En dag skall jag göra ett försök att berätta hela min historia som inte alltid kommer att vara helt ordagrant sant. Berättelsen blir ju hämtad ur mina minnens jättelika garderober. En del landkrabbor kommer säkert att kalla den för en påhittad saga. Några har sagt till mig att jag borde sammanställa alla mina äventyr och skriva en bok om allt jag sett, hört och varit med om. Och visst är det lockande, för att inte tala om hur många idioter som kommer att sätta gröten i halsen när de förstår hur minnenas garderober även är fyllt med sånt som aldrig borde ha blivit sparade. Snart är det nog dags att ropa ”Sesam öppna dig” och berätta hur det egentligen kom sig att jag tidigt hamnade i kvartermästare Long Johns sällskap och lärde mig att hata kaptener och all annan myndighet lika mycket som jag lärde mig att älska friheten och livet till sjöss! Long John lärde mig också att det alltid finns minst två sätt att lösa en fråga.
Först som sist måste jag göra en liten presentation av mig själv, nu när det skall byggas en ny värld över ruinerna av den gamla. Bildspelet här ovan med musik av Fred Åkerström bör väl räcka som min personlig beskrivning av en urgammal människa som levt ett så äventyrligt liv att hälften borde ha varit nog. Se mig som en ålderstigen sniffande pirat.
Nu har jag aldrig sniffat thinner eller andra lustiga lösningsämnen. Mitt sniffande har mer varit konsten att ta till mig ny kunskap eller som man säger idag, tillgodogöra mig information Men för övrigt har jag säkert gjort det mesta av allt som både gått att göra och utföra. Idag när jag ser tillbaka på mitt liv är det inte så värst mycket jag ångrar. Man har ju de förutsättningar man har och varken mer eller mindre. Önskvärt hade ju naturligtvis varit att alla barn som kommer till jorden hade haft samma förutsättningar att skapa sig ett värdigt liv. Men så är det inte eftersom det i vår förbannade jämmerdal råder en värre orättvisa än i helvetet.
Först som sist måste jag göra en liten presentation av mig själv, nu när det skall byggas en ny värld över ruinerna av den gamla. Bildspelet här ovan med musik av Fred Åkerström bör väl räcka som min personlig beskrivning av en urgammal människa som levt ett så äventyrligt liv att hälften borde ha varit nog. Se mig som en ålderstigen sniffande pirat.
Nu har jag aldrig sniffat thinner eller andra lustiga lösningsämnen. Mitt sniffande har mer varit konsten att ta till mig ny kunskap eller som man säger idag, tillgodogöra mig information Men för övrigt har jag säkert gjort det mesta av allt som både gått att göra och utföra. Idag när jag ser tillbaka på mitt liv är det inte så värst mycket jag ångrar. Man har ju de förutsättningar man har och varken mer eller mindre. Önskvärt hade ju naturligtvis varit att alla barn som kommer till jorden hade haft samma förutsättningar att skapa sig ett värdigt liv. Men så är det inte eftersom det i vår förbannade jämmerdal råder en värre orättvisa än i helvetet.
Läs även andra bloggares åsikter om
feghet, helvetet, kunskap, människor, oscar wilde, politiker, sniffa
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar