2006-10-02

Två sköna damer



Den här bloggen är inte mycket att skryta med. Den är ett bedrövligt hastverk. Jag vill därför innan jag fortsätter med att skriva dumheter tacka min älskade livskamrat Kerstin som alltid stått vid min sida och samtidigt tacka den unga publicisten Muriel som skrev om mitt sista hemska äventyr i sitt examensarbete på journalisthögskolan år 2003.

För att bäst illustrera mitt sista äventyr, har jag kommit fram till att banjo-duellen i filmen Den sista färden nog ger det allra mesta och kostar minst. Om du sett den filmen, vet du vad jag talar om. Både filmen och mitt sista äventyr började bra. Men slutar på samma sätt. I rena mardrömmen.

Bloggar om: , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Max!
Jag förstår hur du känner det. Jag har sett filmen och kan sätta mig in i din situation. Banjolåten var ett bra val som illustrerar början på ett rent helvete!


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar