack en gång till och Tack Max Hobstig för de förtjusande stunder i Stadshuset med alla snälla och intressanta människor, som jag fick träffa. Med hälsning från Tommy och Sandra Zetterlund

Om: taxar, kaniner, hemvärnet, fest, vandalism, partier, pengar

En saga om kartornas Bugatti

2007-03-13T08:05:00.001+01:00

Till de efterkommande om Primärkartan, version 245
Varje gång jag tar fram den gamla kartan och vecklar upp den, veknar mina fingrar och blir ömma och försiktiga, som vore det en kärleksakt mellan mig och papperet. Jag låter pekfingret följa höjdkurvorna mot den gamla hällmarkstallskogen och känner den sträva och helt otämjda graniten mot fingertoppen. Jag ser de knotiga martallarna och känner lukten av mossa och lav. Handen följer en tanke och ett minne av den tidens viktiga händelser. Här vandrade jag. Här upplevde jag tidiga sommarförmiddagar med flugors surrande och bins bzz. Under heta sommareftermiddagar har vi vandrat här, över knastertorra myrsprak. Där vid den lilla tunna tillknycklade ovalen tog vi en paus, bergtagna av den sköna Mälaren långt nedanför och en segelbåt för motor.

När jag letar mig vidare bland de tunna linjerna minns jag den gamla uggleholken, grå av tidens tand och sedan länge obeboelig. Och just där; där flera linjer löper samman och nästan blir till ett enda tjock streck, hittade jag den döda rådjurshinden. Hon måste ha tagit ett felsteg och ramlat nerför stupet, stackars kräk. Jag låter fingret sakta stanna vid ett vägskäl. Just där hade jag grälat på en hundägare som i sitt oförstånd låtit vovven löpa alltför fritt i skogen. En rektangel av prickade linjer med tunna streck omkring; där låg skjutbanan som höll på att skrämma slag på mig. Fingret fortsätter sin vandring längs den väg jag då tog och stannar vid en stor cirkel. Just där mötte jag den gamla "knäppgöken", han som trodde att jag var från "indrivningsverket". Vi hade en lång diskussion om livet, den gamla mannen och jag. En stor begåvning som förvirrats av ålderdom och rädsla för andra människors avsikter. Streck följer på streck och linje på linje. Jag stannar mitt finger vid ett koordinatkryss. Här finns så mycket att minnas. Jag låter mitt finger stanna upp vid objekt efter objekt på kartan och de då tidiga, lite kyliga sommarförmiddagarna gör mig sällskap.

Den gamla kartan som snart tjänat ut, som ingen längre efterfrågar, som ingen längre förstår storheten av. Med vemod lägger jag handen över papperet, och viker vördnadsfullt ihop kartan. Vi har hemligheter ihop, kartan och jag. Vi har sommarmorgnar tillsammans då dimman och diset dolde horisonten. Vi har upplevelser tillsammans som jag bär med mig, i mitt hjärta. Du gamla karta, du frasande papper. Du får mig att minnas min glädje och mina solskensdagar som en kär gammal dagbok.

Några slutord om kartor
Geodesin är en av de äldsta naturvetenskaperna och sammankopplades länge med astronomi och geometri. Den naturvetenskapliga geodesin studerar jordens form, tyngdkraftsfält och dess förändringar. En av geodesins viktigaste uppgifter är uppbyggande och underhållande av nationella och eller globala koordinatsystem, som är av stor betydelse för all geografisk information. Vidare utvecklas avancerade geodetiska mätningstekniker för noggrann positionering och navigering med hjälp av moderna satellittekniker (t.ex. GPS – Global Positioning System).

För de läsare som vill veta mer om kartografins historia föreslår jag att ni klickar på Geodesi där jag kortfattat beskriver hur allt började. För de läsare som bara är lite nyfikna serverar jag tre Stockholmskartor som tillsammans får representera Stockholms historia från dåtid till nutid. Klicka på någon av länkarna > Sthlm 1818 , Sthlm 1861 , Sthlm 1998

Andra: händelser, kartor, flugor, bin, ugglor, rådjur, rädsla, glädje

Das Fräulein Sanna Nielsen und der Ring des Nibelungen

2007-03-09T20:56:00.001+01:00

Sanna Nielsens bidrag var kanske inte den bästa låten, det är jag den förste att hålla med om til syvende og sist. Betydligt bättre låtar framförde Andreas Johnson och Sarah Dawn Finer. Den enastående herr Magnus Uggla behöver man inte ens ta på något som helst allvar i sammanhanget eftersom han spelar i elitserien. Att Magnus Uggla blev bortröstad är åter ett exempel på att svenskarna är mer korkade än lovligt. Andreas Johnsons låt är den i särklass bästa och på andraplats kommer Sarah Dawn Finer med sitt kärlekskomihåg. Om jag till sist skall ge mitt slutgiltiga omdöme blir det till förmån för Das Fräulein Sanna Nielsen und der Ring des Nibelungen. Som en Wagnersk valkyria äntrar hon scenen med sitt brutna svärd för att rädda sin älskade Siegfried med sitt kväde. Som självaste Brynhilde, med en kvinnlig utstrålning som bedövar, vågar hon där hjälten Siegfried faller till föga och mist sitt mod, framföra sin egen villkorade kärlekssång till hjälten, som dräpt den förfärliga draken Fafner med ett nålstick från en grop i drakens väg.

Till alla nyfikna som vill veta mer om Sanna Nielsen, rekommenderar jag hennes egen blogg > Sanna Nielsens blogg - Melodifestivalen 2007

Sanna Nielsen, Andreas Johnson, Sarah Dawn Finer, Magnus Uggla

Gode Gud, vad har jag gjort

2007-03-06T08:56:00.000+01:00

Det var inte meningen. Det var inte meningen. Förlåt mig. Gode Gud, ta mig härifrån. Men Herre Gud, vad har jag gjort.

I krigets fasa finns det värre saker än krig. Post Traumatic Stress Disorder drabbar så många unga soldater att hälften hade varit nog. Vad den här unge soldaten kommer att bära med sig genom livet vet man. Vad man däremot inte på förhand kan veta är hur han kommer att reagera på lång sikt. Kommer han som den före detta Bosniske soldaten Alex att ta livet av sig eller kommer han att reagera som huvudpersonen i David Morrells bok Tvekampen?

Andra: förlåt, gode gud, krig, soldater, david morrell, tvekampen

In the Beginning - God created Max Hobstig

2007-02-26T22:04:00.000+01:00

Mitt första minne från tiden innan jag var född är en lång resa i färger och ett ljud och en bang som avslutade resan. Sen minns jag att jag vaknade upp i ett vitt rum. Jag var helt ensam i rummet. När tittade mig omkring hittade jag en dräkt som jag tog på mig och öppnade en dörr och steg ut på en liten skiva. Jag minns att jag blev helt salig och började hoppa runt på skivan. Men någon mor eller far fanns inte. Det enda jag såg var stoff från stjärnor som i en virvlande dans blinkade och blänkte varthän jag än såg.

Dessa 5 underbara damer tillhör landets främsta naturvetenskapliga elit

Får man skämta om så allvarliga saker som om hur man själv blev till? Det självklara svaret borde naturligtvis bli ett rungande JA! Så länge man talar om små blommor och om surrande bin eller om Carl von Linnés Sexualsystem går det nog bra. Om man går en aning längre och antyder något om Per Oscarssons version, om pappas korv i mammas gryta, skulle det börja gnissla rent betänkligt hos moralväktarna. Skulle man trots detta gnissel våga ta upp Marlena Ivarsson i sammanhanget borde det bli ett himla oväsen och halva kristenheten skulle helt säkert börja tala i tungor om osedlighet och moraliskt förfall. En del skulle börja skriva insändare och andra skulle inleda hungerstrejk utanför riksdagshuset och kräva moralisk upprustning i hela landet. Några få skulle helt säkert ta lagen i egna händer och kräva mitt huvud på ett fat, som man gjorde med Johannes, och ropa: Korsfäst, korsfäst den gemene lögnaren!

För att undvika all denna landsomfattande söndring ber jag alla upprörda känslor att sansa sig en aning och göra mig en endaste liten tjänst innan mitt huvud trillar av och man korsfäster resten. Klicka på Enter på bilden överst och stilla er kort. Lyssna till de himmelska musikanterna och inse att jag blev till på ett helt annat sätt än vad som brukar vara vanligt eftersom jag varken har mor eller far, utan blev till av stjärnstoff i den tomma tomma rymden.

Om: Carl von Linné, Per Oscarsson, Marlena Ivarsson, lögn, gud

En hustru med litterära kompetenser

2007-02-22T17:49:00.000+01:00

Idag kom det ett hårt paket med posten. Jag älskar att få paket. Men sen när är jag skulle öppna paketet, såg jag att paketet var adresserat till min hustru. Då la jag paketet på köksbordet överst i högen för dagens inkomna post. Jag hade inte kunnat undgå att känna att paketet vägde något halvkilo eller så och antog att det var en bok eller något reklamutskick från IKEA eller nåt. Eller så var det väl en bön från någon författarkompis som vill ha hennes omdöme. Hustrun har ju en del litterära kompetenser sedan länge. Jag brukar säga att det var min hustru som skrev Claes-Göran Wetterholms stora vinröda tegelsten Titanic som kom ut 1988. Det är inte riktigt sant, eftersom det var Claes-Göran som skrev ner sin väldiga kunskap. Men det var hustrun som renskrev, efter.

Senare, när jag hämtade hustrun på jobbet berättade jag att hon fått ett paket med posten. Hon blev först överraskad sedan blev hon jätteglad och frågade mig vem som skickat paketet. Eftersom jag inte snokar i hennes privatliv så kunde jag helt ärligt säga att jag inte visste. När vi sedan kom hem rusade hon mot köksbordet och tog paketet i hand och läste sitt namn och tittade på någon stämpel och blev mycket förvånad. Med mjuk och varsam hand öppnade hon sitt paket och satt sedan en lång stund alldeles tyst. ”Vad är det för bok, är det Bosse bildoktorn” frågade jag brutalt. Då tittade hon på mig och svarade: ”Ibland hör Gud bön.” När jag sedan tittade på boken såg jag att det var en sån där tjejbok om kläder och sånt. Eftersom hustrun är gammal textilare och förstår sig på sånt där, så blev hon bara sittande under halva kvällen och bläddrade i boken och glömde bort att laga middag. Så nu sitter jag här och knappar på tangentbordet och håller på att hungra ihjäl med en mage som är tommare än rymdens vacum.

Om: Claes-Göran Wetterholm, Titanic, textilier, kläder, tegelsten

Med GPS hittar man alltid fel

2007-02-17T22:44:00.002+01:00

Pluntky dök åter upp som gubben i lådan. Han hade tidigare landat i Skåne och var på väg hem från Köln till Stockholm och tänkte sig intaga något ätbart hos oss eftersom han var hungrig. Per telefon beställdes mackor och folköl till förrätt och kaffe med hembakta semlor till efterrätt! Det verkar som om han inte tänker på annat än mat. När han väl anlänt visade det sig att han åter kört fel trots sin nya leksak vilket inte alls är något att undra över när folk utan kunskap i analytisk geometri tror att en GPS är den enda rätta vägen att hitta hem. Men från oss bör han väl hitta hem till Mälardrottningen om han bara tar sig ner till motorvägen och följer skyltarna. Men man vet aldrig. Vi får väl ha bakjour några timmar!

Om: Skåne, Köln, Stockholm, hungrig, kaffe, semlor, bakjour, gps
.

Att söka sin Athena men finna en Minerva

2007-02-15T22:39:00.002+01:00

Peter Pluntky har varit kompis med en tjej som hette Minerva. Minerva var en dösnygg brud i Rom och hennes väninna Athena som var ett riktigt kalaskex, bodde i Aten. Båda tjejerna var som våra valkyrior. De gillade att spöa riktiga grabbar. Ungefär som Sieglinde och Brünnhilde. Alla fyra var hårda som flinta och hade alltid krigarmundering på sig. Även när de sov. Jag tror att kexen led av olycklig kärlek till någon grabbagrabb, kustjägare eller nåt.

Om: Peter Pluntky, Minerva, Rom, Athena, Aten, valkyrior, grabbar
.

Peter Pluntky med Deutsches Reichs Patent 194 527

2007-02-15T01:34:00.002+01:00

Han kom sent och hade kört från Stockholm efter att ha haft en föreläsning på Nordiska museet. När vi hade telefonkontakt för ett par dagar sedan berättade han stolt att han köpt en GPS. Trots det körde han fel på slutet och fick ringa efter hjälp. Det är väl så att Pluntky är kolossalt kunnig på alla typer av leksaker, tekniska antikviteter och angränsande föremål. Men de digitala verkar inte vara han allra starkaste sida. Han kom som en virvelvind och var hungrig som en varg. Som tur var, har jag en hustru som hade en misstanke om att det behövdes en del förtäring och hade således förberett sig väl. Peter var ju på väg till Tyskland i affärer. Saken Peter Pluntky håller i hand, finns beskriven i en text med följande ordalydelse:
Denna tilltufsade räknemaskin är konstruerad av Christel Haman i Berlin år 1905. Alltsedan 1730-talet har dessa cylindriska, även kallade dosformade maskiner, förekommit. Namnet Gauss är en hyllning till matematikern Carl Friedrich Gauss (1777-1855). Den följande mer avancerade modellen hette Mercedes och kom i olika versioner fram till 1930-talet. På tyska kallas de för "Staffelmachine". Den sista av dessa mekaniska cylindermaskiner var Kurt Herzstarks maskin Curta från 1946. Det var nog knepigare att beräkna koordinater förr i tiden. Jag är nog den förste att hålla med :-)

Andra om: stockholm, tyskland, affärer, leksaker, mercedes, gps
.

Maia Engelbrekt af Hobsala

2007-02-14T07:28:00.000+01:00

Maia är en märklig liten röd irländsk terrier. Hon arbetade som valp med skinnskallar och blev som äldre hund beskjuten med varghagel. Och likväl är den lilla rackarhunden fortfarande vid god hälsa och på ett himla gott humör men hatar vallhundar. Om du har Acrobat Reader installerat i din dator kan du läsa om hennes mest märkvärdiga äventyr. Klicka på skinnskallar eller på varghagel. (Artikeln om skinnskallarna är hämtad ur Svenska Irländska Terrier Föreningens tidning Röda Hund nummer 2 från 2004 och artikeln om varghagel är hämtad ur tidningen Kristdemokraten nummer 15 från den 18 april 2004 / årgång 26)

Andra bloggar om: maia, engelbrekt, hobsala, foto, bilder, kamrat

Att ha älskat en riktig pirattjej är få förunnat

2007-02-04T17:34:00.000+01:00

ALL LIFÉ UNDER CONSTRUKTION!

Har du inte tid att vänta tills jag blir klar med min lifé kan du väl kolla om din burk har ljud. Hittar du ljudfunktionen i datorn kan du kanske sätta på ljudet och klicka på bilden så länge. Lifén bör komma, var så säker. Och kommer den inte så har jag väl gett fan i allt och i stället rest över havet ner till Zanzibar eller till Mexico och då blir det inget alls, om du inte själv skriver en kommenterar eller nåt. Du kanske har en fråga om vad LIFÉ betyder eller något.

Andra om: kärlek, leva, pirater, segla, fartyg, relationer, personligt

Exempel på förbjudna ord i svenska språket

2007-01-29T19:10:00.000+01:00

Historiebokens text och Jämställdhetsombudsmannens affisch om negrer: Första gången man veterligen möter ordet neger hos oss är i den svenska översättningen från 1680 av ett historiskt arbete på latin av Samuel Pufendorf. Det heter där: The som genom en... Negre vthaff en Indiansk Qvinna födde warda, kallar man Mulatter. Skrivningen Negre ger en fingervisning om ursprunget, som är franska négre. Det tog vi direkt eller genom förmedling av tyska Neger, också det känt först från 1600-talet. Det franska ordet är däremot känt sedan början av 1500-talet och är i sin tur inlånat från spanska eller portugisiska negro, varav också engelska negro. Detta går direkt tillbaka till latinets nigrum, en böjningsform av latinets niger (svart). Den inhemska franska utvecklingen av det latinska ordet är noir, den italienska nero.

Neger = (Négre, negro, nigrum och blåmän): Innan neger gjorde sitt inträde i vårt språk talade vi om morer, svarta och blåmän. Både morer och blåmän möter man i medeltida handskrifter. Moren var egentligen en man från Mauretanien i Nordvästafrika. Med blåmän menades i flera medeltida skrifter, bland annat i Birgittas Upppenbarelser, etioper. Hon säger på ett ställe att det ”syntis een blaman rædhelikin j aasyn oc athæfwm” (rälig till åsyn och åthävor). Gustav Vasas bibel (1541) har också ordet: Jer. 13:23 har den retoriska frågan: ”Kan ock en Ethioper förwandla sina hwdh/ eller en Parde (leopard) sina flecker?” Och i marginalen förklaras Ethioper: Thet äro the som man kallar Blåmän.

Andra bloggar om: jämo, neger, historia, förbjudet, diskriminering, svenska, spanska, franska, engelska, italienska, portugisiska, makt

Fildelningssyndromet är farligare än man tror

2007-01-25T19:01:00.002+01:00

Allt som är förbjudet skall stoppas och förbjudas! Om något mot förmodan inte är förbjudet skall det stoppas med förbud. Målet är att allt skall förbjudas som inte är förbjudet. BASTA!

Bloggar om: förbud, förbjudet, spionage, krig, fattigdom, fildelning

Dessa fantastiska män med sina sagolika maskiner

2007-01-23T15:46:00.000+01:00

Nu har äntligen vintern kommit. Det betyder att våren är på väg och att sommaren väntar bakom husknuten. Nu är det dags att börja fundera på att köpa ny bil. Hustrun vill ha en röd, en lagom stor som är lätt att parkera. Jag vill ha en stor gul, med många hästkrafter som det är bra att ha när man skall fram. Vi får se, men det lutar nog mot en stor gul eftersom min hustru älskar mig och vill göra mig glad nu när jag fyller år mellan hägg och syren. Sen är det ju inga problem med att parkera om man har en stor gul. För säg mig vilken bärgare som skulle åta sig att frakta bort en stor gul. Säg mig det den som kan? Det blir nog en stor gul :-)

Bloggar: vinter, vår, sommar, födelsedag, hustru, vi, bil, semester

Ledningen stoppar läkaren med falska papper

2007-01-20T21:14:00.000+01:00

Bluffdoktorn Rafik Abu Ramadan har varnats fyra gånger. Han har överförskrivit narkotiska läkemedel, till en enda patient hade han skrivit ut närmare 4000 tabletter på drygt en månad, bland annat 1750 tabletter av Rohypnoltyp som är vanligt bland missbrukare, han har omskurit sönder snopparna på småpojkar varav en liten bebis höll på att dö av felbehandlingen, han har förfalskat flera av sina betyg och anses vara opålitlig och olämplig att arbeta som läkare. Trots denna vandel kunde han fortsätta jobba. Läs mera

Bara en enda timma efter att SVT:s program Uppdrag granskning sändes beslutade sjukhusledningen att stoppa läkaren Rafik Abu Ramadan från att arbeta med patienter. Förtroendet för honom är rubbat, enligt sjukhusledningen. Surt sa räven men fan tro det

Det är så dag nu, att stoppa en vettvilling som de känt till under så lång tid att dårläkaren kanske hunnit förstöra fler patienters liv. Förtroendet för sjukhusledningen borde vara mindre värt än en myggpiss i en Norrlandsälv efter den här historien. Hela ledningen borde avgå eftersom de inte haft de rätta rutinerna och helt otillräcklig kompetens för att kunna skydda sina patienter från en galen läkare. Klicka på förnekelsen som visar när Janne Josefsson från Uppdrag granskning kommer in till den galne "doktor" Rafik Abu Ramadan för att ställa några frågor om förfalskade dokument. Hela programmet kan du se om du klickar på Uppdrag granskning

Bloggar: janne josefsson, uppdrag granskning, kompetens, rutiner

Du sköna nya värld

2007-01-12T08:06:00.000+01:00

Svenskarna är idag mer positiva till övervakning än tidigare. Trots debatten om storebrorsamhället är svenskarna inte särkilt oroliga över utökad övervakning. 84 procent tycker att kamerorna kan bli fler och 67 procent stöder EUs beslut att lagra trafikdata.

Att det idag finns en omvänd relation mellan dokusåpor och den klassiska litteraturen är helt uppenbart. Vem har idag hört talas Aldous Huxley roman Du sköna nya värld eller 1984 av George Orwell? Idag är Stikkan ABBA Andersons ord mer sanna än då de yttrades. Så här sa han på den tid det begav sig: Svenskarna är inte så dumma som man tror. Dom är dummare!

Om: george orwell, aldous huxley, fra, must, säpo, krypto, hemlig

Det värsta är inte att dö i ett krig

2007-01-11T09:39:00.000+01:00

Nu skall Bush skicka ännu fler soldater till Irak eftersom kriget mot Saddam Husseins massförstörelsevapen helt misslyckats. Den nya kontingenten kommer att överstiga 20.000 soldater, unga grabbar som troligen inte fattar någonting av krigets allra värsta elände.

I slutet av 1800-talet talade Jean Martin Charcot, om traumatiska minnen som ”själens parasiter”. Han var den förste som började tro att hysteriska attacker var dissociativa problem och resultatet av att ha uthärdat obärbara upplevelser.

Kunskap om krigstrauma var länge helt isolerad från den allmänna psykiatrin. Abram Kardiner samlade därför under lång tid all sin kliniska kunskap som militärpsykiater och publicerade under slutet av andra världkriget The Traumatic Neurosis of War.

Abram Kardiners omfattande beskrivning av krigsskadesymtom kom senare att ligga till grund för införandet av en helt ny fin diagnos, nämligen Post-Traumatic Stress Disorder (PTSD).

Bloggar om: krig, ptsd, elände, hysteri, trauma, soldater, psykiatri

Köp korsetter, trosor och skor

2007-01-10T22:06:00.000+01:00

Det är mycket som ramlar ner i epostlådan. Ibland tänker jag på hur lång tid det måste ta att skicka alla dessa mejl som ingen vill ha. Men det är klart. Spam skickas med automatik utan att någon människa behöver sitta och knappa iväg dem. Idag kan en dator göra väldigt mycket jobb som man tidigare behövde människor för att få utfört. Så mitt i allt bråte får man ett mejl som helt avviker från det vanliga. I själva verket borde även detta kallas spam, även om det var lite trevligt och framförallt kul skrivet. Det var från någon Lina Månsson som ville ha hjälp. Hon undrade om jag kunde ställa upp med en tjänst. I så fall skulle jag få en trisslott.

From: Lina info@evasunderklader.se
Date: 2007-jan-10 18:58
Subject: Inlägg mot trisslott?

Hej! Jag hittade din blogg och undrar om du vill skriva ett litet inlägg med länk till www.evasunderklader.se. Om du gör det så skickar jag en Trisslott till dig! Inlägget behöver inte vara längre än nån mening.

Mitt enda krav för att skicka Trisslotten till dig är att du har en riktig länk till www.evasunderklader.se med länktexten ”underkläder” eller annat passande. Inlägget kan också vara om nån kategori eller produkt.

Om du vill göra detta så skicka en länk direkt till inlägget så att jag kan titta på det samt din adress dit vi kan skicka Trisslotten. Om du inte är intresserad så får jag tacka för mig och hoppas att det fortsätter gå bra med ditt bloggande. =)

God fortsättning på det nya året
Lina Månsson

Klart att jag blev lite förvånad och ropade på hustrun och frågade vad hon tyckte. Men hustrun tyckte nog att det var väldigt dåligt betalt. Då bestämde jag mig för att gå en gyllene medelväg. Jag gör det gratis fast på mitt sätt. Jag gör ett inlägg av det så har jag inte svikit ett fruntimmer i nöd. Men nog är det väl konstigt att skicka sån här reklam till mig. Jag är ju inte ens transvestit.

Bloggar om: korsetter, underkläder, babydoll, trosor, stövlar, bh

Helt okej med regn

2007-01-08T09:29:00.001+01:00

Nu har det ta mig fan regnat under så lång tid att det är dags att hitta någon sysselsättning som bara är torr, eftersom mina skor börjat mögla av all väta. Annars trivs jag med hösten och regnet och blåsvädret. Men nu är det väl inte höst längre. Det är faktiskt januari, en månad som visserligen kan vara rätt snöfattig, men i alla fall brukar vara kall och torr. Som det nu är så håller halva befolkningen på att gå in i depressionssyndrom av vanmakt av att inte kunna påverka vädergudarnas nycker. Tiden är helt ur led!

För att råda bot på allt detta elände har chefen för kommunens bibliotek anställt en ny bibliotekarie, fröken Rosmari Silverbring, som har fått till sin uppgift att samla arbetslösa, sjukskrivna och lemmalytta till ett bildningsprojekt vars primära syfte är att lära känna den klassiska litteraturen. Rosmari Silverbring kommer att mjukstarta med 1950-talets mest uppmärksammade bok Sången om den röda rubinen av norrmannen Agnar Mykle. Därefter ska fröken Rosmari Silverbring ta i tu med Samtal av Pietro Aretino.

T.o.m igår hade 123 kulturhungriga kommuninvånare anmält sig till kursen. 120 män och tre kvinnor. Chefen för kommunens bibliotek blir nästan religiös av att hans satsning på den nya målinriktade bibliotekarien fått ett så stort genomslag bland allmänheten. Det enda som bekymrar honom en aning är att så få kvinnor anmält sig till kursen men utbrister sedan att det är "Helt okej med regn"

Rosmari Silverbring lovar att starta ett nytt projekt efter Den klassiska litteraturen. Tillströmningen av nya studieintresserade har fått chefen för kommunens bibliotek att äska mer pengar från kommunen. Det nya projektet har arbetsnamnet Gräv där du står och skall bedriva amatörforskning om kulturlandskap, livsmiljö och lokal utveckling i Stockholms skärgård. Målgruppen är rospiggar som är intresserade att via egna små projekt ”gräva där du står” för utökad kunskap om det egna lokalsamhället, till glädje också för andra. Kanhända är du företagare, föreningsaktiv, ingenjör, lärare, bibliotekarie, historieintresserad, rikspolitiker eller i största allmänhet intresserad av din egen närmiljö. Du kan vara vem som helst, det är intresset och engagemanget som räknas. Välkommen!

Bloggar om: regn, böcker, arbetslösa, sjukskrivna, sysselsättning

Sverige, Sverige Fosterland

2007-01-04T10:30:00.000+01:00

Jag var och hälsade på min svärfar för ett tag sedan. Det är inte mycket kvar av gubben sedan han gick in i dimman för några år sedan, mer än hans böcker. Jag tittade lite bland de böcker han fick med sig till sitt nya boende, då han flyttade hemifrån för gott. Det var särskilt en bok som intresserade mig, Hembygdskunskap för Folkskolan (en skolform i Sverige mellan åren 1842-1972)

Jag satt nog en timme och läste om Sveriges alla hembygder från södra Skånes korsvirkeshus till Norrlands lappkåtor. Varje bygd hade sina traditioner i helg och söcken utifrån de förutsättningar varje landsända hade att erbjuda sina inbyggare. Mellan åren 1865-1925 var Sverige ett utvandringsland. Sedan det sista stora världskrigets slut, 1945, har Sverige varit ett invandringsland med arbetskraftsinvandring under 1950- och 1960-talen och flykting och anhöriginvandring sedan 1980-talet. Landet har förändrats och Hembygdskunskap för Folkskolan gäller inte längre. Nu är det mångkulturen som gäller och vår historia får stå tillbaka för andra folks historia eftersom den gästning som tidigare var allmogens skyldighet mot kungliga personer nu också gäller ofrälse från när och fjärran. Skulle man ha betänkligheter om denna förändring är man främlingsfientlig. Tar man sig dessutom en liten stund till att läsa om Hembygdskunskap för Folkskolan och känner vemod över den tid som flytt är man minst sagt rasistisk. Om man tillhör den lilla skara som intresserar sig för Sveriges hembygdshistoria och vårt kulturarv, borde man gå med i Sveriges Hembygdsförbund där man inte ställer några som helst krav på att man måste vara främlingsfientlig! Det enda krav som ställs på dig är att Du älskar Ulf Lundell och det Öppna Svenska Landskapet och Evert Taube!

Jag avslutar med "Fädernas kyrka", den svartlistade gamla psalmen, eftersom den fortfarande önskas vid begravningar!

Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden! Vida hon famnar från strand till strand, Fast hon är grundad av Herrens hand, Byggd till hans tempel i Norden. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: Brudgummens löfte till bruden, Hemmet, de nyföddas kristna namn, Kämparnas färd till den sista hamn, Fanan och konungaskruden. Ädel är skaran, sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. Framåt vår hoppfyllda längtan går: Ungdomen kristnad är Sveriges vår, Sveriges framtid och hälsa. Kristet och fritt ville Sverige bo, råda för landet allena. Därom i manlig och kristen tro, därom i strid eller lagfäst ro konung och folk sig förena. Fädernas Sverige sig kämpat fram. Kristus var med det på banan. Visade vägen för trofast stam. Kristus är trofast och svek är skam. Korset stod tecknat på fanan.

Psalmen "Fädernas kyrka" togs bort ur psalmboken under mitten av 1980-talet då svenskarnas hövdingar blev paranoida och såg nazism överallt. Till och med Svenska flaggan och Nationalsången var under ett antal år synonymt med främlingsfientlighet & rasism.

Bloggar om: sverige, hembygd, fosterland, främlingsfientlig, rasism

Hederligt Tjuvgods

2006-12-29T08:16:00.000+01:00

Så här ser den ut, min akvarell som jag köpte på Tjuvgods. Inte fan är det någon förfinad Rembrandt inte, eftersom det här är en äkta Båtman. Rembrandt skapade sig sin berömmelse genom porträttet ”Doktor Tulps anatomilektion”. Båtman skapar sig sin berömmelse genom ”Tjyvfiskare med hund” som firma Tjuvgods.se i december 2006 sålde till en gammal skadeskjuten kvartermästare.

Andra bloggar om: firma, akvarell, förfinad, rembrandt, berömmelse

Jag köpte tjuvgods

2006-12-24T08:36:00.001+01:00

I år har jag köpt en akvarell till mig själv som julklapp. Jag kom över den billigt eftersom akvarellen var riktigt hederligt tjuvgods från Tjuvgods.se. Nu har tjuvarna börjat organisera sig och börjat sälja tjuvgods på webben. Lite kul att köpa hederligt tjuvagods eftersom man får det man vill ha till en billig penning. Sen är det säkrare att köpa tjuvgodset från Tjuvgods än att ha affärer med Blocket för där vet man inte alls vad det är man får om man får något överhuvudtaget. Blocket är ett riktigt rövarnäste där man inte kan lita på någon, eftersom det säljs ohederlighet på siten!

Naturligtvis skapar en sån här handel som jag nu beskrivit en del frågor. Klicka på dörren här ovan och stig in i tjuvgodsbutiken så får du nog alla svaren på dina frågor. Så till sist önskar jag er alla
GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Bloggar om: köpa, tjuvgods, hederlig, ohederlig, julafton, blocket

Tomten har att göra

2006-12-23T09:13:00.000+01:00

Tomtebilden har stulits från Carl Johan Rehbinders www.multiart.nu

Idag är det dagen före dopparedagen. I morgon kommer jultomten om han hinner. I år har vi svenskar köpt julklappar för 52 miljarder. Det blir c:a 5777,78 kronor per person oavsett ålder och hudfärg. Eftersom man vet att rätt många avstår från att köpa julklappar, av olika skäl, så kan man nog helt utan dåligt samvete säga; Åt helvete med både jul och jultomte. För 52 miljarder kronor kan man, på en höft, driva hela Kungliga Tekniska Högskolan i 50 år!

Nu vill jag tillbaka till the real basic. Därför skall jag bjuda på riktiga julklappar som inte kostat mig en enda fattig krona. Till alla de som minns hur julen var förr i tiden och som inte har råd med det moderna sekulariserade julfirandet och till alla de hundägare som inte minns men ändå anat att sig till att julen inte alltid varit jul vill jag skänka lite glädje i denna bistra tid med två länkar som för en stund kan lysa upp vintermörkret.

God Jul till alla gamla Viktor Rydbergs Tomten
God Jul till alla hundägare Hur jaulen blev till jul

Bloggar om: jul, jultomte, julklappar, samvete, tomten, hundägare

Zorn, kullor & skinns

2006-12-22T09:06:00.000+01:00

Jag har funderat rätt mycket på vad som är konst och inte konst. När man talar om Anders Zorns kullor blir det på en akademisk nivå som överstiger min förmåga. För mig är sköna kullor alltid kullor om än i svartvitt. När jag tänker på Anders Zorns måleri så är det inte för hans kullor i första hand, utan på hans vatten. När jag ser på kullan ovan, i svartvitt, så tänker jag på den tiden då jag jobbade med Stockholm alla skinnskallar. För mig har Anders Zorn aldrig varit någon akademi. Zorn målade figurativt så att även jag kunde förstå vad jag såg utan att behöva rådfråga någon konstkännare om vad det var jag såg. Det var samma med skinnbulorna. Det var raka rör med brudar, bärs och Rock’n’roll trots att det hette Ska eller Oj. Det var samma kullor som Zorns, om än i svartvitt.

Andra bloggar om: anders zorn, skinnskallar, kullor, vatten, naket

German Shepherd

2006-12-12T21:30:00.000+01:00

Schäfern är som typexempel en mycket gammal hund. Man har hittat kranier ända från bronsåldern som till sin utformning är nästan helt identisk med dagens Schäferhundar. Hunden ovan är Axa som fick sin utbildning av den röda irländska terriern Maia som inte skulle vika en en millimeter från ett slagsmål som hon blev tvingad. Maia fungerade även som bodyguard åt Axa när det stundom uppstod skymningsläge.

Axa är ett bra exempel på hur en schäferhund egentligen skall se ut. Observera hennes hållning och lägg också märke till att ingen håller i kopplet för att framtvinga en viss bildmässig profil. En hund som Axa behöver ingen kosmetik för att se bättre ut eftersom hon redan är en hundarnas Cindy Crawford! Finare än Axa kan man inte bli om man är en schäferhund som genomgått den hårdaste av alla skolor med den strängaste av alla lärare som vi förmått att uppbringa på denna jord.

Motsatt förhållande råder dock mellan Axas matte Mariann och Maias hårdbarkade husse Max. Bilden är följande: Alla fyra (Maia, Max, Axa och Mariann) är på promenad i den mest ödsligaste skog man kan tänka sig. Med gångart gränsande till kustjägarnas marsch pannkaka fordrar Max allas uppmärksamhet och utropar förtretat att i älgarnas värld går först kossan och sedan kalven och sist tjuren. I älgarnas värld går tjuren sist för att kunna försvare sin flock om vargen går till angrepp. Mariann ser på Max som en sträng lärarinna och utbrister en aning förargat. ”Bry dig inte om vargarna. Kommer ulvarna så tar jag hand om både dem och alla deras hungriga kamrater”. Givetvis kan sådant tal från ett fruntimmer icke accepteras. Jag bifogar därför en länk lagom till jul för att få den ostyra Mariann att förstå hur jaulen blev till jul och Odin blev till tomte. Ett besök på länken kan inte skada vare sig Mariann eller hennes Schäfer ... Max julklapp till Mariann

Bloggar om: lärare, schäfer, terrier, bronsåldern, german shepherd

Argsint barndom

2006-12-04T19:27:00.000+01:00

Folkunge den arges saga
Del av kapitel 1

För länge länge sedan bodde det på Södertörn ute vid Skarpa by och på en utgård vid namn Svinmyra en man som hette Gunnar. Hans hustru hette Dagmar och var vän med Sten Hvide som var storman i bygden. Herr Sten var en rik man och den bäste bonde fast vid denna tid mycket gammal. Dagmar hade en son som hette Folkunge. Han var inte stor till växten men ofta svår att komma till rätta med för sitt arga humörs skull. Folkunge var stugsittare och askepott och hade inget annat för sig än att vältra sig framför fötterna på fint folk. Stor skada ansåg makarna ha i detta att deras son Folkunge så litet ville lära sig folkskick. De flesta menade att han inte var rätt hopsnickrad i skallen sin. Nu gick det en tid och så fick Sten sot. Han lät förstå att han inte skulle komma att få fler sjukdomar än denna. Därför lät han då kalla på sin fränkas son Folkunge och tillsade honom att fara varligt fram med bättre folk, annars skulle det ta en ände med stor förskräckelse. Därpå lämnade han en kista med skrivdon till Folkunge och bad honom använda sitt huvud bättre än tidigare. Så dog Sten Hvide och blev lagd i rösad hög.

Elis hette kärring som bodde i skogen ute vid Svinmyra. Hon hade en vildbase till son som hette Krut och han var starkare än de flesta. Ofta gav sig Krut på Folkunge med en råsmäll på käften. Folkunge tålde detta ofog illa och rände en dag en stor granstör i ryggen på Krut så att han föll i backen och inte kunde resa sig upp under en tid.

Sedan Krut tillfrisknat från sin skada lade han sig i försåt med alla sina huskarlar och fångade Folkunge i garn och slog honom till marken och satte sig ovanpå och sket honom mitt i ansiktet. "Lite skit tar inte död på mig" ropade Folkunge efter Krut och hans ogärningsmän och haltade iväg till skogs och vässade två nya störar med sin yxa. Sedan red han till byn och utmanade Krut på holmgång. Om den kampen kan inte mycket mer sägas än att Folkunge Gunnarson under holmgången lät alla tro att han slarvade med sina störar. I övermod sprang Krut fram för att rycka dem till sig då Folkunge rände skallen sin mitt i hans ansikte så att Kruts näsa sprack helt mitt itu. Skrikande sprang Krut därifrån och menade att Folkunge förstört honom för lång tid.

En tid därefter drog Krut till tinget med många fränder i släptåg och krävde dom och rannsakan över Folkunge för hans vildhets skull. "Det är bättre att möta en björnhona vars ungar man tagit än strida mot en dåre sa Folkunge och slungade en stor sten på foten på Krut så att denne föll till marken. Därpå red Folkunge ut till havet och seglade sydvart, till varjagernas land, och blev där vän med Immutator Mundi, världens omdanare. Hos honom bodde han en lång tid och lärde sig många bra och användbara kunskaper.

Bloggar: södertörn, holmgång, barndom, folkunge, argsint, bonde, dåre, yxa, kunskaper, stugsittare, rannsaka, ogärningsmän

Nortons Antivirus

2006-11-24T08:17:00.000+01:00

Den 9 november skrev jag till Symantecs Kundtjänst

Hej Symantec!
Jag har Norton Antivirus 2006
Min produktnyckel är: VB7Q7-HHRGR-6DFKD-VHB2W-76RQP

Jag har haft Norton i olika upplagor ända sedan jag skaffade mig min första dator som var på den tiden operativsystemet hette Dos-3.3. Jag har alltid varit nöjd trots att Norton Antivirus inte klarade av Klezviruset (ver. G) för ett antal år sedan. Den här sista versionen Norton Antivirus 2006 har varit undermålig. Småsaker som ormar och sånt har Norton klarat. Men vid två riktiga virusattacker det senaste året har Norton Antivirus helt ballat ut med den följd att jag fick formatera om hårddisken vid båda tillfällena.

Nu har jag bara sju dagar kvar innan möjligheten till uppdateringar avslutas. Därför ställer jag en rak fråga: Varför skulle jag ännu en gång köpa Norton Antivirus som under det sista året fallerat två gånger när det behövts som mest? Vad jag menar är: Det finns ju andra Antivirusprogram på marknaden än Norton Antivirus att välja mellan. Så varför skulle jag ännu en gång köpa Ert program?

Mvh Max Hobstig

Den 23 november svarar Symantecs Kundtjänst

Hej Max. Nyligen efterfrågade du personlig hjälp från vår online och supportavdelning. Nedan finns en sammanfattning av din förfrågan och vårt svar. Om problemet inte har lösts kan du öppna det igen inom 7 dagar. Vi är glada att kunna stå till tjänst.

Du kan också uppdatera frågan via e-post genom att svara på det här meddelandet. Eftersom svaret bearbetas automatiskt MÅSTE du ange ditt svar i utrymmet nedan. Text som anges i någon annan del av det här meddelandet kommer att ignoreras.

Jag rekommenderar dig Norton Internet Security 2007. Den har både Antivirus och en brandvägg. Och är vårt bästa virus skydd på marknaden, den finns att köpa som nedladdning eller på CD-skiva. Finns också att köpa i butik.

Efter att ha läst Symantecs svar fattar jag ett beslut

Den 23 november avslutar jag mitt äktenskap med Symantec och avinstallerar Norton Antivirus och installerar ett annat program. Nämligen Panda Internet Security 2007

Bloggar: virus, trojaner, antivirus, spyware, datavirus, brandvägg

Se en liten eldsjäl

2006-11-21T08:14:00.000+01:00

Goda exempel startas i regel av entusiaster som brinner för sin fråga och som är beredd att lägga ner många tusen obetalda timmar för att kunna utveckla denna fråga till något som ger synbarliga resultat. Ofta är eldsjälar otåliga ”görare” som avskyr byråkrati och ”långbänkar” och som inget annat vill än att så snabbt som möjligt komma till skott.

Det är inte alla eldsjälar som passar i samhällets huvudfåra. Av olika anledningar kan de ha kommit på kant med de spelregler som gäller i den offentliga vardagen. Men oavsett detta har eldsjälarna ofta just de egenskaper i form av exempelvis mod och envishet och erfarenhet som i slutänden kan ge dem och de verksamheter de bedriver status av ett gott exempel om man från den eventuella samarbetspartnerns sida förmår att slussa in dem i ett konstruktivt utvecklingsarbete. Förmåga att kunna bygga broar mellan eldsjälar och etablissemanget är därför en viktig fråga. Inte minst för våra frivilligorganisationer.

Bloggar om: politiska partier, stadsmissionen, frälsningsarmen

Att skriva en saga

2006-11-07T15:18:00.000+01:00

Då när jag var liten skrev jag ungefär så här:
En dag när jag blir riktigt stor ska jag skriva en bok och berätta vad jag varit med om. Och den ska jag skriva så bra jag bara kan och jag ska berätta så att alla vill lyssna jättenoga. Jag vill att inga människor ska behöva vara rädda mer och mina ord ska aldrig få bli tysta. Boken ska spridas bland alla de som är snälla och förstår och sen till alla dumma så att dom också förstår. Sen när allt är klart ska jag köpa en fin liten terrierhund. En sån där som Milou som Tin Tin har och som ska heta Kapten Haddock eller kanske fröken Maia. Och sen till sist vill jag lära mig att flyga så där som fåglarna gör. Så där lätt som duvor du vet.

Sen när jag blev vuxen skrev jag exakt så här:
Några har sagt till mig att jag borde skriva ner alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag hamnade där jag hamnade!

Andra bloggar om: saga, skriva, äventyr, berättelse, skriva en bok

Long John Silver

2006-10-20T21:33:00.000+02:00

Vid Rater's Bay på Madagaskar sitter den åldrade John Silver och gör bokslut över sitt liv. Alla hans gamla kumpaner är döda: kapten Flint, Pew, Israel Hands, papegojan som sjöng ”Femton gastar på död mans kista”, alla de andra. Men hemma behandlas han som mänsklighetens fiende, mycket på grund av den historia om Skattkammarön som en viss Jim Hawkins tecknat ned och låtit trycka. Det är dags att berätta hur det egentligen förhöll sig - hur den unge pojken från Bristol som kunde läsa och skriva både engelska och latin hamnade till sjöss och lärde sig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som han lärde sig älska friheten och livet. Med Long John Silver fick Björn Larsson sitt internationella genombrott. De utländska förlagen har slagits om boken och den har givits ut med framgång i nio länder.

Bloggar om: madagaskar, björn larsson, skattkammarön, john silver

Sexuell orientering

2006-10-09T14:12:00.002+02:00

Grabbarna på bilden här, har ingenting med min text att göra!

Jag har funderat lite över fjolleriet i dagens moderna gaykultur. Man undrar ju vilka förebilder många av dagens bögar har? Med tanke på dagen situation där en del idioter tar sig rätten att spöa en bög för att bögen är bög, så torde det väl finnas behov av andra förebilder än de söta glamorgossar som ler så sött och rart, såsom flickor pläga göra i fjolliga TV-program och ännu värre i veckotidningar och dyliga blad.

Jag har ett förslag. Det finns två gamla bögar som aldrig hade låtit sig skrämmas av några hatande skitstövlar, som kastar in sten genom ett fönster på en gayklubb, eller ännu värre tar sig för att försöka bränna ner klubben. Hade Cornelius eller Alexander befunnit sig i lokalen när stenar och glas yrde hade det blivit räfst och rättarting. För så mycket kan jag lova. Hade man kastat sten på någon av dessa två herrar, hade rena helvetet brutit ut. Det kan jag garantera på heder och samvete!

Andra bloggar om: hatbrott, bögar, rfsl, gay, hbt, qx

Den nya disklagen

2006-10-08T18:16:00.000+02:00

Jag skrev ett brev till en homosexuell vän med anledning av den nya Diskrimineringslagen som gäller från 1 april! "Hej broder! Jag läste om dig i tidningen där du uttalade din förväntan på den nya lagen Du skall nog inte ha så stort hopp om att det blir något väsentligt bara för att det kommit en ny lag. Tidigare lagar har inte heller fungerat så värst.

Jag skickar ett gammalt ärende till dig från min tid som gruppledare i majoriteten Skarpnäck stadsdel i Stockholm, där jag var en av de tre politikerna som bestämde mest. Det handlar om den ”legala” formen av mobbig. Jag skriver legala eftersom skolan hade mobbningsplaner som skulle sjösättas vid varje form av mobbing vilket aldrig någonsin gjordes under min tid som politiker!

Vi i majoriteten skrev i VP:n att: ”Skolan skall vara ett fredat område för alla”. Inte fan blev det någon förändring. Varken lagar eller några planer utnyttjades av skolan på den gamla goda tiden och inte lär det bli någon betydande betydande omarbetning nu heller, eftersom det är samma plattfötter som styr och ställer i förvaltningarna. Då som nu! Klicka och läs (ärendet)

Andra bloggar om: diskrimineringslagen, homosexuell

Pappa kom hem!

2006-10-07T07:28:00.000+02:00

Pappa kom hem!
För vi längtar efter dig ... kom innan sommarn är slut, lilla pappa! Åskan har gått och om kvällen blir det mörkt, stjärnorna syns nu på himlen igen. Allt jag vill ha, är ett halsband av koral, ingenting annat, det kostar för mycket. På våran tomt är det nu så mycket bär och fullt med ungar har fåglarna där. Sjön är så varm och jag badar varje dag, och jag hoppar i utan at bli rãdd för nu simmar jag så bra. Vi ha så fint nu i vårat lilla skjul, och en liten gran har vi också sett, den som vi ska ha till jul. Detta har jag skrivit nästan bara själv och jag ska börja i skolan till hösten. Pappa kom hem! Jag vet något som du får!
Nu slutar brevet från din Ellinor.

Andra bloggar om: evert taube, folkvisor, pappa kom hem

T-bana Skarpnäck

2006-10-06T20:58:00.000+02:00

Strippade Minnesanteckningar
Krismöte på Ungdomens Hus 8 april 1998 med anledning av att två 15-åringa pojkar blivit misshandlade av väktare på Skarpnäcks tunnelbanestation i söndags kväll. ”Vi fick slag och sparkar över hela kroppen. Jag har aldrig varit så rädd”

Inbjudna till Ungdomens Hus var Bengt Karlsson, närpolischefen i Skarpnäck, herr Barry Andersson, ordförande i stadsdelsnämnden, tre chefspersoner från Storstockholms Lokaltrafik samt ungdomar och föräldrar från Skarpnäck Jag hade kallat till krismöte i Ungdomens Hus på grund av våldsamheterna och skadegörelsen i Skarpnäck den senaste veckan. Två av våra ungdomar (Daud och Christian) hade blivit illa tilltufsade av Securitasvakter i tunnelbanan. TV3 som ville göra ett reportage om ”tillställningen” på tisdagen blev i sin tur handgripligen attackerade av SL.

Under natten slogs Skarpnäcks stationshus så sönderslagen att bussar fick sättas in under morgonrusningen. C:a 2000 personer kom alltså inte till jobbet i tid. Utvecklingen måste brytas, eskaleringen måste stoppas. Jag tog under dagen olika kontakter med främst polisen, SL och ”stadshuset” i Skarpnäck. Jag tog dessutom kontakt med en hel del föräldrar, anhöriga och ungdomar.

Ungdomens Hus representerades av Max, Gugge och Jeff. Många kom. Politiker från vänsterpartiet, socialdemokraterna, kd och folkpartiet. Tre invandrarungdomar från Lugna gatan. Representant från HSB och andra organisationer, polisen och SL samt massvis med ungar och många föräldrar och anhöriga. Sammanlagt var vi 97 personer. Flera anhöriga var mycket upprörda i början och svåra att lugna ner. Andra anhöriga var resonabla och ville verkligen försöka komma framåt.

Mötet var sammankallat i all hast och mötesdisciplinen blev därefter. Längst fram vid scenen ställdes tre bord som podium där olika ”makthavare” fick sitta. Jag agerade föredragande, med uppenbar risk för att hamna i blåsväder från alla håll. Gugge höll ögonen på mig och sufflerade då och då för att korrigera och eller stödja mig eller hjälpa mig på traven. Gugge flöt också omkring bland publiken och dämpade de mest upprörda känslorna Jeff var en pärla som var omistlig. Honom kan man inte missförstå om man är invandrare. Många ur publiken hade upplevt frustration och särbehandling från SL. En del uppfattade SL som rasistiskt. Om detta pratades en del, men SLs representant avvisade detta antagande, eftersom han själv var turk och visste bättre.

Under den första halvtimmen utvecklades mötet mot konfrontation. Jag personligen upplevde under en kort stund panik. Gugge som satt bakom mig kom till understöd och löste upp paniken med några lugnande ord. Trots att två i panelen måste anses som mycket professionella, upplevde jag att de bara ställde till det. Polischefen Bengt, tyckte jag, var väldigt fyrkantig i sin polisroll. Barry Andersson, ordförande i stadsdelsnämnden, är alldeles säkert en duktig politiker; men när det gäller att ta folk, i synnerhet upprörda ungdomar och deras föräldrar ... en fullständig olycka. (Han störde mig ideligen under mötet).

Jag hade svårt att hålla isär mina solidariteter under mötets första del. Men insåg efter Gugges sufflering att jag måste bestämma mig. Jag valde ungdomarna och deras föräldrar. Daud, ”den snälla” var väldigt ynklig där han satt. Han hade mycket ont i sin bröstbensfraktur. Gugge fick ge honom Alvedon under mötet. Han led och hans mor satt tyst. Christian gjorde inte mycket väsen av sig med sina skadade revben.

Sedan jag insett var mina solidariteter hörde hemma, fick mötet en annan form. Polisen skall vara polis. Politikerna skall snacka om sitt och SL skall ansvara för stadens kommunikationer. Jag skall se till ungdomarnas bästa. Jag skall vara ungdomarna till stöd och råd. Var och en har sin domän. Jag vågade alltså avbryta polischefen Bengt och lät inte Barry snacka så mycket. Jag försökte hålla mig till ”talarlistan” så gott det gick. Många ville komma till tals. Jeff var en oerhörd hjälp med att peka ut uppsträckta händer. (Jag ser ju så förbannat dåligt, och hörseln är nedsatt).

De intentioner jag haft från början att försöka få ett nytt möte tillstånd ... av det blev det intet. Däremot fick vi ihop en lista på föräldrar och anhöriga som på olika sätt vill bli delaktiga i vad som händer med ungdomarna i Skarpnäck. SL vill ha listan för att utifrån sina intentioner skapa lugn och ro i stadsdelen Om denna önskan från SL måste jag diskutera med föräldrarna. Mötet avslutades ändå i ett visst samförstånd. Föräldrar vill kunna vara mer delaktiga i sina barns uppväxtmiljö. Och detta skall vi stödja.

Eftersom mötet var sammankallat utan någon genomtänkt struktur och planering och inte nådde fram till det diffusa målet om ett nytt möte kan det pedagogiskt ses som ett misslyckande. Om man däremot ser det som ett oprövat och oslipat instrument för att få parterna till besinning, så var mötet lyckat.

Ungdomens Hus har som första och enda organisation och enhet ryckt in i en eskalerande våldsutveckling i bostadsområdet. Parterna har träffats och bråken har tillsvidare upphört. Föräldrar i Skarpnäck har krävt att få bli delaktiga och SL vill samarbeta. Det är med andra ord bara att sätta igång!

Ungdomens Hus har dock ett helt annat uppdrag. Vi skall syssla med sk planerad ungdomsverksamhet i traditionell mening. Om detta nya som uppstått och inträffat ligger inom vår domän är jag tveksam. Men så länge ingen annan gör jobbet så känner jag mig kallad att vara till hands. // Sammankallande Max Hobstig från Bagarmossen

Andra bloggar om: ungdomar, misshandel, skarpnäck

Irish Terrier Maia

2006-10-05T08:27:00.000+02:00

Maia Engelbrekt af Hobsala kastar inte sin ovärderliga tillgivenhet på varje främling som ropar på henne. Till sin död är hon en kamrat, en beskyddare, en levnadsglad och sympatisk tröstare mot den som har vunnit hennes hjärta och respekt. Hon är en irländsk lady av den äldre skolan, också en eldig själ; från yttersta spetsen på klorna, till de sträva håren på sin hjässa. Hon är mer än så: Hon har hjärta tre gånger större än sin raggiga kropp, ett hjärta så rent och vitt som hos den ädlaste riddare. Hon är inte någon tyrann men skulle inte vika en hundradels tum från ett slagsmål som hon blir tvingad att gå in i - oavsett hur små oddsen än är. Där finns också en psykologisk sida hos en irländare, knappast funnen hos någon annan ras, en lätt antydan av den mysticism som härrör från hennes ursprungsland.

Andra bloggar om: irländsk terrier, irish terrier

Opium för snurriga

2006-10-04T16:53:00.000+02:00

Bloggintelligentian är förbanne mig inte riktigt kloka. Först lever de i optimal overksamhet för att klura på något jävligt begåvat. Så lägger de ut hela sin klokskap på webben för att visa hur ryslig begåvade de är och avslutar med följande ord:
Copyright © NN 2006.
Alla rättigheter förbehållna

Bloggintelligentian är mer snurriga, än gamle mr Isaac Newton, som ändå hade den goda smaken att låsa in sina matematiska upptäckter i en byrålåda bakom en låst dörr i ett låst hus. Bloggintelligentian gör sig mer märkvärdiga än de egentligen är. Ingen med en något så när hyfsad begåvning lägger väl ut sitt struntprat på webben om de inte vill bli uppmärksammade för sin egen förträfflighet.
Copyright © Max Hobstig 2006.
Alla rättigheter förbehållna

Andra bloggar om: copyright, struntprat, begåvning, isaac newton

Två sköna damer

2006-10-02T17:02:00.000+02:00

Den här bloggen är inte mycket att skryta med. Den är ett bedrövligt hastverk. Jag vill därför innan jag fortsätter med att skriva dumheter tacka min älskade livskamrat Kerstin som alltid stått vid min sida och samtidigt tacka den unga publicisten Muriel som skrev om mitt sista hemska äventyr i sitt examensarbete på journalisthögskolan år 2003.

För att bäst illustrera mitt sista äventyr, har jag kommit fram till att banjo-duellen i filmen Den sista färden nog ger det allra mesta och kostar minst. Om du sett den filmen, vet du vad jag talar om. Både filmen och mitt sista äventyr började bra. Men slutar på samma sätt. I rena mardrömmen.

Bloggar om: mordförsök, ofredande, missbruk, förtal, våld, hot

Matematik med fötter

2006-09-28T07:25:00.001+02:00

Forskare slår fast att myten är sann
Se på dina skor. Andra gör det. I synnerhet de som vill veta hur stor snopp du har. Den gamla fotmyten är besannad av forskare i Moskva som undersökt flera tusen grabbafötter och avslöjat att teorin faktiskt stämmer. Ju större fötter desto större snopp. Jag har själv kollat med måttband, våg och kan på heder och samvete intyga att ryssarna har rätt denna gång vilket kan bevisas av mina ordentliga anteckningar i mätprotokollet som kan beställas från den mättekniska institutionen!

Stämmer med 90 procents säkerhet
Formeln för att undersöka hur stor snoppen egentligen är (före okulär besiktning) är som följer: Snoppstorlek = (fotens längd i centimeter + 5) dividerat med 2. Men ingen panik grabbar. Formeln stämmer bara på 90 procent av männen och det går ju alltid att köpa clownskor :-)

Andra bloggar om: matematik, moskva, fötter, snopp

Kamphunden Olle - Världens farligaste hund

2006-09-26T08:27:00.004+02:00

För ett par år sedan visades en serie program om hundar på TV. Det var några program med betoning på s.k. kamphundar, som alla farit mycket illa hos sina förra ägare. Institutionen som var belägen en bit utanför Paris hade till uppgift att omplacera de inackorderade hundarna till familjer med mycket stor hundvana. Det säger sig självt att uppdraget inte alltid var så lätt. En stor del av hundarna var helt uppenbart mentalt skadade av sina upplevelser. Lika uppenbart är, det förstår nog alla, att av alla dessa hundar så var det en hund som var värst. Det är till minne av den vettlösa hunden mina tankar vill återvända en liten stund. Institutionen var en av Frankrikes största av det här slaget. Man hade ungefär 200 hundar i sitt förvar. Att filmen överhuvudtaget kunde bli av, berodde till största delen på personalens äkta engagemang för sina inhysningar. Det var inte heller någon tillfällighet att en stor Pit Bull blev filmens huvudroll.

Jag minns inte hundens namn. Jag kallar den därför för Olle, efter Olle Bull. Olle var en stor vit hund, och där han inte var vit var den röd. Olle bodde i en stor bur med järngaller. Buren var på utsidan klädd med vanligt Gunnebostängsel. Olles bur var en specialkonstruktion eftersom Olle var mer störd än någon annan hund tidigare hade varit på Institutionen. Aldrig tidigare hade man haft en så farlig hund i sitt förvar och aldrig tidigare hade personalen känt en sån avsky mot en hundägare, som mot den som förstört Olle. Det var bara det "särskilda teamet" som fick ha kontakt med Olle eftersom Olle hela tiden fick raseriutbrott som till och med skrämde personalen trots det bastanta ”fängelset”. När Olle blev psykotisk gav han sig på järngallret i ett vansinne utan motstycke eller hoppade drygt två meter upp och högg tag i gallret så att hela buren skakade. Olles huggtänder kraschade till småflisor och blodet från söndertrasade läppar och tassar flöt över honom.

Nu var programmet inget inlägg i debatten om PitBullhundarnas vara eller icke vara utan en redovisning av de hur illa det kan gå i skallen på en hund som vanvårdats in absurdum. Ofta grät personalen när specialteamet hade rapport. Man hade aldrig tidigare varit med om något så fasansfullt som med denna vovve, som anfäktades av de gruvligaste av maror. Att Olle måste avlivas var det ingen som ifrågasatte. En sån hund skall inte behöva leva. Men för att Olle ändå skulle få ett gott efterord hade teamet kallat in en av världens främste hundpsykologer för att iakta Olle under en kort tid. Det var viktigt att dokumentera Olles knepiga personlighetsstörning för framtiden. Olle avlivades så småningom och fick sin sista vila på Institutionen i den vackraste lilla grav man någonsin sett en hund få. På den lilla stenen står bara ett ord. Och varje dag ligger det färska blommor på Olles grav.

Här slutar berättelsen om Olle!

Pjäsens Hundhem

Pjäsen var en liten skruttvalp med lungartären felkonstruerad

Pjäsens Hundhem är en liten ideell organisaton under uppbyggnad som arbetar för att finna permanenta hem åt hundar. De har valt att inrikta sig på en grupp av hundar som har det lite extra svårt att hitta permanenta hem och som också ofta attraherar en grupp av mindre seriösa hundägare. Tack vare Rebekah hittade jag dit.

Andra bloggar om: kamphundar, hundkamp, pit bull
.

Sonja Fogelberg

2006-09-24T02:11:00.000+02:00

The Black Lady come back to "Swedish Matchtown"

En av Stadens allra största döttrar återvände i går till den stad som tidigare inte godtog henne på de villkor som idag är allmängiltiga i varje anständigt samhälle. Efter en hel del påtryckning med bland annat sju sorters kakor i potten lät sig Sonja Fogelberg dock övertalas att för någon dag eller två återvända till den stad som förkastade hennes geni. Världens första punktjej kom med en elegans som till och med skulle ha fått självaste Zarah Leander att höja sina ögonbryn och vänligt frågat: ”Vem är denna vackra kvinna?”

Igår bjöd Tändsticksmuseet i Jönköping på vernissage och ett rekord. Aldrig tidigare har så många människor kommit till museet för en utställning. Det hölls tal av politiker och andra. Konstnärinnan Sonja Fogelberg själv fick möjlighet att berätta lite ur sitt liv, men var så rörd av all vänlighet att några av dem som stod närmast henne trodde att hon skulle få dåndimpen. Men hon föll inte och vi tog alla henne till våra hjärtan. Världens första punktjej kom, såg och segrade!

Åke Mokvist signerar sin bok "De ovanliga 2"

Fotografen och författaren Åke Mokvist som i två böcker skrivit om de ovanliga människorna som går mot strömmen, hade fullt upp med att signera sin allra senaste bok "De ovanliga 2". Det var alltså ingen tillfällighet att även Åke var på Sonja Fogelbergs vernissage. Han har i båda böckerna tecknat delar ur hennes liv. På bilden ser vi Åke väl placerad under en av Sonja Fogelbergs "Olja på duk" som jag föredrar att kalla målningen eftersom Sonja själv aldrig döper sina alster.

Andra bloggar om: sonja fogelberg, de ovanliga, åke mokvist

Navigare necesse

2006-09-18T10:32:00.000+02:00

Nu är vardagen åter. Valet är över och vår gamla kapten Persson har blivit utbytt. Nu har vi bara varandra. Låt oss därför hålla ihop. Den viktigaste förändring som kommer att ske inom kort är att alla fyrar åter skall bemannas nattetid och att även trötta gamla pirater skall ha rätt till vård och omsorg när de inte längre orkar befara de sju haven!

Simone Moreno

2006-09-02T07:19:00.001+02:00

En fager tös är alltid en fager tös

Vi svenskar är rätt kul egentligen. För ett bra tag sedan plockade jag fram mina svarta piratbyxor. Sen ringde jag till direktörn och frågade om jag kunde ha dem på mig när jag jobbade. Jodå, det skulle gå bra. Sen när jag kom till jobbet, så tittade mina arbetskamrater på mig som om jag vore vilken kummelgast som helst. ”Så vita ben du har” var det någon som sa. Hela situationen var både pinsam och genant.

Det är klart att jag blev irriterad. ”Vad fan menar du?” frågade jag. ”Är man från blekinge, så har man vita ben. Det fattar du väl?" Vi svenskar är rätt kul egentligen. Hela våren och försommaren ligger vi å pressar i nåt jävla solarium och gräddar oss, för att se ut som Simone Moreno. Hälften av oss blir röda som kräftor och resten får malignt melanom.

Vi vill se ut som negrer men vägrar de riktiga negrerna att komma in i vårt samhälle som fullödiga medborgare såvida de inte är adopterade eller artister som Simone Moreno eller idrottsmän som Aldo Colliander.

Visst, det finns väl några negrer som haft tur att få jobb i vårt Sverige. Jag känner faktiskt två stycken. Men alla de andra då, de som bara går och drar i brist på något meningsfullt att göra? De är väl också riktiga svenskar i vårt Sverige, även om de inte behöver ligga i nåt solarium och grädda sig för att bli som vi vill bli ... eller?

Andra bloggar om: integration, simone moreno, aldo colliander

Homeless - Hemlös

2006-08-30T05:31:00.000+02:00

Vems ansvar, vems skyldighet och vems fel?

Vad har hänt, sedan den stora debatten, lördagen den 29 januari, år 2000 då Alice Bah var debattledare. Inbjudna var samtliga partier i Stockholm och branschfolk, hemlösa och allmänhet. Som jag ser det har ingenting hänt. Det är värre än någonsin. Jag har i alla fall sparat min inledning, så man har något från dået att jämföra nuet med!
Länk till min inledning

Aldo Colliander

2006-06-18T07:04:00.000+02:00

Den här gossen är för närvarande Sveriges ende professionella tungviktsboxare. Jag lärde känna Aldo på den tiden, då jag hade jobb som fritidsledare på Ungdomens Hus i Skarpnäck.

Skarpnäck var då av Europas mest barntäta bostadsområden. Det var ett jävla stök och bök. Det var inte en lugn stund för oss som jobbade med ungdomarna. Var det inte det ena så var det något annat.

För några ungar gick det helt snett i livet. För det flesta gick det rätt bra och för några få gick det väldigt bra. Jag kan helt uppriktigt säga att Aldo Colliander blivit till en ikon för mig och min familj eftersom han visat att boxning fortfarande är den idrott som räddat allra flest unga män från att hamna snett i tillvaron!

Här kommer några länkar som förenar Aldos historia med min och en tant som föredrar tungviktsboning före knyppling :-)

Riv inte vårt Skarpnäck
Boxartantens syn på Tungviktare
Några politiker som gillar Proffsboxning

Bloggar om: aldo colliander, tungviktare, proffsboxning, skarpnäck

Anders Carlberg

2006-05-24T06:33:00.010+02:00

Nedanstående text är hämtad ur en artikel jag skrev 1999 och som ger min bild av Anders Carlberg, som bland annat är grundare och vd för Fryshuset i Stockholm. Till Carlbergs mest lyckade bragder är väl att han lyckats bygga ett imperium kring sin person som mot dyr betalning utför sånt som gemene man inbillar sig är ett ideellt arbete. Någon har sagt "att Fryshuset är som ett jävla NK. Det är butiker överallt.”

Jag är så trött på herr Anders Carlberg. En man som grävt sig in i alla partiers innersta gemak och nu är oåtkomlig för kritik från alla håll. En man som på något outgrundligt vis blivit utnämnd till Sveriges Riksfarsa och som alltid vet bäst. Hur kan Anders Carlberg ha blivit till en ikon i alla läger som ingen ifrågasätter. Carlberg själv menar: ”Jag vill inte ha någon position, alltså är jag inte kontrollerbar”

Sanningen är att entreprenören och byggarbetarbasen Carlberg nått en betydande position av makt som innebär att alla lyssnar och tror att han ensam bär sanningen. Men sanningen är inte enbart Anders Carlbergs. Sanningen har vi alla en del av. Vi skall därför inte sluta att lyssna på Anders Carlberg. Han är en rolig berättare med en retorisk skicklighet som stundtals både är roande och givande. Men vi får inte sluta att ifrågasätta sanningssägarna! Allra minst Anders Carlberg!

Som slutord bifogar jag två länkar som i första hand riktar sig till alla de kommunala tjänstemän som jobbar i frontlinjen med ungdomar. Fältassistenter bör särskilt vara på sin vakt om Anders Carlberg dyker upp i hemkommunen eftersom hans förslag om ett samarbete kan friställa Er och göra Er arbetslösa! Klicka nu på länkarna i nämnd ordning och gör Er en egen bedömning. Först [Gökungen] och sedan [Kostnader]

Tillkommen länk om: Vad kostade kalaset Skarpnäck
Tillkommen länk om: Västerorts polismästardistrikt
Tillkommen länk om: Orminge avstår Lugna Gatan

Möte med vargar

2006-05-23T09:50:00.000+02:00

De senaste åren har rädsla och osäkerhet resulterat i att många skaffat sig hund för att få skydd. Oerfarna hundägare har skapat labila hundar som inte sällan blivit till förfäran för omgivningen.

Skarpnäcks stadsdelsförvaltning anordnade för några år sedan en sex månaders hundkurs för fem ungdomar. Samtliga elever blev slutligen godkända och respekterade som ansvarsfulla hundägare. Finansiering av projektet gjordes med en budget in blanco, med löpande räkning!

På bilden ser vi längst till vänster den skallige Max Hobstig som har allt ansvar. Därefter Kenta, Jaime, projektledaren Helene och fröken Lina. Uppe i bilen sitter Pablo och Camilla fotograferar. En grabb har temporärt försvunnit. Nämligen Ville :-)

Två länkar om projektet: Projektbeskrivning och Möte med vargar

KRIS nummer 30

2006-05-21T09:46:00.009+02:00

Insändaren som KRIS refuserade*

KRIS är en förening vars främsta syfte är:

Att hjälpa människor som är nymuck från kåken!

Att föreningen KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) utan tvekan tillhör en av världens allra bästa brottsförebyggande organisationer råder det nog ingen tvekan om. Mina minnen om KRIS födelse gläder mig och gör mig trygg i en övertygelse om att det trots allt finns ett hopp för alla de som gått helt fel väg på sin vandring genom livet. Men oavsett den berömmelse KRIS idag har, så minns jag en del glimtar från den tid då allt började med några grabbar som hade en vision om en bättre värld. Jag minns när jag första gången träffade Christer Karlsson och Ronny Mårtensson på ett litet hak vid Mariatorget i Stockholm, på den tiden jag var övervakare för Micke Antilla.

Jag minns också den där gången när jag gjorde ett besökt i KRIS första lokal, som var inrymt i samma fastighet som Frivården ute vid Hornstull, då min ettriga lilla irländska terrier Maia träffade Börge Hellströms irländska vattenspaniel. Sedan dess har grabbarna gått olika vägar i livet. Gemensamt är att det gått bra för alla fyra. Kvar i KRIS är bara Christer Karlsson som nu är förbundsordförande i föreningen som ständigt växer över alla breddgrader och latituder. Idag är KRIS en riksförening med långt över 6000* medlemmar fördelade på 28 lokalavdelningar, varav tre avdelningar i andra länder.

Den vision som några grabbar på ett hak vid Mariatorget i Stockholm hade för rätt länge sedan är idag väl formulerad. KRIS skriver på sin hemsida: ”Grundidén är att KRIS möter upp den som friges efter ett fängelsestraff. Ofta friges interner med endast en kasse och en telefonbok fylld med gamla polare. Den som friges och är motiverad till förändring behöver stöd och då finns vi där. För att kunna bli en fullvärdig medlem i KRIS och få föreningens stöd krävs att du ställer upp på våra fyra honnörsord.
Dessa är: Hederlighet - Drogfrihet - Kamratskap – Solidaritet!” Till dessa ord vill jag tillfoga ytterligare två omständigheter som ibland kommit lite i skymundan. Nämligen KRIS POLICYDOKUMENT och STADGAR.

Dessa principer måste alltid hållas levande, på alla nivåer i KRIS. En förening som expanderar i den takt som KRIS gör, hamnar förr eller senare i en situation där organisationens resurser inte hinner med i tillväxttakten. Man kan gott jämföra med ett litet företag som med tiden har sina orderböcker så fulla att man inte hinner med att leverera sina produkter trots att dessa håller en mycket god standard. Konsekvensen är att kunderna ringer till företaget och klagar vilket i sin tur innebär att företagets växel kollapsar vilket i sin tur resulterar i att kunderna söker nya vägar för att komma i besittning av likartade produkter.

En annan risk med en för snabb expansion är att den vision och de mål som tidigare ställts upp som vägledande riskerar att urlakas med kvalitetssänkning som följd. Eftersom föreningen KRIS utbredning är exceptionell borde detta faktum få den mest erfarne entreprenör att häpna och börja fundera över var bromsen sitter.

Om ett par exempel skall belysas så är det KRIS medlemsregister som för drygt ett år sedan bröt samman med kaos på alla nivåer som följd. Ett annat exempel är att egennyttan på vissa håll på lokal nivå ersatt de principer som tidigare varit vägledande i KRIS. Grundidén om ”muckhämtning” får stå tillbaka för andra intressen och prioriteringar som ligger flera ljusår från den vision som några grabbar hade på ett hak vid Mariatorget i Stockholm för bara si så där åtta nio år sedan.

* Sedan min artikel publicerades har det tillkommit en del som bör belysas angående de osäkra siffrorna i KRIS medlemsregister. Jag redovisar därför en brevväxling mellan mig och den person som är medlemsansvarig på KRIS. (Anm: 2007.01.02)

Till medlemsansvarig på KRIS
I Vägen Ut (3/2006) i artikeln KRIS VIKTIGASTE UPPGIFT (sid 12) tredje stycket står det att KRIS har ca 1.700 medlemmar. På KRIS hemsida (http://www.kris.a.se) står det att KRIS har ca 5300 medlemmar. På min hemsida skriver jag att KRIS har långt över 6000 medlemmar. Vilken siffra skall man rätta sig efter?

Svar från medlemsansvarig på KRIS
På en mer exakt siffra så har KRIS 1800 aktiva medlemmar sen vi skickade ut senaste tidningen. Siffran 5300 st är så många som har varigt medlemmar i KRIS sen starten. Vi ska fixa så att det står samma antal på hemsidan också tack för rättelsen.

KRIS hemsida skärmdumpan den 2 januari 2007

Sifferexercis som förvirrar en matematikkunnig
Det är inte många rätt i den här matematiken. Trots att jag är mät- och beräkningsingenjör så har jag riktigt svårt att hänga med eftersom det den 15 april 2003 var 4.250 medlemmar i KRIS och den 21 maj 2006 långt över 6.000 medlemmar. I december 2006 sjönk siffran till 1.700 medlemmar för att den 2 januari 2007 öka till bara 1.800 medlemmar. Rena Berg & Dalbanan som förvisso är kul på Gröna Lund men inte i en riksförening. Någon jävla ordning och reda borde man väl ha rätt att kräva av en stor bidragsfinansierad riksförenings medlemsregister? Eller …

KRIS hemsida skärmdumpan den 2 januari 2007

Bloggar: kriminellas revansch i samhället, KRIS, medlemsregister
.

Borttappade pojkar

2006-04-29T13:07:00.000+02:00

Om Stockholms skinnskallar 1997

De borttappade pojkarna hänsyftar till de förvildade pojkarna i sagan om Peter Pan. I sagan förvillas ett pojkgäng av den lilla älvan Tingeling. Långt inne i skogen har pojkarna sitt tillhåll i en gammal ihålig stubbe. Dit tar sig Tingeling. Pojkarna luras till ett överfall på Peter Pan och hans vänner.

Efter en tumultartad batalj blir pojkarna besegrade, men förlåtna av Peter Pan och senare upptagna i hans vänkrets. De nya vännerna går sedan med Peter som ledare i krig mot sjörövaren Kapten Krok och besegrar denne.

I sagan blir slutet gott, som i alla goda sagor. Alla pojkarna mognar och blir efter äventyret med Peter Pan till riktiga pojkar (i sagor blir pojkar aldrig till män, eftersom sagor alltid är sagor).

I dagens verklighet måste vi se bortom sagans slut. Pojkarna växer sig till män, och deras väg är kantad med tunga svåra prövningar. Många hinder är lagda i deras väg, icke alltid av elakhet utan mer av rädsla.

Dock, en sak har sagans borttappade pojkar gemensamt med dagens; behovet förlåtelse, förståelse och empati // Projekt Bodvar

Slå den lille jäveln

2006-04-23T08:22:00.001+02:00

Det finns något jävligt gåtfullt över pöbelns behov av att ibland slå ihjäl någon. Ibland kan i folkmassan finnas folk, av mönstergillt slag.

Efter lynchningen är det ofta ingen som vill kännas vid sin egen roll. Alla svär sig fria och förminskar sin egen roll till ingenting så till den grad, att någon lynchning inte kan ha skett. Kvar på platsen ligger ett blodigt bylte som ingen av de inblandade vet någonting om.

Den mest kända av alla lynchningar drabbade Axel von Fersen

Att köpa kärleken

2006-04-06T09:00:00.011+02:00

En kärleksvisa av Gustaf Fröding
Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få, sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå. Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå.

Tokstollar som vidgade våra vyer
Igår kom jag att tänka på ett par märkliga gamla tokstollar som båda trots sin galenskap blivit geniförklarade. I alla tider har det funnits människor som avvikit från den allmänna normen. Några av dessa original har trots sitt tokeri blivit älskade och världsberömda (!)

Ensamhet blev deras lott i livet
Privat var det värre. Bara en sån liten sak som att någon gång i livet få uppleva en öm och intim närhet till en en älskad kvinna ratades dem. Och ändå gav de oss andra, så mycket skönhet i dikt och färg!

Det här inlägget tillägnar jag nationalskalden Gustaf Fröding och målaren Antonio Ligabue, som båda ur Eden förbannats!

Snygg mackaper

2006-03-29T15:47:00.000+02:00

Klicka på bilden så blir det en förstoring av denna sköna grej

Den här maskinen, mina vänner, är döden personifierad. Det är med andra ord ingen flugskit som avbildas. Den avgjorde 2:a världskriget

Tärningsspelaren

2006-03-28T21:41:00.000+02:00

I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Det gör mig lite nervös när fysiker använder ordet Gud på ett alltför lättvindligt sätt som när de talar om naturlagarna som Guds tanke. Till och med Einsteins berömda yttrande att Gud inte spelar tärning med världsalltet, gör mig orolig. Jag tror att de mestadels använder ordet ”Gud” i metaforisk bemärkelse. // Ordförande Big Bang Community