Liturgiskt konservativ Svartrock blev årets medlem i RFSL

Med anledning av Inger Johanssons blogg - INGERS BLOGG

Idag är det många kristdemokrater som upplever en frustration utan like. Det har nämligen smugit sig en liten katt bland hermelinerna på bloggossfären som kallar sig Inger Johansson som utger sig för att vara kristdemokrat. Om jag skall vara ärlig så förstår jag inte vadan denna frustration, eftersom Ingers blogg egentligen är rätt kul att läsa. Det är länge sedan jag fått mig så många skratt som på hennes sida.

En av hennes allra bästa poänger är hennes regler för dem som besöker hennes blogg. Så här skriver hon: Vi har egentligen bara en regel, du får inte vara homosexuell. Precis som Frälsningsarmén, Jesussajten och flertalet av Sveriges kristna församlingar så kräver även vi på denna bloggsida att du som aktiv besökare INTE är homosexuell.



Dessa regler får mig osökt att tänka på vad som hände den 26 februari 2005, då en liturgiskt konservativ Svartrock blev vald till årets medlem av RFSL-Jönköping. En enig styrelse utsåg nämligen den heterosexuella Svartrocken till årets medlem! Kort därefter gjordes en intervju med det nya årets medlem. Intervjun publicerades på RFSL:s hemsida och låg kvar under ett par år. Läs den ruskiga intervjun med Svartrocken!

Läs även andra bloggares åsikter om:
hetrosexuell, homosexuell, inger johansson, kristdemokrater, rfsl
.

Att bygga en ny värld över ruinerna av den gamla

En dag skall jag göra ett försök att berätta hela min historia som inte alltid kommer att vara helt ordagrant sant. Berättelsen blir ju hämtad ur mina minnens jättelika garderober. En del landkrabbor kommer säkert att kalla den för en påhittad saga. Några har sagt till mig att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande, för att inte tala om hur många idioter som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnenas garderober även är fyllt med sånt som aldrig borde ha blivit sparade. Snart är det nog dags att ropa ”Sesam öppna dig” och berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i kvartermästare Long Johns sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan myndighet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss! Long John lärde mig också att det alltid finns minst två sätt att lösa en fråga.

Först som sist måste jag göra en liten presentation av mig själv, nu när det skall byggas en ny värld över ruinerna av den gamla. Bildspelet här ovan med musik av Fred Åkerström bör väl räcka som min personlig beskrivning av en urgammal människa som levt ett så äventyrligt liv att hälften borde ha varit nog. Se mig som en ålderstigen sniffande pirat.



Nu har jag aldrig sniffat thinner eller andra lustiga lösningsämnen. Mitt sniffande har mer varit konsten att ta till mig ny kunskap eller som man säger idag, tillgodogöra mig information Men för övrigt har jag säkert gjort det mesta av allt som både gått att göra och utföra. Idag när jag ser tillbaka på mitt liv är det inte så värst mycket jag ångrar. Man har ju de förutsättningar man har och varken mer eller mindre. Önskvärt hade ju naturligtvis varit att alla barn som kommer till jorden hade haft samma förutsättningar att skapa sig ett värdigt liv. Men så är det inte eftersom det i vår förbannade jämmerdal råder en värre orättvisa än i helvetet.

Läs även andra bloggares åsikter om
feghet, helvetet, kunskap, människor, oscar wilde, politiker, sniffa
.

Ett öppet brev till Julius Christian Knuts om en affär #

Inlägget har flyttats till en lämpligare plats. Klicka på Affär (länk)

.

Om kavallerimajoren Bernhard Englund

Igår kväll kom hustrun hem efter nästan tre dagar lång frånvaro. Hon hade varit på tjänsteresa med jobbet, som det heter, fast det egentligen varit en ren nöjesresa på skattebetalarnas bekostnad. Det är så det fungerar i den reella världen. I den virtuella världen är det annorlunda. Där får man jobba häcken av sig utan betalt om man inte betalar själv.

När hon väl kommit hem och slängt av sig kappan och sparkar av sig sina skor var hon helt lyrisk över alla sina upplevelser. Hon hade bland annat haft en träff med en kavallerimajor Bernhard Englund i dennes hemman. Nu har vi ju snart varit gifta i trettio år, så man har ju blivit lite van med hennes val av män. En major i kavalleriet är bättre än en bagare Måns Bengtsson som enligt osäkra rykten bakade in sig i sin egen limpa sedan han haft ihjäl Engelbrekt. Men det är en helt annan historia!



Om den bistre herr majoren Bernhard Englund finns bara gott att säga. Vänsäll är han och klok så att det förslår. Alla förbipasserande bjuder han hem till sitt Ryttmästarboställe vid Simsjön utanför Skövde och berättar om hemmanets historia och om våra gamla knektar och deras befäl. Även den måttligt historieintresserade rycks med och får höra om hur Sverige byggdes upp och blev en stormakt i Europa, på bara en mansålder. Som besökare på Ryttmästarbostället får man också höra majoren berätta om hur slitsamt livet var på den gamla goda tiden där bara de starkaste överlevde. Om du nu vill veta mer om den eminente kavallerimajor Bernhard Englund och hans Ryttmästarboställe så kan du börja med att klicka på bilden ovan. Klicket dig leder nämligen till hans hemsida om Ryttmästarbostället vid Simsjön, i Skövde kommun.



Det här musikbildspelet är helt tillägnat min hustru, Kerstin Hobstig. Om den människa man levt med i 30 år, fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek. Andra kallar det uthållighet eller ibland ren dumhet :-)

Läs även andra bloggares åsikter om:
bernhard englund, engelbrekt, historia, hobstig, kavalleri, major, måns bengtsson, ryttmästarbostället, simsjön, svensk historia, sverige
.

Vad i helvete är ett hoax för något

Ett så kallat hoax är en varning om ett virus som inte finns, det vill säga ett elakt rykte som du uppmanas att skicka vidare till alla du känner. Varningarna som brukar cirkulera via e-posten på Internet skrämmer upp människor i onödan.

Varför är hoax ett problem?
Problemet med så kallade hoax är att de skapar en obefogad rädsla hos människor som samtidigt tror att de gör sin omgivning en tjänst genom att skicka vidare dessa falska virusvarningar. Denna oro och stress är egentligen det allra största problemet med ett hoax. De är dessutom tidskrävande att hantera och kostsamma att radera från alla system. Däremot orsakar de egentligen ingen teknisk skada, såvida inte en hel mängd varningar skickas ut samtidigt vilket kan få inkorgarna i till exempel Outlook att överfyllas och systemen att bli mycket långsamma.

Lär dig känna igen hoax
Du bör bli misstänksam om du får ett e-postmeddelande med en varning för något hemskt virus som kan drabba dig och din dator och/eller mobiltelefon och som samtidigt innehåller en uppmaning om att du ska skicka vidare varningen till alla som du känner, till alla som har en mobiltelefon eller liknande. Då är det troligen frågan om ett hoax. Inga trovärdiga källor ber dig att skicka vidare (vidarebefordra) något sådant till alla du känner. Andra inslag som bör göra dig misstänksam är om brevet innehåller ett avancerat tekniskt språk, hänvisar till någon känd organisation eller företag och är skrivet med många versaler och utropstecken. Det är värt att komma ihåg att äkta virusvarningar mycket sällan skickas ut via e-post. Tror du att det ligger någon sanning bakom varningen kan du skicka den till den som är dataansvarig på din arbetsplats, eller kontrollera med någon annan tillförlitlig källa. Vissa företag har infört en regel om att inga användare får vidarebefodra virusvarningar, det är den dataansvarige som har till uppgift att varna.

Vad du kan göra för att skydda dig mot hoax?
Det finns egentligen bara en gyllene regel när det gäller varningar av detta slag, skicka inte vidare. I de allra flesta fall innehåller varningarna falsk och onödig information, men de stjäl både tid och uppmärksamhet från dig och andra. Får du ett mejl med information av detta slag, radera det. Vill du skicka ett litet meddelande till en eller två vänner är det förstås inget problem, men att skicka vidare en virusvarning, som du inte är säker på om den är korrekt eller inte, till alla du känner med en uppmaning att de ska göra detsamma är ingen bra idé.

Läs även andra bloggares åsikter om:
datavirus, hoax, skräppost, spam, trojaner, virus, virusvarning
.

I huvudet på en åldrande gammal gubbe

Jag minns när Viveca Lindfors (1920-1995) i en tv-intervju fick en fråga om hur det kändes att bli gammal. Viveca tillhörde på den tiden den lilla exklusiva skara av svenska skådespelare som gjort en kanonkarriär i filmstaden Hollywood. Viveca tänkte efter en kort stund och svarade lite drömmande: Det känns inget särskilt. Jag är samma Viveca som jag alltid varit. Men det är klart att krämporna kommer med stigande ålder och det är ju inte alltid så roligt. Viveca Lindfors var på sin tid Sveriges förtidiga svar på Cindy Crawford. Viveca var ett vackert barn. Som vuxen var hon en bedårande skönhet och som äldre en synnerligen vacker dam. Man kan med fog hävda att Viveca under sin karriär blev en egen genre i svensk film och hon satte genom sin närmast magnifika utstrålning med starka erotiska övertoner stor prägel på de filmer hon medverkade i. Hon kunde också karaktäriseras som en ovanligt sällsynt naturbegåvning med en okonstlad sensuell charm som helt förtrollade ingen mindre än Georg Rydeberg, den store charmören. De två blev inte bara ett par på filmduken, deras relation var en av de mest omskrivna och omtalade kändisrelationerna på den tiden. Den ledde dock inte till äktenskap. Georg Rydeberg gifte sig fyra gånger, men aldrig med Viveca Lindfors. Men kärleken var stark. Det var dumheter som gjorde att det tog slut. Jag ville visa mig kaxig och sa åt honom att välja mellan mig eller sin fru, berättade Viveca Lindfors i Expressen 1993.

Läs vad andra förträffliga bloggare skrivit om:
charm, cindy crawford, erotik, karriär, krämpor, sensuell, skådespelare, skönhet, utstrålning, viveca lindfors, övertoner

Min livsledsagarinna till sjöss och på land

Har du inte tid att vänta tills jag blir klar med mina memoarer kan du väl kolla om din burk har ljud. Hittar du ljudfunktionen i datorn kan du kanske sätta på ljudet och klicka på någon av bilderna på min livskamrat så länge. Kommer inte ljudet så har jag väl gett fan i allt och i stället rest över havet ner till Zanzibar eller till Madagasskar och då blir det inget alls, om du inte själv skriver en begåvad kommenterar eller något annat.

Läs vad andra bloggares anser om följande:
foxterrier, kajsa stina åkerström, mikael wiehe, åsa jinder

Sanna Nielsen och Tina Nordström

Sanna Nielsen föddes i Bromölla kommun som är en liten kommun i östra Skåne län. Tina Nordström föddes i Helsingborgs kommun som är en stor kommun i västra Skåne län. Under tiden som vi funderar på vem mannen i den blå skjortan är så går det bra att lyssna på Sanna Nielsens Empty Room från 2008 års melodifestival. Detta kan göras samtidigt som ni tar er en funderare på om ni inte, efter moget övervägande, borde införskaffa Tina Nordströms kokbok som heter Tinas mat. Helt klart en tillgång i varenda människas kök.

För övrigt föredrar jag blondiner även om de är buckanjärer och har för vana att färga håret rött, svart eller blått för att inte igenkännas av den ökände kapten Morgan och hans gräsliga anhang till fartygsbesättning.

Läs även andra bloggares åsikter om:
empty room, sanna nielsen, tina nordström, tinas mat

Domänen hobsala.se kommer att avlivas

Just nu för en sekund sedan kollade jag antalet unika besökare sedan starten. Domänen har haft 37292 unika besökare sedan starten den 27 augusti 2003. Hur många som totalt surfat omkring bland domänens länkar sedan starten är ett himla tidsödande jobb att beräkna, så det avstår jag från. För att glädja några få envetna mänskor kan jag i alla fall informera om att hemsidan kommer att finnas kvar. Men att söka på domännamnet hobsala.se kommer snart att vara outförbart eftersom avlivningen redan är beslutad. Sidan utan domännamn kan man komma till genom att klicka på HALLELUJA

Läs även andra bloggares åsikter om:
avlivning, besökare, domännamn, hobsala, hobstig

Min strävhåriga foxterrier är som popcorn

Ceasar, ni vet killen som talar med hundar, menar att en foxterrier är som popcorn eftersom man vet aldrig var man har dem. En fox har en enastående förmåga att vara överallt samtidigt. Ena stunden hoppar foxterriern nästan två meter upp i luften för att utan vidare klippa av livstråden för en helt oskyldig kråka som obetänksamt flugit på för låg höjd; för att nästa ögonblick gräva fram ett jätteben efter förra årets tjyvjakt på storvilt. Några sekunder senare ramlar hon ner i den strida vårbäcken, trots att hon inte lärt sig simma än, för att nästa ögonblick ty sig till en jätteschäfertik som om de varit bästisar hela livet. Att schäfern blev både överraskad och en aning osäker bryr sig en fox inte ett dugg om, eftersom de är skapade som de är ... som popcorn.

Läs även andra bloggares åsikter om:
ben, foxterrier, kråkor, popcorn, schäfer, storvilt, tjuvjakt

Att göra avslut och ägna sig åt andra saker

Den 1:a mars 2008 skrev jag i min blogg ”The Swedish boxer Aldo Colliander”: På grund av oförutsedda händelser är jag tvungen att ta en paus från mitt skrivande. Bloggen får ligga och skvalpa till dess jag är färdig med annat som står i farstun och stampar och som kräver min uppmärksamhet. Så blev det skrivet, därför att jag redan då anade att en viss omställning var i antågande. Så har det också blivit, med råge.

Sedan 1:a mars har det hänt en del. Av ovanstående skäl har jag inte längre tid över för att hålla mig ajour med Aldos alla äventyr. Därför har jag omstrukturerat bloggen till att bli min egen blogg, där jag kan skriva om precis vad som helst som faller mig in och inte behöva känna att jag måste försöka hålla mig till den röda tråden, som måste hålla ihop, eftersom min avsikt från början varit att skriva en dagkrönika om Aldo Colliander och proffsboxning, dvs "The nobel art of selfdefenses".

Bloggen finns förvisso kvar, men har bytt namn, ansikte och inriktning. För de som är intresserade av Aldo Colliander och boxning i synnerhet och vill veta vad som skrevs är det lätt att hitta dit. Det är bara att klicka på Bilden ovan. den med de tre grabbarna som käkar hamburgare på McDonalds. Bloggen heter nu "Piraten", den siste kvarvarande piraten"

Läs även andra bloggares åsikter om:
aldo colliander, folkungaätten, valkyria, vapensköldar

Kan Kosovo verkligen kallas för en stat

§1.) Stat är en uppsättning institutioner som innehar auktoriteten att upprätta reglerna för att regera folket i ett eller flera länder, och som innehar intern eller extern suveränitet över ett givet område. Enligt Max Webers tongivande definition, har en stat våldsmonopol, och därför har staten en armé, statsförvaltning eller statlig byråkrati, domstolar och poliser. När personer tar rättvisan i egna händer, i strid mot staten, enskilt eller genom icke-statliga arméer, betraktas detta som statsförfall.

§2.) I internationell rätt brukar andra staters erkännande av en stats oberoende betraktas som nyckeln till suveränitet.



Källan http://www.sakerhetspolitik.se

Det lilla Kosovo har en mycket viktig plats i Serbiens historia. Här slog sig många av de serber ner som på 600-talet från nordöst började vandra in på Balkan. Enligt serberna var området då tomt, men albanerna hävdar att Kosovo var befolkat av deras förfäder, illyrierna. Under medeltiden fanns här ett rikt och mäktigt serbiskt kungarike som lämnade efter sig en kulturskatt i form av rikt utsmyckade kyrkor och kloster. Då de muslimska osmanerna (turkarna) drog upp över Europa i slutet av 1300-talet drevs många av de ortodoxt kristna serberna bort, samtidigt som albanerna uppmuntrades att flytta in. De flesta albaner gick också över till islam, vilket gav dem fördelar hos osmanerna. Just i Kosovo, på det s k Trastfältet (Kosovo polje) stod 1389 ett av flera slag mellan de serbiska och osmanska arméerna. Turkarna vann till sist och kom sedan att härska över Kosovo (och stora delar av Balkan) fram till strax före första världskrigets utbrott. Många albaner hade önskat att Kosovo skulle få bli en del av Albanien, som blev en självständig stat när det osmanska väldet föll sönder, men Kosovo kom istället att ingå som en del i det Serbien, som efter första världskrigets slut gick samman med Slovenien och Kroatien i det nya jugoslaviska (sydslaviska) kungariket (Serbers, kroaters och sloveners kungadöme).



Kosovo hörde redan under den jugoslaviska tiden till de fattigaste delarna av Balkan och mottog då stora bidrag från de rikare delarna av Jugoslavien för att klara sin ekonomi. Bakom detta låg faktorer som korruption och vanskötsel men också höga födelsetal, överbefolkning och en stor, relativt lågutbildad landsbygdsbefolkning.

Kosovo har stora områden med bördig jord och egentligen är förut-sättningarna goda för jordbruk. Detta lider dock, som den övriga ekonomin, av brist på investeringar och gammalmodiga bruknings-metoder ger låg avkastning. Den viktigaste sektorn förutom jordbruket var gruvdriften (främst Trepca-gruvan i närheten av Mitrovica). Med Jugoslaviens sammanbrott försvann bidragen och kriget i slutet av 1990-talet förbättrade inte situationen. De illa skötta gruvorna fungerar knappast längre.

Idag kommer Kosovos inkomster i stället till stor del från transfe-reringar från utlandet men trots omfattande internationellt stöd till återuppbyggnad och annat bistånd är den ekonomiska situationen svår för många. Biståndet skärs nu dessutom gradvis ner när nya oroshärdar i världen kräver mer akut hjälp.

Det finns en utbredd fattigdom, inte minst bland den serbiska mino-riteten. Enligt Världsbanken levde år 2005 37 % av befolkningen på under 1,42 euro om dagen, 15 % på mindre än 0,93 euro (1 euro = cirka 9, 30 SEK). Albanerna klarar sig ofta bättre tack vare hjälp från anhöriga utomlands och kanske också en större entreprenörsanda.

Så länge inget beslut finns om hur Kosovo ska styras framöver är det svårt att få investeringar till området och en utbredd byråkrati avskräcker också. Arbetslösheten är mycket omfattande och späds hela tiden på genom stora ungdomskullar. Infrastrukturen, som elförsörj-ningen, sköts illa (av UNMIK, som mycket annat) och fungerar mycket nyckfullt.

Den svarta ekonomin står för omkring hälften av BNP. I krigens spår frodas verksamheter som knarkhandel (den sk Balkanrutten går genom Kosovo), cigarrettsmuggling, prostitution och människohandel.

Läs även andra bloggares åsikter om:
albaner, albanien, balkanrutten, jordbruk, jugoslaver, jugoslavien, kosovo, kristna, muslimer, ortodoxa, rättvisa, serber, serbien, suveränitet, överbefolkning

Det var inte lättare förr – bara enklare

Det här med att fotografera är ingen dans på rosor Allra minst som det nu för tiden bara är digitalkameror som tycks gälla. Den tid då man själv fick räkna på bländartal och ställa in bländare och tid och stundtals använde både gul- och blåfilter är förbi. Men det är klart. En sån där modern kamera har väl närmare 1000 olika funktioner som borde göra att bilderna idag blir enastående bra. Eller hur … men fan tro det?



Själv började jag min livskarriär med en ambition att bli fotograf. Det var på den tiden som man själv fick blanda till sopporna på ungefär samma sätt som när hustrun bakar småkakor. Man hade ett recept för framkallaren och ett recept för fixet. Det var ett himla rörande och en noggrann koll på att soppan höll rätt temperatur. Idag är den tiden knappt komihågbar eftersom allt sedan dess blivi digitalt. Jag minns också från den tiden när man delvisade vissa bilder. Man målade med en pensel över allt som inte var svart med en svavelblandning. Det var så man fick till bilder som idag kallas sepia, som innebar att bilderna fick en brunfärgad ton så att de såg ut som om de var mycket äldre än de egentligen var. De fotografier som delvisades var oftast porträtt- och bröllopsbilder. På den tiden var fotografering ett ädelt hantverk med optik och kemi och inte ett joxande med digital och programvaruteknik.



Om den svarta pricken i bilden ovan:
Om det vid kopieringen visade sig att ett neg hade något parti som var lite för mörkt kunde man ljusa till den lilla skavanken med en liten svart prick på en ståltråd som man vispade runt över det mörkare när man belyste fotopappret i labbet. Man fick pröva sig fram med klockans hjälp. Sekunderna var viktiga. Efter ett antal försök med olika tider så var det klart. Kopian var godkänd för vidare distribution till kunden. Och som sagt: Det var inte lättare förr – bara enklare. Betydligt enklare!

Läs även andra bloggares åsikter om:
bröllop, fotografer, kopiering, leica m2, porträtt, sepia

För Gud, Konungen och Fosterlandet

Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter, honom i tjänsten åläggas, samvetsgrant och efter bästa förmåga verkställa mottagna befallningar och föreskrifter samt vid alla tillfällen iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande. Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda sig för krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod Konung och Fädernesland försvara.


Detta är (a, b & c). Tre av Hans Majestät Konungen av Sveriges käckaste livdrabanter!

Soldaterinran eller krigsmannaeden som det ursprungligen kallades torde kunna härledas från Gustav Vasas krigsartiklar av år 1545. Det innebar att soldaterna avlade trohetsed till konungen främst därför att han var kommenderande fältherre. Krigsmannaeden avskaffades 1887 och ersattes av krigsmans erinran som bygger på den gamla eden men präglades mer av sin tids sed och uppfattning. 1974 var det åter dags att se över ordalydelsen. I 1983 årstjänstereglemente för Försvarsmakten framgår att de värnpliktiga skall upplysas om grunddragen i säkerhets- och försvarspolitik, i denna ingår dagens soldaterinran.

Läs även andra bloggares åsikter om:
fosterland, gud, kungen, soldater, soldatliv, sverige