Hederligt Tjuvgods

Så här ser den ut, min akvarell som jag köpte på Tjuvgods. Inte fan är det någon förfinad Rembrandt inte, eftersom det här är en äkta Båtman. Rembrandt skapade sig sin berömmelse genom porträttet ”Doktor Tulps anatomilektion”. Båtman skapar sig sin berömmelse genom ”Tjyvfiskare med hund” som firma Tjuvgods.se i december 2006 sålde till en gammal skadeskjuten kvartermästare.

Andra bloggar om: firma, akvarell, förfinad, rembrandt, berömmelse

Jag köpte tjuvgods

I år har jag köpt en akvarell till mig själv som julklapp. Jag kom över den billigt eftersom akvarellen var riktigt hederligt tjuvgods från Tjuvgods.se. Nu har tjuvarna börjat organisera sig och börjat sälja tjuvgods på webben. Lite kul att köpa hederligt tjuvagods eftersom man får det man vill ha till en billig penning. Sen är det säkrare att köpa tjuvgodset från Tjuvgods än att ha affärer med Blocket för där vet man inte alls vad det är man får om man får något överhuvudtaget. Blocket är ett riktigt rövarnäste där man inte kan lita på någon, eftersom det säljs ohederlighet på siten!

Naturligtvis skapar en sån här handel som jag nu beskrivit en del frågor. Klicka på dörren här ovan och stig in i tjuvgodsbutiken så får du nog alla svaren på dina frågor. Så till sist önskar jag er alla
GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Bloggar om: köpa, tjuvgods, hederlig, ohederlig, julafton, blocket

Tomten har att göra

Tomtebilden har stulits från Carl Johan Rehbinders www.multiart.nu

Idag är det dagen före dopparedagen. I morgon kommer jultomten om han hinner. I år har vi svenskar köpt julklappar för 52 miljarder. Det blir c:a 5777,78 kronor per person oavsett ålder och hudfärg. Eftersom man vet att rätt många avstår från att köpa julklappar, av olika skäl, så kan man nog helt utan dåligt samvete säga; Åt helvete med både jul och jultomte. För 52 miljarder kronor kan man, på en höft, driva hela Kungliga Tekniska Högskolan i 50 år!

Nu vill jag tillbaka till the real basic. Därför skall jag bjuda på riktiga julklappar som inte kostat mig en enda fattig krona. Till alla de som minns hur julen var förr i tiden och som inte har råd med det moderna sekulariserade julfirandet och till alla de hundägare som inte minns men ändå anat att sig till att julen inte alltid varit jul vill jag skänka lite glädje i denna bistra tid med två länkar som för en stund kan lysa upp vintermörkret.

God Jul till alla gamla Viktor Rydbergs Tomten
God Jul till alla hundägare Hur jaulen blev till jul

Bloggar om: jul, jultomte, julklappar, samvete, tomten, hundägare

Zorn, kullor & skinns

Jag har funderat rätt mycket på vad som är konst och inte konst. När man talar om Anders Zorns kullor blir det på en akademisk nivå som överstiger min förmåga. För mig är sköna kullor alltid kullor om än i svartvitt. När jag tänker på Anders Zorns måleri så är det inte för hans kullor i första hand, utan på hans vatten. När jag ser på kullan ovan, i svartvitt, så tänker jag på den tiden då jag jobbade med Stockholm alla skinnskallar. För mig har Anders Zorn aldrig varit någon akademi. Zorn målade figurativt så att även jag kunde förstå vad jag såg utan att behöva rådfråga någon konstkännare om vad det var jag såg. Det var samma med skinnbulorna. Det var raka rör med brudar, bärs och Rock’n’roll trots att det hette Ska eller Oj. Det var samma kullor som Zorns, om än i svartvitt.

Andra bloggar om: anders zorn, skinnskallar, kullor, vatten, naket

German Shepherd

Schäfern är som typexempel en mycket gammal hund. Man har hittat kranier ända från bronsåldern som till sin utformning är nästan helt identisk med dagens Schäferhundar. Hunden ovan är Axa som fick sin utbildning av den röda irländska terriern Maia som inte skulle vika en en millimeter från ett slagsmål som hon blev tvingad. Maia fungerade även som bodyguard åt Axa när det stundom uppstod skymningsläge.

Axa är ett bra exempel på hur en schäferhund egentligen skall se ut. Observera hennes hållning och lägg också märke till att ingen håller i kopplet för att framtvinga en viss bildmässig profil. En hund som Axa behöver ingen kosmetik för att se bättre ut eftersom hon redan är en hundarnas Cindy Crawford! Finare än Axa kan man inte bli om man är en schäferhund som genomgått den hårdaste av alla skolor med den strängaste av alla lärare som vi förmått att uppbringa på denna jord.

Motsatt förhållande råder dock mellan Axas matte Mariann och Maias hårdbarkade husse Max. Bilden är följande: Alla fyra (Maia, Max, Axa och Mariann) är på promenad i den mest ödsligaste skog man kan tänka sig. Med gångart gränsande till kustjägarnas marsch pannkaka fordrar Max allas uppmärksamhet och utropar förtretat att i älgarnas värld går först kossan och sedan kalven och sist tjuren. I älgarnas värld går tjuren sist för att kunna försvare sin flock om vargen går till angrepp. Mariann ser på Max som en sträng lärarinna och utbrister en aning förargat. ”Bry dig inte om vargarna. Kommer ulvarna så tar jag hand om både dem och alla deras hungriga kamrater”. Givetvis kan sådant tal från ett fruntimmer icke accepteras. Jag bifogar därför en länk lagom till jul för att få den ostyra Mariann att förstå hur jaulen blev till jul och Odin blev till tomte. Ett besök på länken kan inte skada vare sig Mariann eller hennes Schäfer ... Max julklapp till Mariann

Bloggar om: lärare, schäfer, terrier, bronsåldern, german shepherd

Argsint barndom

Folkunge den arges saga
Del av kapitel 1

För länge länge sedan bodde det på Södertörn ute vid Skarpa by och på en utgård vid namn Svinmyra en man som hette Gunnar. Hans hustru hette Dagmar och var vän med Sten Hvide som var storman i bygden. Herr Sten var en rik man och den bäste bonde fast vid denna tid mycket gammal. Dagmar hade en son som hette Folkunge. Han var inte stor till växten men ofta svår att komma till rätta med för sitt arga humörs skull. Folkunge var stugsittare och askepott och hade inget annat för sig än att vältra sig framför fötterna på fint folk. Stor skada ansåg makarna ha i detta att deras son Folkunge så litet ville lära sig folkskick. De flesta menade att han inte var rätt hopsnickrad i skallen sin. Nu gick det en tid och så fick Sten sot. Han lät förstå att han inte skulle komma att få fler sjukdomar än denna. Därför lät han då kalla på sin fränkas son Folkunge och tillsade honom att fara varligt fram med bättre folk, annars skulle det ta en ände med stor förskräckelse. Därpå lämnade han en kista med skrivdon till Folkunge och bad honom använda sitt huvud bättre än tidigare. Så dog Sten Hvide och blev lagd i rösad hög.

Elis hette kärring som bodde i skogen ute vid Svinmyra. Hon hade en vildbase till son som hette Krut och han var starkare än de flesta. Ofta gav sig Krut på Folkunge med en råsmäll på käften. Folkunge tålde detta ofog illa och rände en dag en stor granstör i ryggen på Krut så att han föll i backen och inte kunde resa sig upp under en tid.

Sedan Krut tillfrisknat från sin skada lade han sig i försåt med alla sina huskarlar och fångade Folkunge i garn och slog honom till marken och satte sig ovanpå och sket honom mitt i ansiktet. "Lite skit tar inte död på mig" ropade Folkunge efter Krut och hans ogärningsmän och haltade iväg till skogs och vässade två nya störar med sin yxa. Sedan red han till byn och utmanade Krut på holmgång. Om den kampen kan inte mycket mer sägas än att Folkunge Gunnarson under holmgången lät alla tro att han slarvade med sina störar. I övermod sprang Krut fram för att rycka dem till sig då Folkunge rände skallen sin mitt i hans ansikte så att Kruts näsa sprack helt mitt itu. Skrikande sprang Krut därifrån och menade att Folkunge förstört honom för lång tid.

En tid därefter drog Krut till tinget med många fränder i släptåg och krävde dom och rannsakan över Folkunge för hans vildhets skull. "Det är bättre att möta en björnhona vars ungar man tagit än strida mot en dåre sa Folkunge och slungade en stor sten på foten på Krut så att denne föll till marken. Därpå red Folkunge ut till havet och seglade sydvart, till varjagernas land, och blev där vän med Immutator Mundi, världens omdanare. Hos honom bodde han en lång tid och lärde sig många bra och användbara kunskaper.

Bloggar: södertörn, holmgång, barndom, folkunge, argsint, bonde, dåre, yxa, kunskaper, stugsittare, rannsaka, ogärningsmän