2006-04-23

Slå den lille jäveln



Det finns något jävligt gåtfullt över pöbelns behov av att ibland slå ihjäl någon. Ibland kan i folkmassan finnas folk, av mönstergillt slag.

Efter lynchningen är det ofta ingen som vill kännas vid sin egen roll. Alla svär sig fria och förminskar sin egen roll till ingenting så till den grad, att någon lynchning inte kan ha skett. Kvar på platsen ligger ett blodigt bylte som ingen av de inblandade vet någonting om.

Den mest kända av alla lynchningar drabbade Axel von Fersen

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Tack för inlägget! Jo, jag har inte så mycket koll på doser och grejer, eller gram, så tack för att du förklarade lite i alla fall...! Den skada det gör, har jag däremot lite koll på, då jag levde med en rökheroinist i nio år. Så visst finns det mycket att säga om de som gör som min mamma kan ha gjort. Däremot så tänker inte jag vara den som dömer henne, av den enkla anledningen att hon är min mamma. Hoppas du fattar vad jag menar? Läste lite i din blogg, men ska läsa lite till nu! Tack igen för infon.

Anonym sa...

Ja, och det händer även i vår moderna tid, dagligen! Tyvärr!


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar