Jag fick ett par mejl igår. Det var från Gen, en väninna från förr. Hennes mejl kom precis när jag behövde dem som bäst, eftersom Gen kände den Maia som hela stadsdelen Skarpnäck kände som världens bitchigaste knähund och som bara umgicks med de riktigt stora hundarna. Gen berättade lite försynt att hon stulit ett foto av mig (som inte var sant eftersom hon stulit tre bilder). Men det gör ingenting. Hon får sno hur många bilder hon vill eftersom hon är en väninna från förr som, på den tiden det begav sig, ägde en rottis som hette Carro och ett litet vitt skrutt som hette Sammi.
Gen är en människa och väninna jag håller av och tänker på, rätt ofta. Utan henne hade Maia varit död för länge sedan eftersom hennes rottweiler Carro räddade livet på den lilla bitchen Maia då hon blev överfallen av två andra rottisar. Men det främsta skälet till att jag ofta tänker på Gen är att hon gått förbi ett stålbad där Maias nuvarande tillstånd bara är en mild västanfläkt. Gen miste först Carro och sedan Sammi innan sorgen efter Carro, så att säga, klarats av. Den enda lilla tröst jag då kunde ge Gen, var att skapa en nekrolog för båda hundarna. Idag är bara vetskapen om Gens stålbad en tröst för mig, eftersom mitt bara är hälften av det Gen fick genomlida. Läs gärna slutorden om Carro & Sammi
Bloggar: Skarpnäck, väninnor, knähund, bilder, rottweiler, sorg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar