2007-12-20

God Jul alla usla hemlösa som bor i slummen



Klicka på artikeln för att läsa om vad för slags värld jag drömde om 1999!

Jag hade en vision om det goda samhället. En gemenskap där alla tar ansvar för varandra, ett samfund där rätt är rätt och fel är fel. Jag trodde att Kristdemokraterna vill forma en politik som solidariserar sig med de sjuka, svaga och förtryckta. Kd tycks ha misslyckats med det mesta i den fördömda alliansen. Kd:s partitopp har fegat ut fullständigt och blivit en stödtrupp för moderaterna i deras strävan att dela upp svenskarna i två grupper. Nämligen de närande, de som arbetar och sköter sig och de tärande som är lata, arbetslösa och sjukskrivna.

Tre frågor har Kd trots allt fått fritt spelrum för, nämligen:

1.) Maria Larsson lanserar "Alkoholhjälpen" ??
2.) Förslaget om en "Civilkuragelag" ??
3.) För ett "Schystare Sverige" ??


Den enda av Kristdemokraternas tre flumpunkter jag orkar kommentera är förslaget om en Civilkuragelag. De andra punkterna orkar jag inte ens tänka på. Man kan med fog undra om de klurats ut på en ungdomsgård.

Civilkurage är förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Man kan väl inte lagstifta att människor skall visa civilkurage. Jag har träffat människor som blivit livrädda när en knähund på tre kilo kommer hoppande och skuttande. Hur skall dessa ynkryggar våga visa civilkurage när de ser en 12-årig unge blir rånad på sin mobiltelefon eller en försvarslös kvinna utsätts för trakasserier.

Läs även andra bloggares åsikter om att vara:
, , , ,

1 kommentar:

rolfnilsson2001 sa...

I vårt "välfärds och rättighetssamhälle" där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och vara lika mycket värda, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.

Den nedtystade grymhet som försiggår inom dessa system utförs mot människor som fråntagits de mest basala rättigheterna för möjligheten till ett någorlunda fungerande liv. Detta medför då också en omöjlighet att anpassa sig till de normer samhället kräver för att få bli kallad medborgare och få sina rättigheter tillbaka. Samhällets regler är skrivna av människor med helt andra förutsättningar och i total oförståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra samhällsmedborgare. Men för att samhällets "regelryttare" och moralister ska kunna fortsätta känna sin förträfflighet, måste människor kvarhållas i utanförskapet.

Detta görs genom att vi helt enkelt skapar en massa arbetstillfällen för de rättrådiga i kortsiktiga och i grunden verkningslösa projekt. Sådant tillvägagångssätt kan vi nämna som ett kompromisslöst och hopplöst anpassningstvång. I alla fall så länge de som inte förmår anpassa sig, inte ges samma tillgång till den övriga befolkningens grundläggande rättigheter. Vilket ett tryggt hem måste anses vara då över nio miljoner människor i vårt land behöver det, men även det eventuella sjukdomsanpassade och ekonomiska stöd för att behålla det.

För i lugnet av ett tryggt hem, behålls även värdigheten hos människor, genom känslan av att tillhöra samhället som en ”vanlig” medborgare. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter. Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!

Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte. Men våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och av andra aktörer skapade ”speciellt anpassade” arbetsplatser och ”boenden” för hemlösa vill inte se eller tala om de strukturella bristerna, utan gömmer sig bakom etiketten hemlöshet och hoppas med generella åtgärder hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.

Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt ickelösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin tur blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.

Detta medan vi som är i systemen är så "goda" att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att sysselsätta ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86