2006-05-21

KRIS nummer 30

Insändaren som KRIS refuserade*



KRIS är en förening vars främsta syfte är:
Att hjälpa människor som är nymuck från kåken!

Att föreningen KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) utan tvekan tillhör en av världens allra bästa brottsförebyggande organisationer råder det nog ingen tvekan om. Mina minnen om KRIS födelse gläder mig och gör mig trygg i en övertygelse om att det trots allt finns ett hopp för alla de som gått helt fel väg på sin vandring genom livet. Men oavsett den berömmelse KRIS idag har, så minns jag en del glimtar från den tid då allt började med några grabbar som hade en vision om en bättre värld. Jag minns när jag första gången träffade Christer Karlsson och Ronny Mårtensson på ett litet hak vid Mariatorget i Stockholm, på den tiden jag var övervakare för Micke Antilla.

Jag minns också den där gången när jag gjorde ett besökt i KRIS första lokal, som var inrymt i samma fastighet som Frivården ute vid Hornstull, då min ettriga lilla irländska terrier Maia träffade Börge Hellströms irländska vattenspaniel. Sedan dess har grabbarna gått olika vägar i livet. Gemensamt är att det gått bra för alla fyra. Kvar i KRIS är bara Christer Karlsson som nu är förbundsordförande i föreningen som ständigt växer över alla breddgrader och latituder. Idag är KRIS en riksförening med långt över 6000* medlemmar fördelade på 28 lokalavdelningar, varav tre avdelningar i andra länder.

Den vision som några grabbar på ett hak vid Mariatorget i Stockholm hade för rätt länge sedan är idag väl formulerad. KRIS skriver på sin hemsida: ”Grundidén är att KRIS möter upp den som friges efter ett fängelsestraff. Ofta friges interner med endast en kasse och en telefonbok fylld med gamla polare. Den som friges och är motiverad till förändring behöver stöd och då finns vi där. För att kunna bli en fullvärdig medlem i KRIS och få föreningens stöd krävs att du ställer upp på våra fyra honnörsord.
Dessa är: Hederlighet - Drogfrihet - Kamratskap – Solidaritet!” Till dessa ord vill jag tillfoga ytterligare två omständigheter som ibland kommit lite i skymundan. Nämligen KRIS POLICYDOKUMENT och STADGAR.



Dessa principer måste alltid hållas levande, på alla nivåer i KRIS. En förening som expanderar i den takt som KRIS gör, hamnar förr eller senare i en situation där organisationens resurser inte hinner med i tillväxttakten. Man kan gott jämföra med ett litet företag som med tiden har sina orderböcker så fulla att man inte hinner med att leverera sina produkter trots att dessa håller en mycket god standard. Konsekvensen är att kunderna ringer till företaget och klagar vilket i sin tur innebär att företagets växel kollapsar vilket i sin tur resulterar i att kunderna söker nya vägar för att komma i besittning av likartade produkter.

En annan risk med en för snabb expansion är att den vision och de mål som tidigare ställts upp som vägledande riskerar att urlakas med kvalitetssänkning som följd. Eftersom föreningen KRIS utbredning är exceptionell borde detta faktum få den mest erfarne entreprenör att häpna och börja fundera över var bromsen sitter.

Om ett par exempel skall belysas så är det KRIS medlemsregister som för drygt ett år sedan bröt samman med kaos på alla nivåer som följd. Ett annat exempel är att egennyttan på vissa håll på lokal nivå ersatt de principer som tidigare varit vägledande i KRIS. Grundidén om ”muckhämtning” får stå tillbaka för andra intressen och prioriteringar som ligger flera ljusår från den vision som några grabbar hade på ett hak vid Mariatorget i Stockholm för bara si så där åtta nio år sedan.



* Sedan min artikel publicerades har det tillkommit en del som bör belysas angående de osäkra siffrorna i KRIS medlemsregister. Jag redovisar därför en brevväxling mellan mig och den person som är medlemsansvarig på KRIS. (Anm: 2007.01.02)

Till medlemsansvarig på KRIS
I Vägen Ut (3/2006) i artikeln KRIS VIKTIGASTE UPPGIFT (sid 12) tredje stycket står det att KRIS har ca 1.700 medlemmar. På KRIS hemsida (http://www.kris.a.se) står det att KRIS har ca 5300 medlemmar. På min hemsida skriver jag att KRIS har långt över 6000 medlemmar. Vilken siffra skall man rätta sig efter?


Svar från medlemsansvarig på KRIS
På en mer exakt siffra så har KRIS 1800 aktiva medlemmar sen vi skickade ut senaste tidningen. Siffran 5300 st är så många som har varigt medlemmar i KRIS sen starten. Vi ska fixa så att det står samma antal på hemsidan också tack för rättelsen.



KRIS hemsida skärmdumpan den 2 januari 2007

Sifferexercis som förvirrar en matematikkunnig
Det är inte många rätt i den här matematiken. Trots att jag är mät- och beräkningsingenjör så har jag riktigt svårt att hänga med eftersom det den 15 april 2003 var 4.250 medlemmar i KRIS och den 21 maj 2006 långt över 6.000 medlemmar. I december 2006 sjönk siffran till 1.700 medlemmar för att den 2 januari 2007 öka till bara 1.800 medlemmar. Rena Berg & Dalbanan som förvisso är kul på Gröna Lund men inte i en riksförening. Någon jävla ordning och reda borde man väl ha rätt att kräva av en stor bidragsfinansierad riksförenings medlemsregister? Eller …


KRIS hemsida skärmdumpan den 2 januari 2007

Bloggar: , ,
.

8 kommentarer:

Crille sa...

Hello Max !
Jag håller med dig till 100 % att självklart ska vi stödja våra ny muckade vänner, men vi kan inte på något sätt bygga luftslott och tro att vi har något att erbjuda för en som vill bryta sitt gamla liv. Det har nu gått 8 månader av projekttiden och först nu ser jag att vi kan gå ut och besöka häktet som en mjukstart i våran (nystartade) lokalförening ( ska påbörjas inom kort).

Efter en tid är nästa steg att besöka någon anstalt där vi har medlemmar som tillhör våran kommun och kan erbjuda en vägledning den dagen dom muckar. Vi har fått en förfrågan om att vara med en besöksgrupp för tidaholmsanstalten som vi självklart ska vara med i. Ska jag vara riktigt ärlig så kan jag känna att det fattas tillräckligt med folk som har kriterierna för att besöka häkten/anstalter.

Annars känner jag att vi är en bit på väg på den långa vandring som vi har framför oss och vi måste skynda långsamt och ta allt med tillförsikt (Rom byggdes inte på en dag).

Till sist måste jag säga att det är riktigt tråkigt att det skars sig mellan oss, men tiden läker alla sår säger dom lärde, så ge oss lite tid så kommer nog allt ordna sig. För jag saknar dina kunskaper och ditt driv i det du gör. Kanske att du kan mjukstarta med att vara en del i Tidaholms besöksgrupp.

Ps. Snygg hemsida du hade gjort
Ds. Mvh Crille

Aronsson sa...

Refuserad för din ljumma kritik?
Så bemöter makten och de opinionsbildande kritik och bevis om sina egna brister. Den problemfria och ideala föreningen får inte ifrågasättas. Detta är beklagligtvis inget som är speciellt utmärkande för KRIS.
Jämlikhet och demokrati har varit honnörsord i de traditionella föreningarna i över ett sekel. Fria, öppna och kritiska debatter har dessutom betecknats som ett demokratins nödvändiga verktyg, något som positivt kunde förändra allt skeende i samhället.

Max Hobstig sa...

Tyvärr finner jag refuseringen av den ”ljumma kritiken” som ett tydligt tecken på att det inte är särkskilt högt till tak eller särskilt långt till utgången i föreningen KRIS, vilket jag förmodar inte var tanken från början. Om man inte vet vart man är på väg, är det lätt att hamna någon annanstans.

Max Hobstig sa...

Det finns en blogg som heter Reagera Mera.
En i mitt tycke märklig titel eftersom den tycks uppmana till reaktion men förkväver den reaktion den efterlyser. Jag skrev en kommentar den 5 juni angående ett inlägg om synen på sprututbyte, metadon och subutex.

Jag blev lite förvånad över att min kommentar blev publicerad. Jag blev ännu mer förvånad över att den var borttagen när jag kikade in på bloggen igår. Å andra sidan så är ingen skada skedd eftersom jag så att säga sparade den i originalskick, vilket ingen kan lasta mig för eftersom det onekligen råder osäkerhet om vem som är upphovsman.

Ceder sa...

Tja!
Synd att du bor så långt bort.
Vi tänker sätta igång något liknande KRIS (vars rykte är kraftigt skadat här i Stockholm och på kåkarna). Om vi lyckas så är det klart att dom där "gamla gråtjuvarna" ska med!
Ha det bra!

Allie sa...

Hej Max.
Svar till dina frågor; så har jag en dvärgpincher blandat med terrier.

Jag vill helst jobba inom ungdomsvården för jag vill hjälpa unga killar o tjejer som hamnat snett, jag har själv gått igenom en del saker och då jag tror den som behöver hjälp behöver det inte från en som enbart suttit med näsan i läroboken utan en som kan känna med och själv kunna relatera sig till just den personen. Att jobba inom kriminalvården låter väldigt lärorikt och intressant, med en bra utbildning och lite kött på benen skulle jag gärna söka ett jobb just där.

Ha en fortsatt trevlig söndag.
//Allie

Katarina sa...

Intressanta tankar. Jag börjar undra om det är en bra ide att ha en sån organisation.

Max T Hobstig sa...

JAG FICK ETT MEJL FRÅN P.A.
Han skriver följande om KRIS


Är inte polis (ännu) men har stor erfarenhet av KRIS från mitt tidigare yrke inom kriminalvården. Mina erfarenheter stämmer i stort med vad du skrivit. Det finns dom som lyckas och andra som misslyckas. KRIS kan vara ett bra sätt att engagera sig efter Vf om det är en bra lokalförening och man har kommit så långt i sin personliga utveckling att man även är redo att ta sig an andras problem.

Så som jag upplevt det är det dock många som genom att engagera sig i KRIS nyetablerar sina kontakter i den kriminella världen, de som arbetar inom organisationen är trots allt före detta kriminella och nästan alltid missbrukare och återfallsrisken finns därmed per definition. Jag har många gånger sett att personer som definitivt inte är redo att engagera sig på det här viset dragit med sig andra som kommit längre i sin utveckling tillbaks ner i sk*ten. Synd.

Ytterligare ett problem i det hela är att trovärdigheten för KRIS inom målgruppen, "de egna leden" så att säga är, enligt mina erfarenheter, lindrigt uttryckt låg.

En annan reflektion är att namnet KRIS, kriminellas revansch i samhället, i sig upplevs som provocerande av många inklusive mig själv. Har man en önskan att förändra sig bör detta börja med att man söker sig bort från den kriminella identiteten och att då kalla organisationen för detta...tja i mina öron låter det illa.

För mig är KRIS som det fungerar idag mer en intresseorganisation för frigivna fångar än ett verkligt alternativ för att åstadkomma ett laglydigt liv.