2007-10-11

Hundar & Svenska kyrkan en omöjlig förening?



Händelser i Växjö stift: I maj fattade kyrkonämnden i Kalmar beslut om totalförbud för pälsdjur i kyrkans samtliga lokaler. Beslutet överklagades och klaganden har fått rätt. Kyrkonämnden förklarar att beslutet togs för att ”minimera riskerna för allergiska reaktioner och konsekvenserna av dessa för anställda och besökare i kyrkans lokaler” och menar att det är en ordningsfråga, som kyrkonämnden har rätt att besluta i. Klaganden anser att nämnden överträtt sina befogenheter. Det håller domkapitlet med om och menar att beslutet att införa förbud mot pälsdjur närmast kan hänföras till en arbetsledningsfråga. Lokalernas användning är en fråga för kyrkorådet, menar domkapitlet och upphäver kyrkonämndens beslut. Ur Kyrkans Tidning nr 39/2007

Jag är verkligen den förste som villigt erkänner att hundar inte har i kyrkorummet att göra. Men att göra hundarna till något slags ondskans banerförare som inte är välkommen till kyrkans övriga lokaler gör mig helt förstummad eftersom jag i kyrkonämnden i Kalmars beslut ser en konsekvens som också gäller hundägare eftersom alla hundägare bär på dessa allergener och irritanter som man säger sig vilja skydda sin personal och kyrkbesökare från. I Sverige finns det drygt 60.000 registrerade hundar. De oregistrerade bör vara betydligt fler. Det är med andra ord rätt många som berörs av den svindlande tanke som kyrkonämnden i Kalmar sjösatte. Rätt mycket pengar i kyrkoavgift om så bara en bråkdel av alla dessa valde att lämna Svenska kyrkan.

För så mycket måste väl ändå alla förstå, att det inte är hundarna som är primärproblemet utan den miljö människan skapar omkring sig. Så här skriver Kemikalieinspektionen på sin hemsida: "Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden." Det står alltså inte ett enda ord om att förbjuda hundar!

Svenska kyrkan har länge varit en svikare. Det är många ungdomar och även vuxna som hittar andra uttryck för de stora existentiella frågorna än i Svenska kyrkan. En hel del av dessa människor hamnar helt fel i olika sekter som vi sett alldeles för mycket av. Ansvaret för dessa människors olycka är Svenska kyrkans oförmåga att öppna sin famn för alla som söker svaren på frågorna. Som avslutning på detta resonemang hänvisar jag till vår svenska historia och våra urgamla landskapslagar.



På medeltiden, liksom idag, var hunden ett aktat djur, en trogen och värderad medlem i hushållet. Hundens liv var skyddat i svensk lag. Men alldeles som det var stor skillnad på människa och människa i detta det svenska privilegiesamhällets stora födelsesekel var det också skillnad på hund och hund. Hundarnas värld var lika ojämlik som de tvåbentas. I lagtexterna finns nämligen uppgifter om vilka bötessummor som skall erläggas om en hund blivit dräpt. Ett gott exempel är Södermannalagen från 1320-talet. Här skiljer man på fem sorters hundar:

Dräpt knähund (typ terrier & mops) kostade 24 ören
Dräpt mjöhund (typ vinthund) kostade 12 ören
Dräpt jakthund (typ stövare) kostade 12 ören
Dräpt vallhund (typ tervueren) kostade 12 ören
Dräpt gårdvar (typ dogg & mastiff) kostade 3 ören


Liksom i våra dagar var emellertid hundens storlek ingen garanti för att en liten knähund skulle vara beskedlig och snäll. Hundarna kunde vara synnerligen aggressiva mot främlingar. Enligt Östgötalagen skulle böter för dräpt knähund endast utbetalas om ägaren med ed kunde bekräfta att hunden aldrig bitit någon i benet. (Den garantin kan JAG inte ge!)

Vill du veta mer? Läs Dick Harrisons Jarlens sekel sidorna 303 - 307

TAGGAR: , , , ,

4 kommentarer:

nelson med matte sa...

Själklart skriver jag på - tar med mig länken till Nelsons blogg också - kanske fler hittar dit då! / önksar er en trevlig helg

JG sa...

Om man får ta med hunden in i himen så måsta man väl få ta med sig hunden in i kyrkan.

Anna sa...

Självklart!
Får man ha hund på bussen så ska det väl inte vara något problem i kyrkan.
Tänk om Noak hade resonerat så. Då hade det ju inte funnits några hundar. :-)

Anonym sa...

i vår kyrka är det alltid en man med en hund varje högmässa. han sitter längst bak och jycken ligger under bänken. Enligt säker källa=vår leverpastej-mormor som går till Kyrkan varje söndag.Klart det skall finnas utrymme för oss där! Vi gillar inte att vara med på kyrkogården. matte är alltid lite nedstämd och hon tror att vi inte gillar de dofter som rimligen borde finnas där...MVH Rally-sally och Kajsa-kavat www.italienskvinthunds.blogg.se