2008-03-30

Min strävhåriga foxterrier är som popcorn




Ceasar, ni vet killen som talar med hundar, menar att en foxterrier är som popcorn eftersom man vet aldrig var man har dem. En fox har en enastående förmåga att vara överallt samtidigt. Ena stunden hoppar foxterriern nästan två meter upp i luften för att utan vidare klippa av livstråden för en helt oskyldig kråka som obetänksamt flugit på för låg höjd; för att nästa ögonblick gräva fram ett jätteben efter förra årets tjyvjakt på storvilt. Några sekunder senare ramlar hon ner i den strida vårbäcken, trots att hon inte lärt sig simma än, för att nästa ögonblick ty sig till en jätteschäfertik som om de varit bästisar hela livet. Att schäfern blev både överraskad och en aning osäker bryr sig en fox inte ett dugg om, eftersom de är skapade som de är ... som popcorn.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , ,

2008-03-18

Att göra avslut och ägna sig åt andra saker

The Swedish boxer Aldo Colliander

Den 1:a mars 2008 skrev jag i min blogg ”The Swedish boxer Aldo Colliander”: På grund av oförutsedda händelser är jag tvungen att ta en paus från mitt skrivande. Bloggen får ligga och skvalpa till dess jag är färdig med annat som står i farstun och stampar och som kräver min uppmärksamhet. Så blev det skrivet, därför att jag redan då anade att en viss omställning var i antågande. Så har det också blivit, med råge.

Sedan 1:a mars har det hänt en del. Av ovanstående skäl har jag inte längre tid över för att hålla mig ajour med Aldos alla äventyr. Därför har jag omstrukturerat bloggen till att bli min egen blogg, där jag kan skriva om precis vad som helst som faller mig in och inte behöva känna att jag måste försöka hålla mig till den röda tråden, som måste hålla ihop, eftersom min avsikt från början varit att skriva en dagkrönika om Aldo Colliander och proffsboxning, dvs "The nobel art of selfdefenses".

Bloggen finns förvisso kvar, men har bytt namn, ansikte och inriktning. För de som är intresserade av Aldo Colliander och boxning i synnerhet och vill veta vad som skrevs är det lätt att hitta dit. Det är bara att klicka på Bilden ovan. den med de tre grabbarna som käkar hamburgare på McDonalds. Bloggen heter nu "Piraten", den siste kvarvarande piraten"

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , ,

2008-03-08

Kan Kosovo verkligen kallas för en stat



§1.) Stat är en uppsättning institutioner som innehar auktoriteten att upprätta reglerna för att regera folket i ett eller flera länder, och som innehar intern eller extern suveränitet över ett givet område. Enligt Max Webers tongivande definition, har en stat våldsmonopol, och därför har staten en armé, statsförvaltning eller statlig byråkrati, domstolar och poliser. När personer tar rättvisan i egna händer, i strid mot staten, enskilt eller genom icke-statliga arméer, betraktas detta som statsförfall.

§2.) I internationell rätt brukar andra staters erkännande av en stats oberoende betraktas som nyckeln till suveränitet.



Källan http://www.sakerhetspolitik.se

Det lilla Kosovo har en mycket viktig plats i Serbiens historia. Här slog sig många av de serber ner som på 600-talet från nordöst började vandra in på Balkan. Enligt serberna var området då tomt, men albanerna hävdar att Kosovo var befolkat av deras förfäder, illyrierna. Under medeltiden fanns här ett rikt och mäktigt serbiskt kungarike som lämnade efter sig en kulturskatt i form av rikt utsmyckade kyrkor och kloster. Då de muslimska osmanerna (turkarna) drog upp över Europa i slutet av 1300-talet drevs många av de ortodoxt kristna serberna bort, samtidigt som albanerna uppmuntrades att flytta in. De flesta albaner gick också över till islam, vilket gav dem fördelar hos osmanerna. Just i Kosovo, på det s k Trastfältet (Kosovo polje) stod 1389 ett av flera slag mellan de serbiska och osmanska arméerna. Turkarna vann till sist och kom sedan att härska över Kosovo (och stora delar av Balkan) fram till strax före första världskrigets utbrott. Många albaner hade önskat att Kosovo skulle få bli en del av Albanien, som blev en självständig stat när det osmanska väldet föll sönder, men Kosovo kom istället att ingå som en del i det Serbien, som efter första världskrigets slut gick samman med Slovenien och Kroatien i det nya jugoslaviska (sydslaviska) kungariket (Serbers, kroaters och sloveners kungadöme).



Kosovo hörde redan under den jugoslaviska tiden till de fattigaste delarna av Balkan och mottog då stora bidrag från de rikare delarna av Jugoslavien för att klara sin ekonomi. Bakom detta låg faktorer som korruption och vanskötsel men också höga födelsetal, överbefolkning och en stor, relativt lågutbildad landsbygdsbefolkning.

Kosovo har stora områden med bördig jord och egentligen är förut-sättningarna goda för jordbruk. Detta lider dock, som den övriga ekonomin, av brist på investeringar och gammalmodiga bruknings-metoder ger låg avkastning. Den viktigaste sektorn förutom jordbruket var gruvdriften (främst Trepca-gruvan i närheten av Mitrovica). Med Jugoslaviens sammanbrott försvann bidragen och kriget i slutet av 1990-talet förbättrade inte situationen. De illa skötta gruvorna fungerar knappast längre.

Idag kommer Kosovos inkomster i stället till stor del från transfe-reringar från utlandet men trots omfattande internationellt stöd till återuppbyggnad och annat bistånd är den ekonomiska situationen svår för många. Biståndet skärs nu dessutom gradvis ner när nya oroshärdar i världen kräver mer akut hjälp.

Det finns en utbredd fattigdom, inte minst bland den serbiska mino-riteten. Enligt Världsbanken levde år 2005 37 % av befolkningen på under 1,42 euro om dagen, 15 % på mindre än 0,93 euro (1 euro = cirka 9, 30 SEK). Albanerna klarar sig ofta bättre tack vare hjälp från anhöriga utomlands och kanske också en större entreprenörsanda.

Så länge inget beslut finns om hur Kosovo ska styras framöver är det svårt att få investeringar till området och en utbredd byråkrati avskräcker också. Arbetslösheten är mycket omfattande och späds hela tiden på genom stora ungdomskullar. Infrastrukturen, som elförsörj-ningen, sköts illa (av UNMIK, som mycket annat) och fungerar mycket nyckfullt.

Den svarta ekonomin står för omkring hälften av BNP. I krigens spår frodas verksamheter som knarkhandel (den sk Balkanrutten går genom Kosovo), cigarrettsmuggling, prostitution och människohandel.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , , , , , , , , , ,

2008-02-02

Det var inte lättare förr – bara enklare



Det här med att fotografera är ingen dans på rosor Allra minst som det nu för tiden bara är digitalkameror som tycks gälla. Den tid då man själv fick räkna på bländartal och ställa in bländare och tid och stundtals använde både gul- och blåfilter är förbi. Men det är klart. En sån där modern kamera har väl närmare 1000 olika funktioner som borde göra att bilderna idag blir enastående bra. Eller hur … men fan tro det?



Själv började jag min livskarriär med en ambition att bli fotograf. Det var på den tiden som man själv fick blanda till sopporna på ungefär samma sätt som när hustrun bakar småkakor. Man hade ett recept för framkallaren och ett recept för fixet. Det var ett himla rörande och en noggrann koll på att soppan höll rätt temperatur. Idag är den tiden knappt komihågbar eftersom allt sedan dess blivi digitalt. Jag minns också från den tiden när man delvisade vissa bilder. Man målade med en pensel över allt som inte var svart med en svavelblandning. Det var så man fick till bilder som idag kallas sepia, som innebar att bilderna fick en brunfärgad ton så att de såg ut som om de var mycket äldre än de egentligen var. De fotografier som delvisades var oftast porträtt- och bröllopsbilder. På den tiden var fotografering ett ädelt hantverk med optik och kemi och inte ett joxande med digital och programvaruteknik.



Om den svarta pricken i bilden ovan:
Om det vid kopieringen visade sig att ett neg hade något parti som var lite för mörkt kunde man ljusa till den lilla skavanken med en liten svart prick på en ståltråd som man vispade runt över det mörkare när man belyste fotopappret i labbet. Man fick pröva sig fram med klockans hjälp. Sekunderna var viktiga. Efter ett antal försök med olika tider så var det klart. Kopian var godkänd för vidare distribution till kunden. Och som sagt: Det var inte lättare förr – bara enklare. Betydligt enklare!

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , ,

2008-01-15

För Gud, Konungen och Fosterlandet



Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter, honom i tjänsten åläggas, samvetsgrant och efter bästa förmåga verkställa mottagna befallningar och föreskrifter samt vid alla tillfällen iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande. Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda sig för krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod Konung och Fädernesland försvara.


Detta är (a, b & c). Tre av Hans Majestät Konungen av Sveriges käckaste livdrabanter!

Soldaterinran eller krigsmannaeden som det ursprungligen kallades torde kunna härledas från Gustav Vasas krigsartiklar av år 1545. Det innebar att soldaterna avlade trohetsed till konungen främst därför att han var kommenderande fältherre. Krigsmannaeden avskaffades 1887 och ersattes av krigsmans erinran som bygger på den gamla eden men präglades mer av sin tids sed och uppfattning. 1974 var det åter dags att se över ordalydelsen. I 1983 årstjänstereglemente för Försvarsmakten framgår att de värnpliktiga skall upplysas om grunddragen i säkerhets- och försvarspolitik, i denna ingår dagens soldaterinran.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , ,

2007-12-24

God Jul alla skäggiga hedningar och kristna

Till den gamla julsagan


Nu är det väl dags, lite sent visserligen, att önska God Jul till alla sina vänner. Varför vi firar jul är det inte längre många som vet och ännu färre som kommer ihåg. Det känns därför viktigt att påminna hur det kom sig att jaulen blev till jul. Jag skickar därför den sanna bakgrunden till vårt julfirande. Om man nu klickar på de söta tomtenissorna i bilden här ovan så får man här och nu möjlighet att själv bedöma om julen verkligen är något att fira trots den glödgade glöggen med tummelduns.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , , , , , ,

2007-12-20

God Jul alla usla hemlösa som bor i slummen



Klicka på artikeln för att läsa om vad för slags värld jag drömde om 1999!

Jag hade en vision om det goda samhället. En gemenskap där alla tar ansvar för varandra, ett samfund där rätt är rätt och fel är fel. Jag trodde att Kristdemokraterna vill forma en politik som solidariserar sig med de sjuka, svaga och förtryckta. Kd tycks ha misslyckats med det mesta i den fördömda alliansen. Kd:s partitopp har fegat ut fullständigt och blivit en stödtrupp för moderaterna i deras strävan att dela upp svenskarna i två grupper. Nämligen de närande, de som arbetar och sköter sig och de tärande som är lata, arbetslösa och sjukskrivna.

Tre frågor har Kd trots allt fått fritt spelrum för, nämligen:

1.) Maria Larsson lanserar "Alkoholhjälpen" ??
2.) Förslaget om en "Civilkuragelag" ??
3.) För ett "Schystare Sverige" ??


Den enda av Kristdemokraternas tre flumpunkter jag orkar kommentera är förslaget om en Civilkuragelag. De andra punkterna orkar jag inte ens tänka på. Man kan med fog undra om de klurats ut på en ungdomsgård.

Civilkurage är förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Man kan väl inte lagstifta att människor skall visa civilkurage. Jag har träffat människor som blivit livrädda när en knähund på tre kilo kommer hoppande och skuttande. Hur skall dessa ynkryggar våga visa civilkurage när de ser en 12-årig unge blir rånad på sin mobiltelefon eller en försvarslös kvinna utsätts för trakasserier.

Läs även andra bloggares åsikter om att vara:
, , , ,

2007-11-10

Att lära sig livets schack- eller monopolspel



Idag är det ett oräkneligt antal vuxna som förfasar sig över hur lätt det är för ungdomar att komma över droger och vapen. Att kombinationen alltid leder till grov kriminalitet är ett axiom eftersom droger och vapen var för sig genererar kriminalitet. Sedan allt för länge har en stor del av vuxenvälden helt tappat fotfästet och det ansvar vi med självklarhet har när det gäller att vara goda vägvisare för det uppväxande släktet.

I själva verket, som jag ser det, har vi överlåtit hela vägvisareansvaret på ungdomarna själva. Givetvis kan ungdomars uppfostran av varandra bara leda till samma ociviliserade tillstånd som William Golding visar i sin bok Flugornas herre, som är en förfärlig skildring om barns hierarki och alla de urtida krafter som ursprungligen styrde hela mänskligheten. Ungdomarna i boken söker tillsammans efter rang, struktur och ordning men finner bara ett kaos som leder dem rakt in i barbariets elaka käftar.

Boken slutar med att de vuxna kommer till undsättning och räddar alla barnen från en säker undergång. Verklighetens verklighet är grymmare än i William Goldings bok eftersom verklighetens vuxna sällan kommer till undsättning. Man kan väl säga att vuxenvärlden fått den värld de förtjänar eftersom vi glömt bort att vara goda mentorer och vägvisare eller inte haft tid eller ork att lära våra barn och ungdomar hur man bäst spelar efter reglerna i livets stora schack- och monopolspel. Nu spelar våra ungar efter helt andra regler än det reglemente som gäller i vuxenvärlden samtidigt som vi vuxna undrar vad vi gjort för fel när vi egentligen inte gjorde någonting. Det enda jag kan säga som slutord är: Sluta protestera Mot Gatuvåldet. Gör något i stället. Bli till Farsor och Morsor! Var närvarande NU eftersom SEDAN är åt helvete för sent!

, , , , , , , , ,

När man köper ett schack- eller monopolspel medföljer spelets regler i kartongen. Dessa är till för att underlätta för de som ännu inte lärt sig reglerna. Reglerna är bra att ha om det uppstår tvist under spelets gång. Deinde Scriptum

2007-11-02

KRIS mörkar om kriminalitet i egna leden

HELA INLÄGGET FLYTTATS TILL GRETTEHEIM… [KLICKA HÄR]

2007-10-27

Från sjörövare till kvartermästare



Många har sagt att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande att få ett prydligt avslut. För att inte tala om hur många som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnets garderob även är fyllt med sånt som aldrig borde ha sparats. Det är väl dags att berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i Long John Silvers sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan överhet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss!


bloggkartan

För alla er som inte hunnit läst sjörövarromanen Skattkammarön kan jag berätta lite om kapten Flint som egentligen hette Edward Teach men som mest var känd som kapten Svartskägg. Alla, från den allra uslaste slavhandlare till den mest hänsynslösa sjökapten i den engelska flottan, var på den tiden rädda för kapten Flint. Kapten Flint själv var bara rädd för sin kvartermästare John Silver, alias Barbecue, "hela mänsklighetens fiende". Jag träffade John Silver på en liten hamnkrog någonstans på Madagaskar när han på sin ålders höst satt och begrundade sitt liv. Han var förbannad på en orättvis värld och ännu mer förbannad på en viss Jim Hawkins som satt honom i dålig dager med sin bok Skattkammarön.

Som vi satt där och språkades vid om livets alla jävligheter kom det fram en äldre parant dam, svart som ebenholts, och slog sin handväska i huvudet på John och gav till ett rop: ”Sitter du här och skvallrar med okända, din idiot” sen vänder hon sig mot mig och skall just dänga sin väska i min skalle då hon blev helt stel. Sedan viskade hon: ”MAX, vad gör du här, har du din lilla rosenknopp Kerstin med dig?” När vi sent om natten skiljdes gav Long John Silver mig ett litet slitet guldmynt som minne. Han berättade att myntet var en del av den skatt han stal från Hawkins och hans otrevliga följe när han rymde från dem. Det var just det guldmynt han fått av Flint när han utnämndes till kvartermästare. Vad som hände sedan är inte något som tål dagsljuset. Inte än i alla fall!

Nyligen: , , ,

Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar