Jag minns när Viveca Lindfors (1920-1995) i en tv-intervju fick en fråga om hur det kändes att bli gammal. Viveca tillhörde på den tiden den lilla exklusiva skara av svenska skådespelare som gjort en kanonkarriär i filmstaden Hollywood. Viveca tänkte efter en kort stund och svarade lite drömmande: Det känns inget särskilt. Jag är samma Viveca som jag alltid varit. Men det är klart att krämporna kommer med stigande ålder och det är ju inte alltid så roligt. Viveca Lindfors var på sin tid Sveriges förtidiga svar på Cindy Crawford. Viveca var ett vackert barn. Som vuxen var hon en bedårande skönhet och som äldre en synnerligen vacker dam. Man kan med fog hävda att Viveca under sin karriär blev en egen genre i svensk film och hon satte genom sin närmast magnifika utstrålning med starka erotiska övertoner stor prägel på de filmer hon medverkade i. Hon kunde också karaktäriseras som en ovanligt sällsynt naturbegåvning med en okonstlad sensuell charm som helt förtrollade ingen mindre än Georg Rydeberg, den store charmören. De två blev inte bara ett par på filmduken, deras relation var en av de mest omskrivna och omtalade kändisrelationerna på den tiden. Den ledde dock inte till äktenskap. Georg Rydeberg gifte sig fyra gånger, men aldrig med Viveca Lindfors. Men kärleken var stark. Det var dumheter som gjorde att det tog slut. Jag ville visa mig kaxig och sa åt honom att välja mellan mig eller sin fru, berättade Viveca Lindfors i Expressen 1993.
Läs vad andra förträffliga bloggare skrivit om:
charm, cindy crawford, erotik, karriär, krämpor, sensuell, skådespelare, skönhet, utstrålning, viveca lindfors, övertoner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar