Idag kom det ett hårt paket med posten. Jag älskar att få paket. Men sen när är jag skulle öppna paketet, såg jag att paketet var adresserat till min hustru. Då la jag paketet på köksbordet överst i högen för dagens inkomna post. Jag hade inte kunnat undgå att känna att paketet vägde något halvkilo eller så och antog att det var en bok eller något reklamutskick från IKEA eller nåt. Eller så var det väl en bön från någon författarkompis som vill ha hennes omdöme. Hustrun har ju en del litterära kompetenser sedan länge. Jag brukar säga att det var min hustru som skrev Claes-Göran Wetterholms stora vinröda tegelsten Titanic som kom ut 1988. Det är inte riktigt sant, eftersom det var Claes-Göran som skrev ner sin väldiga kunskap. Men det var hustrun som renskrev, efter.
Senare, när jag hämtade hustrun på jobbet berättade jag att hon fått ett paket med posten. Hon blev först överraskad sedan blev hon jätteglad och frågade mig vem som skickat paketet. Eftersom jag inte snokar i hennes privatliv så kunde jag helt ärligt säga att jag inte visste. När vi sedan kom hem rusade hon mot köksbordet och tog paketet i hand och läste sitt namn och tittade på någon stämpel och blev mycket förvånad. Med mjuk och varsam hand öppnade hon sitt paket och satt sedan en lång stund alldeles tyst. ”Vad är det för bok, är det Bosse bildoktorn” frågade jag brutalt. Då tittade hon på mig och svarade: ”Ibland hör Gud bön.” När jag sedan tittade på boken såg jag att det var en sån där tjejbok om kläder och sånt. Eftersom hustrun är gammal textilare och förstår sig på sånt där, så blev hon bara sittande under halva kvällen och bläddrade i boken och glömde bort att laga middag. Så nu sitter jag här och knappar på tangentbordet och håller på att hungra ihjäl med en mage som är tommare än rymdens vacum.
Senare, när jag hämtade hustrun på jobbet berättade jag att hon fått ett paket med posten. Hon blev först överraskad sedan blev hon jätteglad och frågade mig vem som skickat paketet. Eftersom jag inte snokar i hennes privatliv så kunde jag helt ärligt säga att jag inte visste. När vi sedan kom hem rusade hon mot köksbordet och tog paketet i hand och läste sitt namn och tittade på någon stämpel och blev mycket förvånad. Med mjuk och varsam hand öppnade hon sitt paket och satt sedan en lång stund alldeles tyst. ”Vad är det för bok, är det Bosse bildoktorn” frågade jag brutalt. Då tittade hon på mig och svarade: ”Ibland hör Gud bön.” När jag sedan tittade på boken såg jag att det var en sån där tjejbok om kläder och sånt. Eftersom hustrun är gammal textilare och förstår sig på sånt där, så blev hon bara sittande under halva kvällen och bläddrade i boken och glömde bort att laga middag. Så nu sitter jag här och knappar på tangentbordet och håller på att hungra ihjäl med en mage som är tommare än rymdens vacum.
Om: Claes-Göran Wetterholm, Titanic, textilier, kläder, tegelsten
3 kommentarer:
Du omger dig med vackra saker :-)
Får en svag känsla av att jag läst Titanic eller åtminstone bläddrat i den, kan ha lånat den på biblan. Eller har jag läst en recension någonstans. Minnet är kort, det är insnöat :-)
Men... inte lät hon dig väl svälta och du vet ju var du i så fall kan hitta enkla små recept. Du kunde ha överraskat henne!
Hej min vän.. Stackas Max då.. Fick du ingen mat. Men du det är så här med tjejer att får vi något som är intessant i våra händer så glömmer vi tid och rum.. Tänk på det nästa gång.. Göm den tills middagen är klar.. SSSSS.. Alltid roligt att läsa dina inlägg. Nu måste jag kolla vidare.. Ha det gött.. Kram // Ann-charlott
Skicka en kommentar